Leriga årstider = strålröta = falskt

Så här tänker jag: allt nytt hästen stoppar i sig, mer eller mindre, blir ett foderbyte. Ett byte av foder. Är hästen inte van att äta gräs, men äter gräs – foderbyte. Är hästen van att äta gräs, men äter inte gräs – foderbyte. Allt som inte håller sig till vad hästen är van vid resulterar en balansrubbning. Här hör även avmaskningsmedel till, eftersom det ges oralt. Obalansen jag pratar om sker främst kring MJ, protein, fett, mineraler och vitaminer. Du vet, sådant som ger cellerna och mikroorganismer byggstenar och kvalité.

Friska och sunda hästar klarar förändringar galant, en del hästar reagerar på minsta lilla. Jag skulle nog säga att jag har en häst som klarar det mesta utan problematik (Odette). En som reagerar på förändringar, men hamnar rätt inom 7 dagar, alltså ganska snabbt, utan att det sätter sina spår vidare synligt (Orcado). En annan som reagerar på förändringar, men som hamnar rätt inom 7 dagar men ändå påverkas genom ett något nedsatt immunförsvar under tiden och blir lite allmänt känslig (Orchidéa).

Jag är kanske ensam om det, men jag kan dra en koppling på att miljön sällan är grundorsaken till exempelvis strålröta “leriga årstider”. Leriga årstider är ofta vår och höst. Då det ofta pågår foderbyte efter foderbyte, förändring efter förändring. Våren där gräsets status förändras dramatiskt tills sommaren tar sin plats. Hösten och vintern då gräsets status förändras, hästar tas från sommarbetet, till höstbetet, stallas in, du börjar utfodra med vallfoder. Jag vet hästar som reagerar vid varje ny bal. Vi får inte glömma avmaskningarna, för dem som har avmaskning på rutin.

Det finns många anledningar till varför hästarna drabbas av hovproblematik som exempelvis strålröta, lamellröta och hålväggar. Viktigt att tänka på är, som min vän påminde mig; hur såg hovarna ut för ett år sedan? För det som visar sig nu, är horn producerat för 10-14 mån sedan (beroende på horntillväxten).

Hornets kvalité + hästens nuvarande form + miljöns status = är det du har framför dig.

Det som jag regelbundet strävar efter är stabilitet. Förhoppningsvis tillräcklig balans för att hästvännerna ska klara av förändringarna som väntar dem. Jag tänker ofta förebyggande redan idag för att om ett år förhoppningsvis ha ännu bättre förutsättningar på hovarna. Sedan kan det plötsliga hända, absolut, och saker kan dala upp och ned, det finns ibland att bara välja på pest eller kolera. Men det går att agera redan nu, för att ha god förhållning.

Jag försöker också tänka: less is more. Jag ratar sådant som känns onödigt, exempelvis färdiga kraftfoder och mineralblandningar som redan innehåller mycket järn om min foderstat för övrigt har tillräckligt med järn. För ett år sedan hade jag inte hunnit börja ge mina hästvänner enskilda mineraler. Vilket syns, både Orcado och Orchidéa har tendens till bristningar i lamellranden än. Men sedan jag började ge dessa rena mineraler i kombination med mikroorganismer har det hållit hålväggar borta och dem som var har fått läka ut.

Leriga årstider är alltså bara en del av flera delar som samspelar med varandra.

Tips på rena mineraler

Bra mikroorganismer gör att transporteringen av näringsämnen blir super

Odette, sex månader | Foto Toti Lindblom

Bygga flakvagn | DIY Urhästen – del 3

Se även:
Bygga flakvagn | DIY Urhästen – del 1 (introduktion)
Bygga flakvagn | DIY Urhästen – del 2 (bygget)


Idag har jag och min sambo målat ramen på flaket och min farmors man hjälpte mig att fästa en sarg runt plywoodskivan, samt fästa en provisorisk bänk/säte. Dock blev det bra därför att två personer fick plats med en barnsrumpa till marginal, hehe. Så mycket mer avancerat behöver jag verkligen inte ha. Kanske att sätet kan kompletteras med ett enklare ryggstöd och mjukt fodrad dyna för rumpan. Flaket saknar (tyvärr) fjädring, men tycker att fårfäll är det ultimata. Sedan skulle jag vilja ha en piskhållare samt skydd/korgliknande framtill som fångar upp lite om hästen gör en plötslig inbromsning. På tal om det, även montera en handbroms för att hjälpa till vid nedförsbackar och i lut.

Flaket kommer kallas “Ljungblomsflaket” som min farmor och hennes man heter. Min älskade Orcado fick dra Ljungblomsflaket för första gången – premiärturen! ♥

Jag trodde att han skulle tuppa av. Även om jag drar och rullar den lätt, är det ingenting som Cadon dragit förut. Han har haft en tid där motivationen varit låg som du vet och jag har upplevt en och annan gång att han verkligen varit klurig. Men! Idag, jädrar vad han drog! Han lade sig otroligt fint i drag och drog på som sjutton. Han drog; Ljungblomsflaket, mig OCH min sambo – både upp och ned från backar. Vi tog en tur på knappt en kilometer, men ändå var häftigt att se hur mycket han tyckte om att faktiskt få använda sin styrka. När han har vant sig, fått in tekniken ordentligt och bättre fysisk status, kommer han absolut kunna dra det här utan minsta tvivel.

Bygga flakvagn | DIY Urhästen – del 2

Läs gärna första delen, “Bygga flakvagn | DIY Urhästen – del 1” för att hänga med ännu bättre.


Det som tas upp idag:

  • Korta av flakets längd
  • Byta plankor mot plywoodskiva
  • Såga till skaklar och svängel
  • Montera öglor för skakelremmen på däckeln och baksele
  • Låsa bakhjulen och såga av dragstången
Här har vi vält flaket så den står på långsidan. Efter att ha kollat igenom skruvarna som håller ihop plankor med ramen insåg vi att dem är fastrostade.
På grund av att skruvarna var fastrostade smälte vi ned dem på undersidan.
Efter att ha smält muttrarna på undersidan slog vi ut skruvarna för att skruvhuvudet skulle komma upp och dras ur sina hål.
Till sist lossade plankorna från ramen.
Flaket behövde kortas ned 100 cm för att bli optimalt för mina minishetlandsponnyer. På bilden har vi markerat vart vi ska kapa ramen.
Så här såg det ut när vi kapade ramen.
När vi kapat färdigt togs slipen fram för att jämna till ändarna.
För att underlätta arbetet tog vi två järnbalkar för att stabilisera när vi svetsade ihop dem två delarna.
Vi vill ha flaket så nätt som möjligt och därför valde vi plywoodskiva. Vi mätte ut och placerade den vart den skulle vara. Därefter tog vi en penna och markerade ut 3 hål på varje sida under ramen där skruven till plankorna förut satt fast. Därefter borrade vi hål i markeringarna.
Här har vi satt fast skruvar som fäster plywoodskivan i ramen och sitter som berget, men ändå lätt att byta ut vid behov.
Den här maskinen sågar genom järn av sig själv och på bilden ser vi när svängeln sågas till i den längd vi vill ha den.
Här sågas skaklarna till i önskad längd.
Vi sågade upp, värmde och böjde till en platta som gör det möjligt för svängeln att parera i princip helt fritt när hästen rör sig. Plattan svetsades sedan till i skakelns nedre del.
Vi mätte utifrån rockarden jag redan har (DO Träning mini) och lägger här upp skaklarna på det vis som passar mina hästar bäst.
Sedan svetsades skaklarna till och om ni inte noterat det tidigare har vi även svetsat dit ögla för både skakelremmen på däckeln och bakselen.
Här har vi sågat bort dragstången, men behållit delen som låser hjulen. Spärren svetsades fast för att det inte ska kunna åka loss.
Efter en fikapaus, en lunch och ännu en fikapaus blev det så här! Jag är obeskrivligt nöjd. Jag kunde inte tänka mig att det varken kunde bli så bra, kunde inte förstå att vi lyckades med allt det här på bara knappt ett dygn.
Resultatet! Vi har även bytt ena däcket mot ett kryare då det var punktering på det andra. Jag ska provköra den ett par gånger för att se vad som mer kan behövas. Förmodligen broms, något lite ordentligare att sitta på och parstång för att en dag kunna sätta någon av mina tre puttar i par.

Totala längd: 157 cm
Totala bredd/spårvidd: 95 cm
Svängelns längd: 55 cm
Skaklarnas längd: från ca. 120-145 cm
Mellan skaklarna, bredast/smalast: 64 cm/44 cm
Uppskattad tyngd i drag, plan mark/gräs: jag drar lätt + vuxen man ~95 kg.

Som ni kanske listat ut är jag långt ifrån själv den kompetenta i det här bygget. Jag har lyckan att ha en fantastisk farmor som själv är tillsammans med en fantastiskt man – som har en verkstad innehållande allt. Ja, jag tror banne mig allting finns där. Han drog fram maskin efter maskin och jag passade på att suga upp så mycket information och kunskap som möjligt för att en dag vara lika händig och insatt. Det finns mycket fördelar med att vara kunnig själv – bland annat stå för egen arbetskraft och tankeverksamhet än att betala någon annan. Hade jag ens haft råd med ett färdigt flak någonsin om det inte vore för all hjälp jag fick idag? Jag är evigt tacksam och jag kan ärligt talat inte vara nöjdare.

Fortsättning följer, än är det inte färdigt!