Pavo om fång

Pavo har publicerat en text om fång och tyvärr verkar det inte finnas ett datum på det, vilket är synd. Dock anser jag att innehållet är rikligt med information, som oavsett publiceringsdatum, kan vara väldigt värd att ta till sig. Eller bara reflektera över.

Hur många av mina läsare äger en eller flera hästar som, enligt princip, har större risk att drabbas av fång? “Tyvärr” är lilla Orchidéa en Shetlandsponny och hennes rashistoria tar oss till öar där glest gräs växer utan mycket näring och låg socker- och stärkelsehalt. Jag får väl skämmas som inte kan mycket om rasursprunget, men tack och lov har Orchidéa goda förutsättningar för att klara av det gräs hon går på. (Hittills får jag väl skriva, för att *peppar, peppar* undvika “oturen” #1).

Hos hennes uppfödare betade Orchidéa på kraftigt gödslad betesmark med en flock Shetlands. Ett klimat eller miljöbyte kan innebära stora krav på anpassningsförmågan, men Orchidéa klarade det galant på grund av goda förutsättningarna sedan tidigare. Under höst, vinter och vår har hästarna haft fri tillgång på grovfoder i småmaskigt hönät. Tack vare detta, har jag märkt att hästarna inte lika lätt vill kasta sig på det goda nya gräset som kikar fram så fort det blir varmare. De vänjer sig själva, mycket tack vare att de går ute, reglerar foderintaget och blir inte för ivriga. Dessutom uppmuntrar en blandad flock till mer rörelse – förbrukning av det som hästarna får i sig.

När vår och sommar närmar sig fortsätter deras egna successiva invänjningsperiod, vad jag har fått uppleva. Det fungerar utmärkt. (Hittills får jag väl skriva, för att *peppar, peppar* undvika “oturen” #2). Foderstationen står kvar och de äter fortfarande därifrån. Sedan är alla hästar individer och det går inte att påstå att alla hästar funkar på ett lika vis. Det är väldigt sällan någons förutsättningar ser lika ut och det är viktigt att ta hänsyn till. Det här med fång är en tragisk situation och vi alla gör olika för att minska riskerna på bästa vis.

Här kommer citat från Pavo;

Den komplexa sockerarten fruktan produceras i gräset genom inverkan av solljus genom fotosyntesen (gräsets metabolism). Det är en byggsten och används som ett tillfällig mellanlager av energi, som produceras av fotosyntesen och används indirekt för att gräset ska växa. Mängden producerad energi beror på många faktorer. Bland dem, intensiteten av solljus, temperatur och typ av gräs: Mycket sol och värme innebär en stark tillväxt med lågt innehåll av fruktan. Regn och kyla ger en hög fotosyntes och liten tillväxt, och resulterar i stora mängder (90%) av energin lagras som fruktan och kolhydrater (stärkelse).

Mängden fruktan i gräs förändrats mycket: Vid kyla och solsken är innehållet 200 gånger högre än om det är varmt, molnigt eller regnigt. Vincent Hinnen varnar: “Du kan förvänta dig det högsta fruktaninnehållet när det är soligt och frost ute, när temperaturen är mindre än 5 grader på natten, när marken inte är gödslad eller när det är extremt torrt. Däremot är ett alltför stort intag av protein inte ett problem. “Veterinär Hofland berättar: Hästen kan tolerera ett tillfälligt högt intag av protein. Speciellt om de har vant sig vid det gradvis.”

107 108

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.