Att höra de andas

Sitter väldigt tyst vid datorn. Jag slutade sjunga till musiken som strömmar ur hörlurarna och sjunker in i tanken på att höra hästarna andas. Vilka varelser. Plötsligt förstår jag väldigt lite med den här världen som på något vis formar människor till hästägare. Inklusive mig själv. Oh, jag var så nära på att falla dit för inte så länge sedan, faktiskt. Det är svårt att vara målmedveten, envis och tålmodig samtidigt som en behöver vara ödmjuk och visa hänsyn till att det här med ägandet av hästar inte ger oss rätten att röva deras individ. Det faller sig inte naturligt att äga någon, för hästarna. Hela grejen med tömkörning symboliserar för mig att Blomman ska kunna dra en vagn, men för vems skull? Det lutar alltid mot ett begär, som vi hästägare har. Även om tömkörningen är fantastisk, blev mina tankar sakta kvadratiskt inrutade och det blir svårt för andras viljor att ansluta till en kantig cirkel.

Att höra hästarna andas är för mig en upplevelse som tacklar mycket annat. Jag har haft en session med en av hästvännerna i lösdriften Blomman går med, där hästen berättar om andetag. Hur känsligt det kan vara, om vi lyssnar till det. Tänka sig att ett andetag kan vara lugnt, ångestfyllt, ledsamt eller glatt. Det fick mig att vilja lägga märke till Orchidéas andetag, hur låter de? Satte mig bredvid henne en kväll när samtliga hästar i vanlig ordning slöt en harmonisk cirkel runt varandra under skogsdungen.

Andetagen var extremt djupa. Det var som att en hel historik fanns i varje andetag. Hur dagen har varit och hur värdefull natten är, tillsammans med samtliga nära och kära. Under dagarna händer det mycket, mycket mer än vad vi ser eller vågar känna. Små konflikter, fantastiska berättelser som delas, nya upptäckter och stark gemenskap. Det skulle kanske vara lättare att säga rangordning eller att någon inte gillar en annan, men om sanningen ska fram är det precis som för oss människor i ett hushåll. När drömmarna ansluter med den sovande natten delar vi samma trygga tillvaro och det är det vi alla vill vakna upp till.

Därför känns det inget annat än otroligt att höra de andas nu för tiden. Extra viktigt, alltså. Resultat, mål och framgångar är fruktansvärt obetydligt om inte en trygg relation, vänskap, finns att grunda dessa i. Så jag har backat från farten som gjorde att jag nästan dundrade rakt in på fel väg. Jag fick en påminnelse och det är jag glad för. Nu kan jag återigen slappna av, för det finns ingenting att leva upp till. Vi har varandra och vi kan utvecklas åt vilket håll vi än vill, bara vi ser till varandras dagsform.

Jag finns för Orchidéa och vill vara en vän hon kan umgås med i gott och ont. Sedan hur det bär oss får vi se. Spännande, minst sagt. Fantastiska häst. Underbara vän.
128 129Jag och Orchidéa, januari 2015. Foto: Toti Lindblom.

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.