Den fria leken

Precis i början av året, den 4 januari 2015 för att vara på pricken, följde husse med mig till Orchidéa. Husse ville fotografera – lyckan var ett faktum då det betydde att jag skulle få lite bilder på min och Orchidéas grej som vi då provade på. Det var lek med positiv förstärkning som stod på schemat i mitt huvud och Orchidéa var öppen till förslaget.

Däremot visar hon markant att hon inte uppskattar det här. Hon blir snabbt riktigt frustrerad att hon biter, hugger, kastar på huvudet av frustration och upplevs rastlös-maktlös. Sedan lättar den där frustrationen när godbiten kommer och så förstår hon ganska fort vad det var hon gjorde rätt för att belönas. Även om hon förstår består frustrationen.

Det kan handla om att vi är två orutinerade individer som inte kan det här helt, men det kan också handla om att Orchidéa har en viktig poäng att ta hänsyn till. Känslorna vi bär. Efteråt hade jag och Orchidéa en pratstund om vad hon tycker om den här formen av träning. Hon berättar att hon tycker det är fritt och jämställt, utan att tycka illa om det, men hon tycker att det finns skillnad på lek och träning. Aha! Den skillnaden är viktig att ge rum. Orchidéa menar på att hon vill dela upp det i två delar. Fri lek är när den fria leken är uppfunnen med energi, som när vi bara springer runt och tjoar. Den går inte att belöna på något vis, än att de involverade är innerligt lyckliga. Att upptäcka ny lärdom är träning mycket mer fysisk och saklig. Genom att röra kroppen mot ett mål tar man sig framåt i utvecklingen.

Tack vare att Orchidéa får tänka själv hittar hon på flera aktiviteter som hon själv väljer ut, vilket är godkänt. Sedan är jag snabb med godbiten för att förhoppningsvis få se mer av det önskade beteendet. På det viset ställs ett dolt krav, som inte längre är dolt när Orchidéa belönas. Då blir det jag önskar tydligt och hon förstår, men som jag nämnde är det här inte begripligt för henne.

Att inte separera den fria leken och lärdom gör henne ställd. Det är inte så hon föreställer sig att det ska vara. Mycket det hon berättar stämmer i praktiken, för att när vi promenerar och rör oss är hon mycket mer mottaglig för positiv förstärkning, än när vi leker omkring för att öka samspel och kroppslig kommunikation.

Min personliga åsikt är att oavsett om jag säger lösarbete, markarbete, lek i frihet eller sätter ett pris på godbiten, så är det här ett sätt att lära känna varandra och våra kroppar. Jag kan ge henne en godbit för det jag vill se mer utav, men hon kommer alltid vara den som bjuder till och väljer vad hon vill och med vilken känsla. Varken jag eller Orchidéa menar inte att utesluta den här form av aktivitet, men vi fastnade inte för metoden. Vi utvecklas alltid åt något håll när vi umgås med varandra, oavsett vad vi aktiverar oss med.

4 5 7 8 10 11 13 15

1 Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *