EM-A Probihorse

God förmiddag på er vänner.

Jag  tillägnade hela dagen åt att söka hästliginformation. Och jag kan väl säga att jag fick en hel del svar när jag kom i kontakt med Greenfoot för en andra gång. Jag har varit i kontakt med Ingegerd tidigare, eftersom jag länge har sökt någonting som kan hjälpa min lilla Blomma att klara våren, sommaren och allt vad det innebär. Sedan är jag som jag är; söker som en tok och frågar så mycket som möjligt. Första gången jag hade kontakt med Greenfoot kändes det väldigt bra – de kunde svara och förklara ärligt, riktigt och lade engagemang på flera långa mejl. Här vill jag markera vilken god kundservice – för att jag är inte kräsen för att vara dum, utan för att jag vill förstå vad det är jag erbjuder mina hästvänner.

När jag kom i kontakt med Greenfoot ännu en gång fick jag samma positiva upplevelse och det vart väldigt självklart att välja deras produkt EM-A Probihorse. Jag är långt ifrån lika insatt och kunniga som företaget, men jag vill så gärna bli mer insatt. Så det är vad jag tänkte bli nu, expert på “Effektiva Mikroorganismer”. Jag kommer att berätta mer och mer och mer och mer, inom sin tid. Men det kommer när vi fått hem det. Då börjar resan att förebygga och stärka Orchidéas immunförsvar, så att hon ska klara av årstiden som tidigare har varit dryg för henne på olika vis.

139

Andas


Leva
Lyckligt
Det blir skickligt

Val
Snubbla
Svamla
Svider
Det var tider

Nu
Just
Nu
Andas
Aj
Jag är helt paj.

→ Urhästen

59 60Foto: Toti Lindblom

Drog svängel

Igår tog jag det stora steget med Orchidéa. Vi klev ur våran dvala och selade på återigen. Det var 14 dagar sedan Ochi selades sist och det var en helt annan känsla den här gången. Hon var extremt lugn, avslappnad och harmonisk redan när jag lade på utrustningen. Hon var redo, det var inte snack om saken. Sedan höll jag på att vimsa bort mig totalt, vilket Blomman påminde mig om direkt. Jag hade hämtat huvudlaget, men “Nej, matte – vi skulle ju dra svängeln idag!”. Så jag kopplade på grimskaftet och så gick vi ut. Hon stod i princip still hela tiden som jag knäppte fast draglinorna i svängeln.

Sedan bar det av och hon kändes så ofattbart samlad. Klok. Under dessa dagar har hon verkligen lagt energi åt att smälta, bearbeta och umgås med vänner som hon älskar. I lugn och ro, har hon fått tänka eller bara vara sig själv i sin utveckling. Det behövde hon verkligen.

Blommans reaktion på självaste svängeln var inte vidare konstig. Hon visste att den var där bakom, men hon kunde inte bry sig mindre om att hon drog den trots att den då och då skramlade till eller att det samlades en hög av snö som hon plogade upp, haha.

Vi tog oss över bron. Strax innan gick vi zickzack för att låta draglinorna vidröra benen och det hände fler än en gång att jag lät henne gå framåt och framför mig när hon kändes extra driven. Väl över bron och en bit till gjorde vi lite tempoväxlingar. Det är inte riktigt lika smidigt med enbart en lina, men det fick gå för vad vi hade. Jag tror dessutom att fröken Orchen fick lite nostalgi – det var ett tag sedan vi gick ut på äventyr, bara så där med en lina utan vidare krav på någonting.

I sista halten hade allt verkligen gått underbart. Så jag frågade henne om vi skulle gå hem och Kladbollen tjoade “JAA!” rakt ut, vände mjukt om och växte si så där fyra meter på höjden tack vare självförtroendet. På vägen hem vart hon också så där vild och halvt galen. Kastade med huvudet, kunde inte tänka på annat än att skynda hem för att slutföra uppgiften. Jag fick arbeta med att ta-släppa-ta-släppa i tömmen för att inte bli stum i handen. Sedan var Blomman inte i närheten av omöjlig att hantera, men det blir väldigt mycket okontrollerade rörelser som följer strömmens rytm.

På stallplanen hamnade vi till sist och när jag bad henne att stå stilla för att jag skulle få koppla loss svängeln, stod hon alldeles stilla. Jag selade av och nu åt hon också av fodret, utan att jag toppade det med rivet äpple. Det händer oftast när hon haft en växt period fysiskt som psykiskt.

Jag är jättestolt över oss. Det här betyder att hon kanske är redo för i alla fall ett tömkörningspass en gång i veckan igen. Det vore så roligt att få komma vidare med min lilla Blomma. Min fina lilla Sötsak.

1 2

Djurens Rätt: Älskade hästar

Att hästar äter frukost, lunch och middag, sover hela natten, vill vara inne när det är kallt och ha en egen box att vara i. Inget kan dock vara mer fel. Hästar är kanske ett av de mest missförstådda djuren – vi vill dem så väl, men behandlar dem så fel.

Hästar är väl anpassade till ett liv på stäppen, vilket är deras naturliga miljö. De är gräsätande flockdjur som har grundläggande behov av långa ättider, social kontakt och rörelse. Dessa behov blir sällan tillgodosedda i den traditionella hästhållningen och kan leda till att hästar utvecklar beteendestörningar som stereotypier, apati eller hyperaktivitet.

Hästar används av människor inom en rad olika områden där rid- och travsport är de två största. För dyrbara tävlingshästar väntar ofta ensamhet, skrittmaskiner och långa transporter till tävlingsplatser. Det finns stora brister i hur hästar hanteras av människor och en orsak kan vara den utbildning som blivande hästägare får redan på ridskolorna. Djurens Rätt har genomfört en enkätundersökning till landets ridskolor. Den visade på en mycket omodern djurhållning och djursyn.

När hästarna inte längre presterar vad som krävs av dem får de sällan leva vidare. Varje år är det omkring 10 000 hästar som saknas i statistiken för avlivning och slakt. Ingen vet vart de tar vägen. Djurens Rätt anser att hästar är individer med egna intressen och behov som ska respekteras. Det är dags att det sker en förändring av det sätt som hästar behandlas på idag. Om vi ska hålla hästar måste vi låta dem vara hästar.

→ Djurens Rätt, “Älskade hästar“, publicerad 2009.

90Lily, Juli, Jazza, Boukje & Lycke, samt övriga gänget vilar i lä i solens vårstrålar, 2015.