Tårtan var ingen succsé

Husse följde med till stallet idag och det gjorde mig alldeles varm i kroppen. Idag har vi sjungit “Ja, må hon leva” och bjöd Orchidéa på en, vad vi trodde, smarrig tårta. I lösdriften tog det lång tid innan Orchidéa hade tid för att överhuvudtaget komma fram. Det var inte fören jag gick närma och tjatade hål i öronen på de som hästarna till sist kom fram. På åkte lädergrimman och vi tog lång tid på oss att komma till stallet. Bland annat var Orchidéa lite slagen av värmen och samtidigt tröttseg på det. 

Efter att Kladbollen hade ratat tårtan borstade jag igenom henne och husse åkte iväg för att fiska. Jag verkade hovarna och sedan gick jag och Orchen en promenad. Jag berättar om verkningen i ett enskilt inlägg så småningom. Däremot ska jag berätta att promenaden var ganska… Olämplig, men nyttig likaväl. Alltså, min hästvän Kronblads Orchidéa, har minst sagt utvecklats att bli en ödmjuk individ. Trots att hon var stekhet i solen med sin ulliga päls, gick hon tålmodigt efter mig. Helt med på beslutet, men ändå seg. Vi stannade flertalet gånger på vägen som kompromiss antar jag. För att äta och… Gäspa. Ni vet den där dagsformen “Jag är öppen till det mesta, bara jag slipper anstränga mig mer än nödvändigt”. Den inställningen hade hon, för att försöka pricka känslan. Haha!

Hon är en ängel, en sann underbaring som fungerar utmärkt i de situationer vi hittills har genomgått. Idag träffade vi på människor, som jag den här gången lät hälsa på Orchidéa. Vill hon inte, får hon helt enkelt säga till själv – ta det beslutet själv. När Orchidéa var bitsk sade jag mest ifrån om andra ville hälsa, just för att jag inte hade orkat riskera andras hälsa. Blomman vart alldeles tacksam i tanternas och gubbarnas klappar, gulli-gull-prat och allt vad de kunde komma på för att beskriva hur vacker och snäll hon var. Blomman endast stod där och njöt. Perfekt dag för att bli lite extra uppmärksammad. Utöver detta susade bilar, bilbussar, traktorer och hingstar (hon brunstar också för den delen) förbi henne och allt hon gör är att ge en vänlig blick och lunkar vidare.

Nåväl. På väg hem hade jag tyvärr ett svajande humör. Klockan närmade sig slutet av stallvistelsen för den här gången och övningskörning hem stod på schemat därefter [ångestladdning]. Detta gjorde att Orchidéa återigen fick en ypperlig anledning att bita tag i mig innan jag gick in för stressen. “Såklart” var jag inte mentalt mottaglig för detta, utan viftade surt på näven så repet svajade framför henne. Hon förstod mig och jag förstod henne, men kombinationen krockade aningens. Dock ältades detta inte, vilket visar på hur långt vi har kommit i utvecklingen. Vi höll oss på varsin sida av vägen och knatade sista minuterna i våra egna tankar. Dock kunde jag ibland inte låta bli att snegla åt hennes håll, för att hon är så fin att titta på.

Älskade, älskade, Blomman.

334335339340341342

300 301 308 311 315

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *