Orcado ville leka med fåren

Jag och Orcado går vidare till stora hagen där stona går under sommaren, för där är det tomt. När vi går en bit in i hagen trippar en flock får fram. Jag trodde att Orcado skulle slänga benen på ryggen och dra sin kos, men snarare tvärt om vill han leka med dem. Jag kikar ned mot hagens enda delning och skymtar att det är stängt där.

Jag och Cadon går ut ur hagen, till andra änden av andra delen av hagen. Där släpper jag honom lös och mitt under tiden kameran smattrar av klick, ser jag hur Cadonen glatt travar förbi mig. “Mh, vackert Orcado!” hojtar jag tills jag inser att hingstaherren fortsätter sin glada gång under tråden och numera kliver fjäderlätt fram till delen av hagen där fåren går.

Men det gick bra! ♥

151 144150 143149 142146 145 141

Reflextillverkare

Igår fick jag verkligen utlopp för min kreativa sida. Jag bestämde mig för att åka och handla redskap för att piffa till vardagen i mörkret. Nog för att jag trivs med årstider, började mörkret tynga min kropp och sinne ändå. Att veta att det alltid kommer vara kolsvart varje vardag efter arbetet i flera månader framöver när jag åker till stallet kändes lite mer “Åh…” än “Okej…”.

Och jag trivs inte med att saker ska vara tröttsamt eller okej. Det ska vara bra, jättebra eller till och med bästigt allra helst. Jag handlade därför en pannlampa på XXL Sport, för närmare femhundra kronor (hade gärna nämnt och länkat till vad för pannlampa, men eftersom XXL’s hemsida var bland den mest laggade hemsida jag varit med om engagerar jag mig inte mer i det). Jag plockade först på mig en lampa för 99 kronor, men kände att det lika bra är att kosta på sig någonting som är rejält och lyser upp en hel omgivning framför oss när vi är ute på vägarna.

Förutom en pannlampa köpte jag vinterkängor, tre reflexvästar, reflexrep och varselhandskar hos Jula.

De tre reflexvästar med halva ärmar, sydde jag till ett reflextäcke, perfekt för små Minishetlandsrumpor, hihi. Resultatet blev faktiskt bättre än vad jag kunde tro. Av ärmarna tillverkade jag reflex för tränsets sidostycken inklusive nacke. Sist, men inte minst, tillverkade jag reflextömmar av reflexrepet. Då jag hade beslaget hemma var det ingen större match. Jag knöt två varv runt beslagets fäste för bästa stabilitet och snurrade en slitstark stoppknut. Jag testade att skapa friktion mellan händerna och repet om de av någon anledning skulle fara ur nävarna och det kan nog orsaka rejäla brännskador. Handskar är ett måste.

12305834_1238207799526417_1131403858_n (1) 12306019_1238207839526413_251195504_n

Vackraste hingsten

Några bilder på oss vart det, men det var svårt att koncentrera sig på att slappna av och ta god tid åt själva fotograferingen, när vi var upptagna i våra olika dagsformer. Husse frös och kämpade på som tusan. Jag blir alldeles varm när jag ser på bilderna. Jag får höra att jag är lite väl kräsen, men om inte fotografen styr får väl modellerna göra det *flin, skämt åsido*. Innerst inne vet Husse att jag innehåller en liten perfektionist som bara menar väl i allt iver när den sidan väl kikar fram, men ändå är oändligt tacksam ♥

Jag börjar bli medveten. Kring det faktum att Orcado är en tillräckligt viljestark och positiv individ som, oavsett tillstånd, alltid uppmärksammar små detaljer som gör ögonblick till gyllene energikällor. Att även när han till och med har ont i magen finns där ting som, handlingar skapade av antingen en själv eller andra, skapar kraft och ork. Det är en enormt stor insats att ställa upp på det vi människor hittar på, i det här fallet en löjlig fotografering, oavsett dagsform. Jag är, liksom mot Husse, oändligt tacksam mot Lilla Grå som ställde upp ♥

Orcado är en viktig inspirationskälla.

104 111 118 124 130 134