Halva träningsschemat avklarat

Igår tackade jag mina hästvänner för andra träningsveckan ihop med Orchidéa och Orcado som har varit härlig. Dem har kämpat på riktigt bra och jag är mycket nöjd med min och deras utveckling. Jag har planerat tre veckor i taget och det betyder att över halva tiden har passerat – och tiden har gått mycket fort. Allt kring träningen har hittills känts lagom. Varken för lite eller för mycket för mig eller hästvännerna.

Utvärdering

Orchidéa
Börjar komma in i rutinen att bli körd två gånger i veckan. Hon har också stabiliserat sig framför rockarden på det sättet att hon lär sig parera draget och vikten i uppför- och nedförslut. Hon skrittar på aktivt och är väldigt nöjd. Det märks att hon är svag i kroppen rent allmänt och bakkärran. Hon kommer behöva lång igångsättning där mestadels fokus ligger på att arbeta fram en stark och balanserad skritt på olika underlag och olika långa distanser.

Orcado
Vi arbetar regelbundet med följsam kontakt i tömmen för att han ska veta att jag jobbar lika aktivt som honom. Han behöver få tillit till mig, att vi är nöjda med en aktiv skritt och endast kör kortare distanser. I början av körpassen upplever jag honom “gå med handbromsen i”, alltså något svårmotiverad, ofokuserad, spjärnar gärna mot med halsen och nacken. Övergångar i massor, tydliga och konsekventa signaler, oändligt med beröm. Jag får blicka mycket inåt och tänka på hur jag förhåller mig som kusk mot honom – han lär mig. Fysiskt är han övervikt och påverkad av miljön, men när han väl piggnar till (vilket brukar hända efter ungefär 20 minuter) och blir glad tittar en otroligt alert och jag riktigt känner hur rutinerad och stark han faktiskt är.

Överblickande märks det stor skillnader mellan O&O. De är verkligen som natt och dag, både psykiskt som fysiskt! Orchidéa är ur form som fasen, men överlycklig att vara igång. Hon skiner som en sol, skrittar på längst vägar trots tung trafik och har lätt för varje signal trots att hon är orutinerad och klen. Orcado är också ur form, men han har fortfarande muskler som går att aktivera igång, under fet och päls. Han är mycket svår att arbeta fram – ingenting kommer gratis och det går verkligen inte att “åka vagn” med honom förspänd av den anledningen. Jobba, jobba, bli lika alert som jag önskar att han ska vara, typ. Men när han väl piggnar till är han otroligt rutinerad, kraftfull och hans kapacitet känns längre än jag når många gånger.

Det är väldigt roligt att vara igång och på väg någonstans. Ynka två veckor har gått, men det är två veckor. Mer än ingenting alls. Personligen gick jag från sängliggandes av all möjlig sjukdom (elak förkylning, skelettmuskler i vänstra bröstkorgen som blev sönderhostade, numera smärta i högra ryggmuskeln på grund av skev överbelastning i kroppen, fortsatt harkling och aktiv inflammation i tjocktarmen på det) tiiiill att vara så gott som igång jag med. Jag tycker egentligen inte om att utvärdera bara hästvännerna, för att dem utvecklas så bra som jag låter dem. Jag kan framhäva och påverka deras framsteg väldigt mycket bara på det sättet som jag är med dem.

Förutom att köra Orchidéa och Orcado varannan dag två gånger i veckan, har jag lyckats hitta på ännu en aktivitet utöver det med båda. Tömkörning ena veckan och idag skrittade vi runt koner på långatyglar framför stallet. Det var mest för att bara lösa gåtor och få lite variation. Jag vill inte råka trötta ut med enformig träning.

Nu ska jag avsluta inlägget och börja titta på vecka 4-6 träningsschema för dem – så himla roligt! ♥

Orchidéa sätts igång igen!

Äntligen. Du ska bara veta hur fantastiskt det kändes att få sela på Orchidéa igen!

Det var nästan att hela jag skakade av extas när jag borstade, kratsade, selade och kopplade på rockarden. Men det har hänt en hel del sedan jag skrev sist. Dels har jag separerat Blomman från Odette, som snart blir ett år. Det är på grund av att avelshingsten, som Orcado går tillsammans med vintertid, börjar få vårkänslor och blir riktigt bråkig mot Cadon. För att Cadon då inte ska få gå själv i en hage sällskapar Blomman. De båda mår bra, men Blomman har såklart känt saknaden från sitt barn, samt flocken i sig. De vänjer sig mer och mer, men det får ta sin heliga tid.

Hur som helst. I höstas fick jag ställa av Blomman eftersom jag kände att hon smygandes blev knackigare och orytmisk i hennes gångarter. I och med en kombination av orsaker till det märkte jag att hon främst i skritt har en minimal vridning från hasen på höger bakben, då hon gör avstamp, som ebbar ned mot kotan. Ingenting som hon varit påverkad av tidigare. Det är ingenting som någon märker, men jag är som en besatt fangirl av mina hästvänner och lägger märke till sådana detaljer. När hon då blev matt i kroppen, överansträngd, så framträdde rörelsemönstret tydligt. Hon har därför varit avställd sedan höstas och nu när jag själv blivit frisk(are) från det ena och det andra körde vi våran första tur.

Om jag ska beskriva henne med ett ord får det bli: naturligt. Hon var naturligt glad, pigg och rytmisk. Trots att hon både saknar och längtar efter Odette, kunde hon skritta förbi deras hage ändå. Naturligt ofokuserad och naturligt avspänd, naturligt mjuk. Fysiskt kändes hon otränad och klen, förstås. Men även det är naturligt, ingenting oväntat efter att ha vila i så många månader. Det var jätteskönt att körturen flöt på och att inget kändes främmande för varken mig eller henne.

Planen är att köra henne i skritt två dagar i veckan i tre veckor. Vi har en tur till och från skogen som är ~3 km. Passen kommer med en vilodag emellan och Orcado får ett liknande upplägg. Vi är så otroligt peppade! ♥

Det vänder i sol och vind

Kära du!

Orchidéa har haft boots på framhovarna i hagen. Det har gått fyra dagar med intensivbehandling mot rötan. Att ha boots på alla timmar om dygnet har verkligen inte varit något problem, endast till vår fördel. Hovarna har varit skyddade från att packas in i jord och avföring. Samt att jag har kunnat behandla med både Grankådssalva och Hovboost Probihorse. Det har fått verka ifred. Invärtes har vi bemött det här bakterieangreppet med barken från Pau D’Arco, Flytande Probihorse och dubbel dos av mineralerna som jag slarvat med att ge under tiden jag var sängliggandes.

Resultatet är mycket fint och idag tog jag av bootsen för att det fryser till ordentligt i marken nattetid och då mår hovarna bra av att luftas ordentligt.

När jag kom hem tog jag med Orcados och Odettes mineralburkar som behövde fyllas på med ny kompott. Tyvärr, får jag utesluta Natriumet i deras mineralblandning på obestämd tid eftersom det förmodligen är där skon klämmer för dem. Det blir för salt, det kyliga klimatet och utebliven motion bidrar till att de helt enkelt inte är sugna. Saltsten har dem fri tillgång på i hagarna, så jag bedömer att det är prioriterat att de får i sig de övriga mikromineralerna och slicka salt vid behov.

Jag fick en fråga från en nyfiken om jag med andra ord blandar mina egna mineraler till mina hästar. Svaret är: Ja, det gör jag. Eftersom jag inte anser att det går att matcha med det som finns färdig på marknaden blandar jag enskilda mineraler utefter mina hästars individuella behov och våran grovfoderanalys. De största och absolut bästa förmånerna jag har som lärt mig beräkna både MJ, smb rp, makro- och mikromineralerna är att jag kan reglera dosering från varje individs behov vid vila, grad av träning, och så vidare. Samt att jag minskar kraftfodermängden drastiskt eftersom jag inte behöver ge det mer än som krubbskrammel för att mineralerna ska slinka ned.

Min fula ankunge

Att ha boots på Blomman i hagen har hittills varit en sjukt positiv grej. Dem satt kvar, inget smuts eller bajsinpackningar i fåror och bästa av allt som jag ser det – att behandlingen mot rötan går mycket lättare. Hos hästarna är det blött och milt, siffran pendlar mellan 0-5 grader. Trots att bootsen var våta hade hon inte det minsta påverkats genom skav eller sådant. Jag kan nog inte bli nöjdare. Förutom detta fick hon sin första portion av Pau D’Arco och Blomman har blivit fantastiskt duktig på att käka upp all mat.

Till skillnad från Odette, som inte ens tyckte det var gott med äpple när de var helt mineral-iga. Urk och fy och blä! Hon må ha många hålväggar, men på henne verkar det vara under ett stabilt läge sedan sist. Lite försvann när jag verkade idag.

Igår hade jag lite smått panik över att det var så mycket med varje hovar, men idag inser jag att paniken var överdriven och lite onödig. Men det ledde till att jag fick lite krut till att göra snabbare insatser ändå, haha.

Kolla in Dettan. Så himla oproportionerlig kropp och dant. Min lilla fula ankunge som förhoppningsvis förvandlas till en vacker svan till sist. Och se hur hon dräller, suck..!