Orchidéa sätts igång igen!

Äntligen. Du ska bara veta hur fantastiskt det kändes att få sela på Orchidéa igen!

Det var nästan att hela jag skakade av extas när jag borstade, kratsade, selade och kopplade på rockarden. Men det har hänt en hel del sedan jag skrev sist. Dels har jag separerat Blomman från Odette, som snart blir ett år. Det är på grund av att avelshingsten, som Orcado går tillsammans med vintertid, börjar få vårkänslor och blir riktigt bråkig mot Cadon. För att Cadon då inte ska få gå själv i en hage sällskapar Blomman. De båda mår bra, men Blomman har såklart känt saknaden från sitt barn, samt flocken i sig. De vänjer sig mer och mer, men det får ta sin heliga tid.

Hur som helst. I höstas fick jag ställa av Blomman eftersom jag kände att hon smygandes blev knackigare och orytmisk i hennes gångarter. I och med en kombination av orsaker till det märkte jag att hon främst i skritt har en minimal vridning från hasen på höger bakben, då hon gör avstamp, som ebbar ned mot kotan. Ingenting som hon varit påverkad av tidigare. Det är ingenting som någon märker, men jag är som en besatt fangirl av mina hästvänner och lägger märke till sådana detaljer. När hon då blev matt i kroppen, överansträngd, så framträdde rörelsemönstret tydligt. Hon har därför varit avställd sedan höstas och nu när jag själv blivit frisk(are) från det ena och det andra körde vi våran första tur.

Om jag ska beskriva henne med ett ord får det bli: naturligt. Hon var naturligt glad, pigg och rytmisk. Trots att hon både saknar och längtar efter Odette, kunde hon skritta förbi deras hage ändå. Naturligt ofokuserad och naturligt avspänd, naturligt mjuk. Fysiskt kändes hon otränad och klen, förstås. Men även det är naturligt, ingenting oväntat efter att ha vila i så många månader. Det var jätteskönt att körturen flöt på och att inget kändes främmande för varken mig eller henne.

Planen är att köra henne i skritt två dagar i veckan i tre veckor. Vi har en tur till och från skogen som är ~3 km. Passen kommer med en vilodag emellan och Orcado får ett liknande upplägg. Vi är så otroligt peppade! ♥

Det vänder i sol och vind

Kära du!

Orchidéa har haft boots på framhovarna i hagen. Det har gått fyra dagar med intensivbehandling mot rötan. Att ha boots på alla timmar om dygnet har verkligen inte varit något problem, endast till vår fördel. Hovarna har varit skyddade från att packas in i jord och avföring. Samt att jag har kunnat behandla med både Grankådssalva och Hovboost Probihorse. Det har fått verka ifred. Invärtes har vi bemött det här bakterieangreppet med barken från Pau D’Arco, Flytande Probihorse och dubbel dos av mineralerna som jag slarvat med att ge under tiden jag var sängliggandes.

Resultatet är mycket fint och idag tog jag av bootsen för att det fryser till ordentligt i marken nattetid och då mår hovarna bra av att luftas ordentligt.

När jag kom hem tog jag med Orcados och Odettes mineralburkar som behövde fyllas på med ny kompott. Tyvärr, får jag utesluta Natriumet i deras mineralblandning på obestämd tid eftersom det förmodligen är där skon klämmer för dem. Det blir för salt, det kyliga klimatet och utebliven motion bidrar till att de helt enkelt inte är sugna. Saltsten har dem fri tillgång på i hagarna, så jag bedömer att det är prioriterat att de får i sig de övriga mikromineralerna och slicka salt vid behov.

Jag fick en fråga från en nyfiken om jag med andra ord blandar mina egna mineraler till mina hästar. Svaret är: Ja, det gör jag. Eftersom jag inte anser att det går att matcha med det som finns färdig på marknaden blandar jag enskilda mineraler utefter mina hästars individuella behov och våran grovfoderanalys. De största och absolut bästa förmånerna jag har som lärt mig beräkna både MJ, smb rp, makro- och mikromineralerna är att jag kan reglera dosering från varje individs behov vid vila, grad av träning, och så vidare. Samt att jag minskar kraftfodermängden drastiskt eftersom jag inte behöver ge det mer än som krubbskrammel för att mineralerna ska slinka ned.

Min fula ankunge

Att ha boots på Blomman i hagen har hittills varit en sjukt positiv grej. Dem satt kvar, inget smuts eller bajsinpackningar i fåror och bästa av allt som jag ser det – att behandlingen mot rötan går mycket lättare. Hos hästarna är det blött och milt, siffran pendlar mellan 0-5 grader. Trots att bootsen var våta hade hon inte det minsta påverkats genom skav eller sådant. Jag kan nog inte bli nöjdare. Förutom detta fick hon sin första portion av Pau D’Arco och Blomman har blivit fantastiskt duktig på att käka upp all mat.

Till skillnad från Odette, som inte ens tyckte det var gott med äpple när de var helt mineral-iga. Urk och fy och blä! Hon må ha många hålväggar, men på henne verkar det vara under ett stabilt läge sedan sist. Lite försvann när jag verkade idag.

Igår hade jag lite smått panik över att det var så mycket med varje hovar, men idag inser jag att paniken var överdriven och lite onödig. Men det ledde till att jag fick lite krut till att göra snabbare insatser ändå, haha.

Kolla in Dettan. Så himla oproportionerlig kropp och dant. Min lilla fula ankunge som förhoppningsvis förvandlas till en vacker svan till sist. Och se hur hon dräller, suck..!

Hovvård att ta ikapp

God kväll på dig!

Jag har en aktiv inflammation i tarmen, gått med övre luftvägsinfektion i snart fyra veckor och tragglar med trista hovstatusar på hästarna. Min lycka är inte gjord förrän framför allt hovarnas status förbättras. Jag har inte varit mycket i stallet på senare tid som ni förstår, men idag var det dags och jag planerar att åka ut regelbundet för att komma ikapp (och trotsa att jag egentligen borde vila).

Cadon har haft en hålvägg på höger framhov för drygt ett år sedan. Det krävdes att en del av hovväggen skars bort för att komma åt och det ledde i sin tur till ojämnheter. När den mänskliga faktorn är orsaken till obalansen vill jag åtgärda det i takt med att hoven blir redo och växer ut. Det är väl ungefär där vi är nu. Cadon är den av mina hästar vars hovar ser trevligast ut i skrivande stund.

När jag lämnade Cadon i hagen hörde Blomman mitt hostande från fjärran trots att hon inte såg mig och kom till grinden i full fart. Där hon parkerade och tittade nyfiket. Efter Cadon kommer Blommans hovar, som just nu är så fulla av röta i strålarna, och dras med underutvecklad bakre del av hovarna främst fram, att hon var öm när jag kratsade dem. Jag verkade, kletade grankådsalva och satte på boots fram som hon får ha i hagen. Jag provar det här, för om det skyddar och ger hovarna bättre chans att återhämta sig var det grymt värt att jag försökte. Om det ger resultat kan hon gå skyddad några dagar i veckan samtidigt som jag imorgon startar en kur med Pau D’Arco.

Annars var hon mysig och lite gnällig när jag kramade och pussade på henne. Sådant gulligull som hon inte alltid är jätteförtjust i, hehe. Enligt hennes storlek på juver diar Dettan inte mycket längre. Och på tal om Dettan – Räserfräser – så har hon helt klart värst hovar. Dels hålväggar, dels strålröta, dels ojämnheter. Saker som är så vanligt på unghästar. Min teori varför det händer Dettan är ganska enkel: Hon behöver få i sig sina mineraler som hon behöver, men fröken vill bara pilla i sig det som hennes mor serveras i foderbyttan. Eftersom hon övergår mer och mer till hö, får hon inte tillräckligt med mineraler genom att dia. Vi ska hitta ett sätt som får mineralerna att slinka ned. Det gäller bara att hitta det som hon inte kan motstå! ♥

Hästarnas kost har enorm påverkan och betydelse för hur hovarna ska må. Jag ser skillnaderna som kommer på kort sikt och långt fram i tiden. När kosten är lite ur balans, syns det på hovarna.