Sov så gott Lilly

Igår skulle jag verka dräktiga stoet Lilly och innan jag hunnit börja såg jag en del av fostersäcken hängandes utanför hennes slida. Första reaktionen var panik, men sedan satte jag upp en plan i huvudet och då vart jag lugnare. Dessutom för hästarnas skull. Så jag ringde stallmatte och när hon inte svarar först då fick jag lite halvt panik. Snabbt därefter jag fått tag i stallmatte är hon kvickt framme på stallgången där vi är.

Just där och då verkade Lilly må bra i förhållande till omständigheterna. Stallmatte fick veterinärkontakt snabbt, tog tempen, serverade hö och vatten som Lilly glatt tog sig an. Veterinären sade att det inte finns någon chans att fölet klarar sig två månader för tidig födsel och Lilly ska förmodligen kasta. Det bästa är också om hon klarar det här själv för att undvika följder som kan bli om människan lägger sig i.

Hela två månader för tidigt. Samtidigt så nära mållinjen. Fokuset låg på att Lilly skulle kasta fölet och sedan klara sig så bra det bara skulle gå att göra efteråt. Jag bäddade upp för Orchidéa att bo i boxen bredvid och sedan vakade stallmatte kommande natt. För mig var natten bara hemsk. Jag sov inte ett dugg och var orolig till tusen. Det var som att jag redan visste hur illa det skulle gå. På morgonen fick jag veta att de kämpat hela natten utan större resultat – Lillys eller fölets liv gick inte att rädda.

När jag såg den tomma kroppen i boxen brast jag för andra gången den här veckan. I hulkande storgråt, värre än första gången. Jag såg hur mina enormt vätskefyllda ögonen drabbades av vågor, tillsammans med yrseln, som fick Lillys mage se ut att andas. Men hon andades inte och hon vilade tungt, kallt och stenhårt mot halmen. För ungefär ett år sedan gick Boukje bort lika hastigt och då vågade jag knappt se liket. Den här gången var det så självklart att gå fram och ta ett sista fysiskt farväl. Jag kommer minnas Lilly som den kelsjuka och livliga vackra individ som hon var, men för att få sinnesro tror jag att döden fortfarande kan lära mig ett och annat. Livet är inte till för att ta för givet. Livet är till för att leva genom gott och ont.

Sov så gott, Lilly. Vila i frid ♥

75 Lilly, Jazza & Orchidea 201420 Lilly, Juli & Orchidéa 2014139 138 137 Lilly & Orchidéa 2015131Juli, stallmatte & Lilly 2015

Plast-fladder-drapperi

Jag gjorde ett sånt där plast-fladder-drapperi efter att jag och Orcado övade med vagnen, inlägget “Backade mellan skaklarna” går att läsa.

Jag använde;

  • Plastpåsar
  • Balsnören
  1. Jag tog 4 stycken påsar som jag lade bredvid varandra.
  2. Jag klippte hål med ungefär 10 cm mellanrum. Hålen ska vara högst upp med 3-5 cm marginal till kanterna för att inte riskera att bli alldeles för klent.
  3. Trädde balsnöret genom hålen som att jag sydde.
  4. Gjorde öglor i varje ände för att kunna fästa i exempelvis hinderstöd.
  5. Klippte plastpåsarna i remsor lodrätt från marken till balsnörningen. Spara som sagt 3-5 cm till marginal. Remsorna blev ungefär 3-5 cm breda styck.

12773063_1310789358934927_1333331040_o 12787393_1310789345601595_1604036307_o