Världens bästa Cadon

Jag och Cadon har kämpat – å vad vi har kämpat! ♥

Idag, kära du, har vi tagit oss för den bästa körturen någonsin. Ja, det tror jag faktiskt att underbarast var den här turen. Regnet har piskat oss, men han var så extremt lyhörd, engagerad och koncentrerad så att allt det jag fått lära mig av honom satt på sin plats. Allt – vad gäller tydlighet, knyta teori med det praktiska, erbjuda lagom avancerade utmaningar. Kanske framför allt att regelbundet hitta på uppgifter för mig och honom. Inte ett skvatt kom gratis och jag var tvungen att arbeta lika mycket som honom om än på olika sätt. Kontinuerligt fokuserade jag på hur jag höll tömmen, pisken, när och hur jag drev, förde hans kropp, förhöll mig till medtrafikanter, var 100% närvarande med honom och strävade att sitta avslappnad i miljondollarsätet.

Det här väckte upp motivationen i honom och när vi kom in i ett flow som talade om för honom att; se Cadon, du kan, då blev han mäkta glad och inte nog med det så rakställdes hela hans kropp. Han höll sig på sin sida av vägen, vi banade mellan olika brunnslock och klev genom djupa vattenpölar. Hittepået tog aldrig slut. Saker han sneglat på tidigare var inte lika intressant som att invänta nästa uppgift. Det här är ganska ofattbart för mig, för jag har nog aldrig in sett förrän idag hur viktigt det här är för honom med ett ärligt stöd och att båda är elektriska.

Sedan vet jag knappt vad som hände. Jag bad om trav ungefär som vi när vi travade igång igår och vad gör Cadon? Jo, han sätter av i trav. Den sträckan som var svår igår var hur lätt som helst. Körturen fortsatte i den här andan. Kilometer efter kilometer travade han fram hur stadig och glad som helst. Jag blev så lycklig över allting. Hur hårt han kämpade och att se honom växa där framme, känna sig så trygg och medveten. Hungrig efter mer.

Totalt blev det 7,6 km och 1 tim och 35 min. Jag hyllar min hästvän till skyarna! ♥

Relation före prestation gäller än

Jag har tänkt mycket.

Jag har känt mycket.

Min slutsats är att detta gäller än; relation före prestation. Jag vill inte och som det ser ut idag kommer jag heller aldrig, göra någonting som endast är för min skull. Att få egen vinning av vissa handlingar eller värdering är inte mitt syfte med att äga hästar. Så långt jag bara kan och har möjligt, tänker jag alltid se till att dem får ansvara för sina kroppar och rätten till den. Kanske det sistnämnda som är det absolut viktigaste också.

“Rätten att få äga sin egen kropp och ta egna beslut kring den. Att leva sunt, behöver inte betyda att livet ska vara helt problemfritt. Att drabbas av problematik, är endast problematiskt tills en lösning och strategi är hittad. Det är kanske det viktigaste i livet för mig och enligt mina hästvänner och de hästar jag träffat. Att känna sig levande, det gör man först och främst när livet är en salig kompott av allting.

Det naturligaste faller mig i smaken, kort sagt. Sådant som är naturligt, är det som händer utan att man egentligen påverkar det själv. Om jag blir varm, så svettas jag för att kyla ned mig. Kanske får en lite rinnig näsa, men när jag torkar njuter jag avsevärt mer av en värmande sol än annars. Även om solen inte dyker upp förrän flera dagar efteråt. Regnet och vinden renar hud och hår från att porer ska täppas igen av biprodukten från att ha rört sig mer intensivt.” — Orchidéa, 1/9/2017.

Det här är anledningen till varför jag gör många av mina val. Tid är handlingar. Handlingar ger konsekvenser. Vissa konsekvenser öppnar möjligheter för en och stänger möjligheter för en annan. Det är det här som leder till att individanpassning är det ultimata för varje enskild individ. Ingen är som den andra.

Jag och Blomman kom på tal om det här eftersom jag tänker ofta på det och plötsligt hörde jag henne svara på mina funderingar. Jag reflekterar mycket kring livet, hur situationer hade sett ut om jag bara gjorde på ett annorlunda sätt. Om jag rent av struntade i hur hästarna ser på vår relation, så hade jag kanske haft två smala och snärta hästvänner. Men utan att känna in deras psykiska hälsa finns ingenting kvar. Att motionera sig svettiga är ingenting som dem gör för jämnan, det är kraftansträngning som sker när vissa aktiviteter blir tillräckligt trygga och roliga att det ändå i det slutgiltiga blir motionen.

Det är också just det som är så ofattbart unikt med livet.