Föränderlig idé

Toti följde med till hästvännerna idag med. Vi hämtade in Orcado och jag hade ingen vidare plan mer än att försöka oss på lite bommar, dock på rakt spår eftersom vi inte har arbetat lika mycket med det här som jag och Blomman har.

Dock fick jag förändra mina idéer när jag och Orcado var på plats. Han kändes pigg och vaken, men mycket okoncentrerad, stel och låst. Han hade fullt upp med att rota runt med mulen i marken, förmodligen efter både gräs och dofter. Samt ville han nog styra bort mot öppningen för att gå hem igen, så att ta sig över bommar fanns inte riktigt med i tanken efter en stunds inkännande i vad vi skulle göra för att det skulle kännas givande.

Jag försökte först och främst få någon som helst kontakt med honom, eftersom det inte fanns någon vidare distans till varandra. Det här krävde av mig att jag fick öka energin, driva upp både mig själv och honom till en nivå där vi båda fann varandra tillsammans lika. För om jag hade låg energi var jag inte vidare intressant och var jag inställd på att kräva koncentration på en gång tappade jag honom direkt, då han inte kunde hålla fokuset på det. Balansen var svår att hitta, men när jag hade drivit sista energin ur mig – då var båda betydligt mycket mer lösgjorda, vi fann varandra i något lägre energier och högre. Till sist fann han stadigare kroppskontroll för att kunna slappna av och böja sig på en gigantisk volt. Det här fanns med oss i ett par steg och sedan tappade han det lätt. Här är det lätt att tänka “Jooo, du kaaan, kom igen!”, men jag fick påminna mig om att pausa, andas och smälta informationen medan det är direkt färskt. Istället för att pressa till maxad prestation, tills det blir för drygt, för tråkigt och då har allt inget värde helt plötsligt.

Höger varv var det svåraste varvet att överhuvudtaget ta sig ut på. Det var stelt och drygt. Kroppen var som låst vid bogen och halsen. Tankeverksamheten var dessutom långt, långt borta. Vi fick arbeta oss fram i mycket små steg och med flera myskli. Minsta lilla tecken på avslappning och framsteg krävde sin återhämtning. Eftersom arbetet också krävde att vi båda ökade energin för att hamna på en lika nivå fysiskt och mentalt, var dessa pauser extra viktiga.

Som sagt löste vi upp även det här och mot slutet tog vi bommarna någon vända. Sedan fick Toti prova på att arbeta med Orcado, vilket gick jättebra. Det var jätteroligt att ha lite lektion med dem, därför nu var Lilla Grå så avslappnad och hade god närvarande kontakt med henne. Som avslut var jag nyfiken på att se om han ville lägga sig ned, men buga var det som kändes bäst och stretchade skönt.

När vi gick hem var Cadonen faktiskt trött. Både utmattad fysiskt och mentalt. Han gick friskt hem, men skönt trött. Och gäspade, jättemycket och jättestort, hihi. Jag var minst lika trött. Shit, det var inte enbart han som skulle lösgöras och öva på både det ena och det andra. Här var det vi tillsammans som utvecklades och det kändes otroligt riktigt bra, men oj, vad krävande (och nyttigt förstås).

Vilken läromästare Lilla Grå är ♥

16 17 18 19 20 21 23 24 25 26 27 28Foto: Toti Lindblom

1 Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.