Distansrekord!

Idag har jag och Cadon tagit oss 11 km!

Ja, ni läste helt rätt. Det är det längsta vi någonsin kört och jag kan inte direkt påstå att han var totalt energilös på vägen hem heller, utan saker och ting släppte verkligen för honom. Vi har jobbat otroligt mycket på signaler, övergångar, öka och minska tempo i gångarter. Han har fått se ny miljö och kändes otroligt härlig efter åtta kilometer.

Jag lade märket till en sak och det var att när vi arbetade i traven och jag frågade om mer än jogging, så ökade han lite ängsligt på i några steg för att sedan sakta av igen. När vi upprepat det här ett par gånger såg jag att det började på att dallra till vid korset ovanligt mycket. Diskuterade lite med en bekant och har Googlat som en tok. Nu slår jag fast vid att hans korsmuskulatur mjuknade till och en spänning mindre i kroppen. Vilken lycka, underbart.

Cadon har en markbunden skritt. Vi har arbetat mycket på olika vis för att förebygga och bättra på gångarten, men har inte lagt lika mycket vikt i att faktiskt forska vidare i exakt vilka muskler det gäller. Från och med nu ska jag leta upp bra med information om massage och stretchingövningar. Massage innan arbete och stretching efter. Så hoppas jag att han ska känna sig smidigare och våga jobba på ännu bättre i framtiden.

Efter den här körturen kommer Cadon få massage resterande dagar, i alla fall fram till söndag. Fy, satan, vad fint han har arbetat den senaste tiden. Vad mycket vi lärt och lär oss. Vad mycket som släppt och byggts upp. Idag hade Orcado verkligen en wow-faktor över sig.

Körning med Blomman

Idag blev det ett kortare och intensivare arbetspass med Blomman. Vi hade sällskap av Jullan och Florran, Jonna och Star. Det var jätteroligt. Blomman var till en början något stel, men efter lite uppvärmning travade hon glatt igång. I mitten av allting hade vi fyra galoppintervaller där vi sökte flow och fann flow! ♥

Som avslut stretchade jag hennes ben. Imorgon blir det förhoppningsvis Orcados tur att få komma ut en stund. Vi ska utforska lite nya vägar tänkte jag.

Riktig jogging och jobbigt

Cadon, Cadon. Stel som en liten fiolsträng, för att han drog sig målmedvetet till Jonna som körde sin amerikanska miniatyrhäst Star. De har körts ihop någon enstaka gång tidigare, men inte ensamma på tumanhand. Han var helt säker på att han skulle svansa efter det ekipaget, men jag var faktiskt fast beslutsam om annat; fokus på oss.

Även om jag krävde att vi skulle lyckas samarbeta var det inget som jag kunde gnällde över och tro att det skulle hjälpa. Jag fick vara roligare, helt enkelt. Så vi körde lite filbyten, gångartsbyten och sådant hittepå för att bli liksidig. Förutom det här fortsatte vi öva på att hålla tempo i skritten. Vi lyckades jättebra. Därefter var det trav och mer trav. Det börjar visa sig det vi arbetat för nu under hela sommaren. Att gladeligen trava på gör mig så glad. Sakta orkar han mer och mer.