Vi är präglade

Tänk att innan Odette föddes sade jag: “Orchidéa har berättat för mig att det blir ett svart sto med vitt tecken, det låter inte klokt – men jag är helt säker på hennes budskap.”

Jag brukade ofta och länge beundra hennes gigantiska dräktighetsmage, både på avstånd och nära. Speciellt när tiden för fölning närmade sig, för jag kände att min närvaro var viktig. Både för Blommans skull, men också för det lilla livet som levde där inne. Med Blommans tillåtelse, fanns jag där för henne större delar av händelserna framför allt dagarna innan. Då sov jag i stallet och tittade till henne noga mycket ofta. Det var ju inte bara jag som skulle få mitt första föl som människa – min älskade hästvän skulle ju bli moder för första gången. Nyfikenheten fick vänta, det emotionella oss emellan fick oändligt utrymme.

När fölningen satt igång och det visade sig ett svart sto med stjärna i pannan höll hjärtat mitt på att hoppa över ett slag. Blomman hade rätt och jag var så lugn i att känna tilliten till hennes ord, samtidigt rädd att jag helt enkelt uppfattat fel. Men jag bara drog lättnadens suck att det hade gått bra, att stallmatte hjälpte mig så vi kunde hjälpa Blomman. Jag kan än idag inte förstå exakt att det här hände oss. Jag kan inte bevisa Blommans egna ord precis, en del tror nog slumpen gjort sitt verk, men jag bryr mig inte. Jag har inget behov av att övertyga någon och det upphörde kort därefter jag talade om min förmåga att kommunicera telepatiskt med djur, för det insåg jag är bortom vissa människors kontrollbehov och komfortzon. 

Redan när Odette låg i magen, kändes vi sammansvetsade. Om några dagar blir hon ettåring och jag kan inte förstå att det här året gått så fort. Så snabbt. Någonting hon gjort sedan första dagarna är att vilja vara nära. Antingen springa vid sidan eller buffa in sin nätta lilla mule i halsen och famnen. Jag kommer heller aldrig glömma när hon som någon vecka gammal rymde från hagen och sin mor, för att delta när jag mockade boxar. Förkyld som jag är idag och som jag var då, lokaliserade hon förmodligen mina harklingar, haha. Det blev obeskrivligt viktigt att alltid finnas där med henne, så förutom all tid om dagarna, satt jag med långt in på kvällarna för att bara finnas. Vi sade sällan någonting, men energin hade ett harmoniskt flöde.

Jag favoriserar absolut inte mina hästvänner – dem betyder alla det allra högsta för mig på sina speciella vis. Kort sagt är Orcado min energikälla från naturkraft, Orchidéa är min syster i hästkropp med den förståelsen vi naturligt har för varandra. Medan Odette är den där individen som jag drömmer om. När kroppen och sinnet vilar dag som natt, leker hennes skepnad inom mig ändå. Hon är min “one in a million”-häst. Det är som att vi präglats från första början.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.