Sextio centimeter

Efter allt bus och tok i åkerpaddocken kom Husse och hans familj (förutom fader). Då var vi uppvärmda, men ganska rejält trötta mentalt. Blomman var som en övertrött toka och tog till tänderna fler än ett tiotal gånger. Inte mot dem andra, utan snarare speciellt mot mig som hon känner och vågar prata öppet med. Jag visste att hon var trött, men jag försökte ignorera betten och hennes tillstånd för att avdramatisera det hela. Jag berättade att jag ser henne, men vi tar i från tårna och ger dem en hopplektion. Jag försökte peppa vilket gick jättebra, faktiskt.

Både Husses syster och broder hoppade högt tillsammans med oss, hela sextio centimeter. Vi tog oss över det kanske fem gånger. Sedan var Kladbollen jättetrött. Fysiskt fortfarande ganska pigg, men mentalt – inte värst pigg. Hon lägger väldigt mycket kraft i allt vi gör. Hon gör ingenting halvdant, allting är alltid helhjärtat. När dem andra kom in till oss på åkerpaddocken hälsade hon noggrant. Hon kom fram till mig mellan hälsningarna för att återhämta sig i tryggheten. Sedan att hoppa och få till ett samspel med okända individer – det kräver mer än vad en kan tro. Speciellt när alla pratar och skrattar åt allt och inget som händer.

Det var väldigt roligt att få ha den här dagen i stallet. Den gav extremt mycket. Jag tror vi ska till åkerpaddocken ännu fler gånger. Det var extremt kul där. Att finna den där energin och känslan, det är då ju som vi har på känn att klara vad som helst.

84 87 86 85888990919293 101 100 99 98 97 96 95 94

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *