Tömkörning med två linor

Idag följde Toti med och fotograferade mig och Orchidéa, när vi tömkörde med två linor för andra gången. Imorgon får jag äntligen se bilderna, hihi. Jag är otroligt nyfiken.

I lösdriften mötte vi upp en jätteglad Blomma som gärna kom fram och följde gärna med ut till stallet. Hon var lite halvtrött och när jag tänker över saken brukar de ha en vila vid den här tiden egentligen, några av hästvännerna låg ned nämligen. Jag tränsade Orchidéa som dök ned i huvudlaget och satte sedan riktning mot vägen framför stallplanen. Jag hade ungefär samma upplägg som jag berättade om i inlägget “Ett stort framsteg“. Hon är oerhört underbar. Stopp, backa och svänga åt bägge hållen satt bättre än sist. Det förstod hon i princip direkt och det var inga konstigheter på den fronten. Det var en dag lite lugnare än annars och därför var framåtbjudningen inte lika härlig som den brukar. Så även om hon sällan hamnade bredvid/snett framför förstod hon ljudsignalen när jag ledde patrullen.

Nästa gång ska jag pröva och se hur hon reagerar när jag står bakom henne, med de längre tömmarna. Jag ska då inte kräva att hon ska röra sig, men vem vet. Det kanske är ett arbetssätt som får henne att känna sig mer motiverad att tänka självständigt om jag inte står bredvid och vägleder. Vi är två fullkomliga nybörjare och det passar inte bättre än att försöka testa sig fram, hihi. 

Efter halvlek hade Kladbollen gett allt. Jag känner hur mycket hon vill och söker förståelse. Det gör att hon är helt slut mentalt efter endast tio minuter. Snacka om att bruka all kraft åt att fokusera och koncentrera sig. Jag kan tycka att vi knappt har börjat, haha, men så här är det. Jag är oändligt tacksam för att hon vill. För att hon vill umgås och hitta på alla de här tokigheterna med mig. Utåt sett kan jag tänka mig att det ser ut som vi knappt gör någonting, samt att det här tar alldeles för lång tid, men det viftar jag bort. Varför brådska? Njuta av varje steg i utvecklingen är för mig och Blomman en stor del av kunskapens riktning.

Här kommer två mobilbilder som jag blir alldeles kall i hjärtat av att titta på – inte klia mer nu Orchen! Hon verkar inte ha eksem eller kliar sig sårig, men jag har faktiskt beställt eksemtäcke för att skydda mankam och svansrot när tösen skrubbar sig mot stock och sten. Det är svårt för mig att se hur hon kliar av sig mer och mer tagel, för att det är skönt. Det är likaså svårt att veta när gränsen ska sättas. Förra året var det heller inte lika “illa”. Fortsätter det i den här takten blir det riktigt illa. Jag ska få hjälp av Klara som har lovat att försöka luska fram ett perfekt homeopatmedel. Nästa år ska jag se till att vara mer förberedd för att Orchidéa ska ha ett starkare immunförsvar mot insekterna. Förmodligen är det boven som nu ger mersmak till att klia för att det är skönt.

84 85

3 Comments

  1. Skulle nästan satsa på att det blir full rulle om du är helt bakom med tanke på vilken fart hon brukar ha när hon springer framför på vanlig promenad!

    1. Ja, men precis. Det blir kanske mer naturligt för henne att tänka självständigt “framåt”. För att de andra ljudsignalerna sitter ju relativt starkt, förutom att det givetvis behövs övning och framför allt övning i olika situationer! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *