Tömkörning med två linor

Idag följde Toti med och fotograferade mig och Orchidéa, när vi tömkörde med två linor för andra gången. Imorgon får jag äntligen se bilderna, hihi. Jag är otroligt nyfiken.

I lösdriften mötte vi upp en jätteglad Blomma som gärna kom fram och följde gärna med ut till stallet. Hon var lite halvtrött och när jag tänker över saken brukar de ha en vila vid den här tiden egentligen, några av hästvännerna låg ned nämligen. Jag tränsade Orchidéa som dök ned i huvudlaget och satte sedan riktning mot vägen framför stallplanen. Jag hade ungefär samma upplägg som jag berättade om i inlägget “Ett stort framsteg“. Hon är oerhört underbar. Stopp, backa och svänga åt bägge hållen satt bättre än sist. Det förstod hon i princip direkt och det var inga konstigheter på den fronten. Det var en dag lite lugnare än annars och därför var framåtbjudningen inte lika härlig som den brukar. Så även om hon sällan hamnade bredvid/snett framför förstod hon ljudsignalen när jag ledde patrullen.

Nästa gång ska jag pröva och se hur hon reagerar när jag står bakom henne, med de längre tömmarna. Jag ska då inte kräva att hon ska röra sig, men vem vet. Det kanske är ett arbetssätt som får henne att känna sig mer motiverad att tänka självständigt om jag inte står bredvid och vägleder. Vi är två fullkomliga nybörjare och det passar inte bättre än att försöka testa sig fram, hihi. 

Efter halvlek hade Kladbollen gett allt. Jag känner hur mycket hon vill och söker förståelse. Det gör att hon är helt slut mentalt efter endast tio minuter. Snacka om att bruka all kraft åt att fokusera och koncentrera sig. Jag kan tycka att vi knappt har börjat, haha, men så här är det. Jag är oändligt tacksam för att hon vill. För att hon vill umgås och hitta på alla de här tokigheterna med mig. Utåt sett kan jag tänka mig att det ser ut som vi knappt gör någonting, samt att det här tar alldeles för lång tid, men det viftar jag bort. Varför brådska? Njuta av varje steg i utvecklingen är för mig och Blomman en stor del av kunskapens riktning.

Här kommer två mobilbilder som jag blir alldeles kall i hjärtat av att titta på – inte klia mer nu Orchen! Hon verkar inte ha eksem eller kliar sig sårig, men jag har faktiskt beställt eksemtäcke för att skydda mankam och svansrot när tösen skrubbar sig mot stock och sten. Det är svårt för mig att se hur hon kliar av sig mer och mer tagel, för att det är skönt. Det är likaså svårt att veta när gränsen ska sättas. Förra året var det heller inte lika “illa”. Fortsätter det i den här takten blir det riktigt illa. Jag ska få hjälp av Klara som har lovat att försöka luska fram ett perfekt homeopatmedel. Nästa år ska jag se till att vara mer förberedd för att Orchidéa ska ha ett starkare immunförsvar mot insekterna. Förmodligen är det boven som nu ger mersmak till att klia för att det är skönt.

84 85

Session med Orchidéa

Här om dagen hörde jag av mig till Rebecca Edin då hon är en diplomerad telepatisk djurkommunikatör. För mig är det alltid intressant att lägga vikt i Orchidéas individ. Vem hon är, vad hon tänker på och vad hon har på hjärtat att vilja berätta. Och då inte bara för mig, utan jag tror det kan vara nyttigt att få lätta tankarna hos en annan både för min och hennes skull.

Rebecca har gått kurs hos Ulrika Nyqvist och de båda verkar riktigt bra på att kommunicera telepatiskt och tolka. I sessionen med Orchidéa finns det några små missar, men mina kommentarer [syns på det här viset] längst gående med de delar av sessionen som jag väljer att publicera.

Vill du visa lite av din personlighet, Orchidéa? – (Jag känner Orchidéa som en väldigt glad och sprallig tjej. Hon har mycket energi, och gör gärna av med den. Hon känns som en häst som man måste hålla sig vaken med, och ha all fokus på henne om man ska jobba med henne, annars tröttnar hon, och lägger fokus på annat. Hon är en väldigt duktig lärare, som lär dig hur du ska bete dig, och göra, för att få bästa respons och resultat. Orchidéa är väldigt klok, och lär sig snabbt, både tricks och ovanor. Hon tycker om att stå och studera saker, och se vad som händer runt omkring henne. Hon är väldigt ärlig, vilket är väldigt bra, för då vet man tydligt när man gör fel. Hon känns som en ganska gammal själ, och jag vill få det till att ni känt varandra i ett tidigare liv, möjligtvis att ni varit syskon, eller väldigt nära vänner då med. Ni har ett otroligt bra band, och ingen kan stoppa er när ni väl är i farten.

Hur mår du? – Jag mår bara bra nu! Finns ingenting som kan störa mig idag. Är pigg och glad, känner mig verkligen levande. (Får till mig att hon varit på djursjukhus en längre tid för ett tag sedan. Får till mig att någonting hänt i huvudet. Hon blev lite stressad efter den perioden, men det är bra nu igen känns det som.

Hur trivs du där du bor? – Här trivs jag fint! (Får till mig att hon har en fuxkompis?) – Tycker om att busa och leka i hagen. Just nu är det varmt. Behöver salt för att må bra nu. Även skugga, men det har vi gott om. Matte och jag gör mycket roligt ihop, vi tränar och leker, har mysstunder. Tycker om att leka med matte, det är spännande, vi lär känna varandra så bra, och matchar varandras energier exakt. (Får till mig att ni leker i någon slags rundcorall, eller på en volt någonstans. Känns som att du ofta har Orchidéa helt fri, ingen grimma eller grimskaft, utan hon får springa fritt. [Det känns vackert att hon nämner Boukje, trots att hon är död och dog för ett par månader sedan. Det kan fortfarande hända att Orchidéa går mot öppningen och ropar på Boukje. Då är Rosa inte sen med att gå fram och famna om henne för att berätta att det är sant. Boukje har dött och kroppen är begravd. Samtidigt som det är en sorg känns det oerhört skönt att hon ändå pratar om det som att Boukje fortfarande lever här med oss.]

Har du några önskemål i livet? – (Får upp bilder på att du står och kammar hennes man, och flätar och fixar. Hon älskar att bli ompysslad, även om tålamodet rinner ut ibland). 
Din matte ska få veta, Orchidéa.

Är det något du vill hälsa din matte? – Jag vill säga till henne att det är okej att göra fel ibland. Det är bara att resa sig upp, och komma tillbaka, ännu starkare. Det är även okej om man tappar motivationen ibland. Alla kan inte vara på topp varje dag. Vi kommer klara oss igenom alla situationer. Jag älskar dig min matte, du är en underbar person, som alltid finns där för alla, och hjälper alla.

→ Orchidéa, 3 juli 2015.

278 279 280 281

Fjäderkrona

Putsade upp Blomman lite och släppte henne i lösdriften med övervuxet gräs. Vi sprang rakt igenom brännässlor för att få upp flåset lite, men det slutade upp i bara ben som var fullt svullna och smärtan var obeskrivligt sur samt noll bra springbilder. Hehe, men det var roligt och mysigt. Det vart fina bilder ändå.

Jag kan inte sluta tänka på att Orchidéa är oerhört vacker och hennes harmoniska individ genomsyrar bilderna totalt. Eller är det endast jag?

2 6 7 10 13 19 20 21 22 26 33 35