Uppmuntrade att utmana gränserna

Jag körde Cadon, första gången på ett bra tag. Han var verkligen jättefin och trevlig. Framåt, alert, driven och positiv. En ny häst var med som han aldrig träffat förut. Först var han förskräckt, mer eller mindre, sedan vart han mer nyfiken.

Han var helt klart framåt på grund av det här, men det tycker jag bara är roligt eftersom jag får se vad han verkligen går för. Dem hjälper honom att utmana sina gränser, utan tvekan. När han hade det här modet kändes det alldeles naturligt att arbeta mestadels i traven och övergångar i skritt-trav. Det gick också hur bra som helst att arbeta mellan trav-galopp. Han väntade hungrigt efter uppgifter och det var en härlig känsla. Jag hade honom verkligen mellan töm och motor.

Vi provade nya hackamoreskänklarna. Det kunde verkligen inte gått bättre. Egentligen fanns det ingen större skillnad mot när vi har sidepullet, men det är så snyggt och vi trivdes mycket bra båda två ♥

Hovstöd/hoofjack | DIY Urhästen

Gör så här:

  1. ⋅ Pallbock, från biltema
    ⋅ Neopren padd/liknande mjuk fodring, från en textilbutik
    ⋅ Nål och slitstark tråd, exempelvis från slöjd-detaljer
  2. Mät ut och klipp till padden så att den blir ca. 3 ggr längre än pallbockens huvud och ca. 1 cm bredare än huvudets bredd.
  3. Kontrollera att den utklippta padden når runt pallbockens huvud.
  4. Lämna ett mellanrum för huvudets skaft ska få plats.
  5. Sy ihop paddens vikta ändar.
  6. Så där ska det se ut!
  7. Notera att ena änden är sydd något kortare – det för att lättare trä av/på
  8. Trä på den sida som inte har en kortare sömnad först.
  9. Klä på andra sidan på huvudet, var försiktig och dra på lite i taget.
  10. Klart – ett mjukt stöd för hoven att vila på!
Hovstöd/hoofjack | DIY Urhästen

Tips! Du kan också sätta fast hovstödet på en platta för extra stabilitet, men eftersom jag har små hästar går det här ypperligt.

Jag fyller år!

Det är så klyschigt, men jag tycker ändå att det är så värt det. Idag har jag haft en sådan fin födelsedag som jag kommer minnas i många år. Jag är sådan att jag finner lycka i materiella ting. Tro det eller icke, men jag tycker det är fantastiskt kul att gå och önska sig saker eller händelser, drömmer mig lite bort och inte för att jag förväntar mig någonting överhuvudtaget. Men så kommer den där dagen som jag trist nog inte tycker är vidare speciellt, min födelsedag. När Husse verkligen har lagt sin skäl i att snappa upp vad jag tänker på och tycker om i det vardagliga, då ser jag det otroligt vackra i handlingen. Då blir det speciellt och jag känner mig alldeles ödmjuk och tacksam.

Jag har fått så fina saker så jag känner mig tom på ord. Bland annat ett DIY-hovstöd. Bara det att jag fick ett ”gör-det-själv”-hovstöd säger så mycket om hur väl han känner mig. Sedan vet han varken vad jag ska ha det till eller till vilken nytta, men Husse har koll ändå. Självklart kommer jag dela med mig om hur jag har gjort hovstödet. Sedan har jag fått skänklar till mina hästvänner, och jag ser verkligen fram mot att få lära mig köra med dessa vackra skänklar. Jag har trots allt de bästa lärarna – Orcado och Blomman ♥

Än är det inte slut… En rejäl och stabil väska som jag kan fästa antingen på selen eller rockarden. Där i får det plats en mindre matsäck, kniv, hovkrats, halter och ledrep. Som ett säkerhets-kit när jag är ute på vägarna. Har jag glömt någonting som kan vara bra att ha med sig när ekipaget är ute och kör? Hit me, i sådana fall. Därefter har jag fått en vacker ljusstake som jag dreglat efter i flera månader och The Sims 4 Hundar & Katter.

Jag har fått så mycket kul, så mycket nytto-saker som kommer hjälpa mig i vardagen och även sådant som jag verkligen finner roande utöver.

Redan imorgon satsar jag på att prova skänklarna på Orcado!

Vi lunkar på

Det finns en hel del att berätta, samtidigt som väldigt lite rör hästarna egentligen. Jag minns ärligt talat inte om jag har nämnt det sedan tidigare, men jag har i alla fall börjat studera. Jag har arbetat som en, jag vet inte vad, till att blivit sjukskriven på grund av att min Ulcerös Kolit hade ett skovanfall, till att depression blev min andra diagnos. Det går knappast sätta ord på hur förtvivlad jag varit under de senaste åren, på grund av flera faktorer. Bland annat en stor grej som; vad ska jag göra i framtiden, vad gör jag med mitt liv? Är jag alla dessa sjukdomar eller är dem någonting som går att bli av med?

Jag inbillade mig falska sanningar. Sanningar som; jag har ett sjukt matsmältningssystem, jag kan inte äta vad jag vill, i framtiden kommer jag ha skov som kommer sätta mig ur spel. Samt; jag kommer bli glad, mitt mål är att bli glad, det är ingen fara med mig – snart ser jag ljust igen.

Den sanna sanningen är snarare; det här är jag. Punkt. Jag har en känslig mage och tarm. Jag är extremt emotionell. Hela jag är känslig, men jag väljer att benämna det mottaglig. Jag är mottaglig för vad som lever och finns runt omkring mig. Jag drabbas, jag är drabbad. Universum ”kontaktar” mig, meddelar mig alla dessa berättelser. Universum kräver att jag är levande, för genom mig flödar livet och min omgivning. Det som räddar mig är kärleken som jag får varje dag. Av Husse, mina mycket få och äkta människo- och djurvänner. Och kärleken från mig själv till mig själv – men också till det runt omkring mig.

Som Orchidéa sade om mig en gång;

Du är sällan neutral. Du är dramatisk och det måste du få vara. Du måste få känna alla känslor som du har inom dig för att känna ett syfte, en verklighet och hopp.

Jag förstår nu, Orchidéa.

Eller som Julian Baker sade i One Tree Hill;

Glädje är inte en destination. Glädje är en kondition. Du kan bli glad, du kan bli ledsen. Det kommer och går, precis som hungern.

När jag äntligen förstår det här blir allting så ofattbart levande med mig, genom mig. Det är som att jag blir hög av ödmjukhet, lugn och lycka. Träden fnissar med mig, jorden får växterna att gro, livet får en skön förhöjning. Färger… Dem bleknar. Jag brukar höra att färger förstärks när man blir lycklig, men för mig bleknar dem. Det blir snarare kontraster mellan olika känslor. Vibbar, energier, fält och frekvenser, handlingar som får tiden att verka blickstilla eller löpande.

Pollie

På bilden ovan ser ni Pollie. Hon har fått flytta till oss och det är underbart. Så studerande och valpen tar otroligt mycket av min tid numera. Hela våren och sommaren har jag lagt 100% på hästvännerna och det ångrar jag inte en sekund. Cadon får sin ljuvliga vila och Blomman det samma. När jag har blivit av med min förkylning och fått ett bättre flow med studierna kommer jag dubba skorna till hästarna, sätta på mig pannlampan och klä upp ekipaget i reflexer.