Föränderlig idé

Toti följde med till hästvännerna idag med. Vi hämtade in Orcado och jag hade ingen vidare plan mer än att försöka oss på lite bommar, dock på rakt spår eftersom vi inte har arbetat lika mycket med det här som jag och Blomman har.

Dock fick jag förändra mina idéer när jag och Orcado var på plats. Han kändes pigg och vaken, men mycket okoncentrerad, stel och låst. Han hade fullt upp med att rota runt med mulen i marken, förmodligen efter både gräs och dofter. Samt ville han nog styra bort mot öppningen för att gå hem igen, så att ta sig över bommar fanns inte riktigt med i tanken efter en stunds inkännande i vad vi skulle göra för att det skulle kännas givande.

Jag försökte först och främst få någon som helst kontakt med honom, eftersom det inte fanns någon vidare distans till varandra. Det här krävde av mig att jag fick öka energin, driva upp både mig själv och honom till en nivå där vi båda fann varandra tillsammans lika. För om jag hade låg energi var jag inte vidare intressant och var jag inställd på att kräva koncentration på en gång tappade jag honom direkt, då han inte kunde hålla fokuset på det. Balansen var svår att hitta, men när jag hade drivit sista energin ur mig – då var båda betydligt mycket mer lösgjorda, vi fann varandra i något lägre energier och högre. Till sist fann han stadigare kroppskontroll för att kunna slappna av och böja sig på en gigantisk volt. Det här fanns med oss i ett par steg och sedan tappade han det lätt. Här är det lätt att tänka “Jooo, du kaaan, kom igen!”, men jag fick påminna mig om att pausa, andas och smälta informationen medan det är direkt färskt. Istället för att pressa till maxad prestation, tills det blir för drygt, för tråkigt och då har allt inget värde helt plötsligt.

Höger varv var det svåraste varvet att överhuvudtaget ta sig ut på. Det var stelt och drygt. Kroppen var som låst vid bogen och halsen. Tankeverksamheten var dessutom långt, långt borta. Vi fick arbeta oss fram i mycket små steg och med flera myskli. Minsta lilla tecken på avslappning och framsteg krävde sin återhämtning. Eftersom arbetet också krävde att vi båda ökade energin för att hamna på en lika nivå fysiskt och mentalt, var dessa pauser extra viktiga.

Som sagt löste vi upp även det här och mot slutet tog vi bommarna någon vända. Sedan fick Toti prova på att arbeta med Orcado, vilket gick jättebra. Det var jätteroligt att ha lite lektion med dem, därför nu var Lilla Grå så avslappnad och hade god närvarande kontakt med henne. Som avslut var jag nyfiken på att se om han ville lägga sig ned, men buga var det som kändes bäst och stretchade skönt.

När vi gick hem var Cadonen faktiskt trött. Både utmattad fysiskt och mentalt. Han gick friskt hem, men skönt trött. Och gäspade, jättemycket och jättestort, hihi. Jag var minst lika trött. Shit, det var inte enbart han som skulle lösgöras och öva på både det ena och det andra. Här var det vi tillsammans som utvecklades och det kändes otroligt riktigt bra, men oj, vad krävande (och nyttigt förstås).

Vilken läromästare Lilla Grå är ♥

16 17 18 19 20 21 23 24 25 26 27 28Foto: Toti Lindblom

Volt tillbaka i volten

Så här såg det ut när vi övade på att byta varv i volten.

27Travar i vänster varv. Här förbereder jag med att lägga över sticken till vänster hand och ledrepet i höger hand.

28Jag backar för att ge utrymme för tankeverksamheten som förhoppningsvis följer med mig för henne i riktning framåt. Vägleder följsamt med ledrepet åt höger och för att vara ännu tydligare kan jag föra sticken mot bogen och eller sidan.

29Så fort Blomman förstod mig berättade jag det för henne med både positiv tanke och energi “Jaa, braa jobbat, hör du!”, för sticken längre från henne för att förklara att utmaningen blev perfekt genomförd. Blomman är superkänslig med sticken, min röda förlängda arm. Hon är inte rädd för den, men hon är tydlig att berätta hur hon känner inför den och dess olika sätt att vägleda. Hon lär mig att använda den på ett schysst och tydligt sätt. 

30Resultatet. Vid det här varvbytet tyckte hon att jag blandade in sticken för mycket genom att hon helt enkelt berättar det för mig, att jag nästan placerade den helt bakom mig. Det finns tusen saker att utveckla och allting är föränderligt, men här har vi en rolig början och jag tycker att hon verkligen arbetade med hela kroppen och knoppen. Det som syns på bilden ovan är hur vi är på väg att sakta in och låta informationen smälta in.

Foto: Toti Lindblom

Uppföljning av voltarbete

I eftermiddags följde Toti med till stallet och det slog oss att hon har hängt med oss sedan ett år tillbaka nu. Det är ganska brutalt hur fort tiden går. Det slog oss också det faktum vilken utveckling Orchidéa har gjort. I februari 2015 var hon en liten krokodil med känslorna på utsidan hela tiden. Eller hur en ska beskriva det. Idag är det helt annorlunda, det går att se en tydlig tanke- och känslobana inom henne. Hon kommunicerar och för dialoger mycket hellre än att stänga en ute och bryta samman.

Dessutom har Orchidéa precis haft en mental bearbetning av allt omkring henne; tömkörningen, våran vänskap, förändringar, personliga utvecklingen. Och så vidare, listan kan göras lång. Det går att läsa om det också, tidigare i bloggen. Sist Toti var med till stallet fick hon se hur instabil hon var. Det Toti sade idag var hur mycket hon har landat och utvecklats återigen. Vilken skillnad det är. Och det gjorde att vi kom in på det här med “trotsålder”. För mig finns det ingen vidare trotsålder – det handlar om olika individer som bearbetar olika ting på olika vis. Det känns fruktansvärt bra att jag inte har gått mot Orchidéa när hon skrek rakt ut att hon inte klarar mer. Allt hon bad om att få tid, tid att tänka och behandla alla intryck. Allt hon upplever och hur hon beter sig pekar på vilken extremt emotionellt orienterad individ hon är i allt hon gör, tänker, tycker och går igenom. Jag är riktigt stolt över att hon klarar att ta sig igenom all dess obalans på egen hand och de gånger jag lägger mig i att hon har riktat mig, visat mig hur jag kan stötta upp henne på bästa sätt. Jag är stolt över att hon alltid visar när jag tänker och gör på det sättet som ger henne bästa möjlighet att vara sitt bästa jag. För det visar sig till sist att den person hon vill vara blomstrar fram mer och mer.

Det som stod på min önskelista var att göra ett uppföljningsarbete tillsammans med Blomman, från det vi gjorde sist. Den här gången försökte jag tänka till lite mer kring bomavståndet för att öka Kladbollens chanser att göra sitt bästa ifrån sig, haha. Först och främst kom Brunsaken faktiskt fram efter en stund  i lösdriften och hon stod lugnt kvar när jag satte på repgrimman. Jag och Toti stod en stund och pratade och då helt plötsligt började Blomman gå iväg, haha. Hon var redo, med andra ord.

Den här gången märktes det att hon hade gjort det här en gång innan. Hon trivdes bättre med bomavståndet. Hon kunde ta sig över bommarna i både skritt och trav. Ibland blev det mycket tokigt, då hon skulle skoja till det med att smita, storma allt med galopp och bus. Sedan var det också väldigt många väldigt fina steg med balans och djup koncentration. Ibland till och med ett par frekvenser av härlig rytm. Toti skrev precis:

Det var mest jobbigt för kroppen än huvudet, för hon fattade ju verkligen var som förväntades.

Det var vad jag just skulle fortsätta inlägget med – hon arbetade verkligen med kroppen. Hon utvecklas fysiskt massor med den här övningen. Vilket glädjer mig. Lite annat som upptäcktes under arbetspasset är;

  • Blomman kan backa på enbart ljudsignal
  • “Puss”-kommando när jag står på annat håll än enbart framifrån
  • Göra “volt tillbaka” med vägledning
  • Hon gör enbart allting om hon vill
  • … Eller om jag lyckas övertyga tillräckligt mycket, hihi.

En annan tanke som slog mig mitt under passet är att jag i princip aldrig behöver känna “Jag behöver belöna, muta eller motivera mina hästvänner”. Det känns som att vi ändå hittar på en himla massa utan detta med glada miner och jag tror det är för att kärleksfulla pauser för andningen, reflektion, tanke, tid och kärlek muntrar och ger betydelse för det som man skapar tillsammans. Kanske skriver ett inlägg kring det här i framtiden.

2 3 4 5 6 8 9 10 12 13 14 15 16 17Foto: Toti Lindblom