Orchidéa sätts igång igen!

Äntligen. Du ska bara veta hur fantastiskt det kändes att få sela på Orchidéa igen!

Det var nästan att hela jag skakade av extas när jag borstade, kratsade, selade och kopplade på rockarden. Men det har hänt en hel del sedan jag skrev sist. Dels har jag separerat Blomman från Odette, som snart blir ett år. Det är på grund av att avelshingsten, som Orcado går tillsammans med vintertid, börjar få vårkänslor och blir riktigt bråkig mot Cadon. För att Cadon då inte ska få gå själv i en hage sällskapar Blomman. De båda mår bra, men Blomman har såklart känt saknaden från sitt barn, samt flocken i sig. De vänjer sig mer och mer, men det får ta sin heliga tid.

Hur som helst. I höstas fick jag ställa av Blomman eftersom jag kände att hon smygandes blev knackigare och orytmisk i hennes gångarter. I och med en kombination av orsaker till det märkte jag att hon främst i skritt har en minimal vridning från hasen på höger bakben, då hon gör avstamp, som ebbar ned mot kotan. Ingenting som hon varit påverkad av tidigare. Det är ingenting som någon märker, men jag är som en besatt fangirl av mina hästvänner och lägger märke till sådana detaljer. När hon då blev matt i kroppen, överansträngd, så framträdde rörelsemönstret tydligt. Hon har därför varit avställd sedan höstas och nu när jag själv blivit frisk(are) från det ena och det andra körde vi våran första tur.

Om jag ska beskriva henne med ett ord får det bli: naturligt. Hon var naturligt glad, pigg och rytmisk. Trots att hon både saknar och längtar efter Odette, kunde hon skritta förbi deras hage ändå. Naturligt ofokuserad och naturligt avspänd, naturligt mjuk. Fysiskt kändes hon otränad och klen, förstås. Men även det är naturligt, ingenting oväntat efter att ha vila i så många månader. Det var jätteskönt att körturen flöt på och att inget kändes främmande för varken mig eller henne.

Planen är att köra henne i skritt två dagar i veckan i tre veckor. Vi har en tur till och från skogen som är ~3 km. Passen kommer med en vilodag emellan och Orcado får ett liknande upplägg. Vi är så otroligt peppade! ♥

Placering av hackamore

Hur ska ett hackamore sitta på hästens huvud?


Det är viktigt att ställa in varje typ och form av huvudlag korrekt för att få önskad effekt och påverkan. Samt att hästen ska känna sig bekväm. Med ett hackamore är det minst lika viktigt på grund av dessa faktorer;

  • Hackamore består av nosdel, hakrem, sidostycken, nackstycke och ibland även pannband och kindrem. Hackamoret är ingenting utan dess skänklar som länkar nosdelen och hakremmen. Skänklarna kan vara olika långa och korta, smala och kurviga, enkla och dekorativa.
  • När du använder skänklarna bildas en hävstångseffekt, vilket betyder att hästen får 2 signaler vid töm-/tygeltag:
    ⇒ Tryck på nosdelen ber hästen vinkla bak huvudet.
    ⇒ Tryck i nackremmen ber hästen vinkla ned huvudet.
  • På grund av hävstångseffekten (de 2 nämnda signalerna) i skänklarna roterar dem följande:
    1) Skänkelns övre del åker mot kindbenet.
    2) Skänkelns nedre del åker in mot hästens kropp.
  • Hästens luftvägar är känsliga för att täppas till och nosbenet är känsligt för allt för mycket dramatik. Jag har aldrig i mitt sökande hittat vetenskaplig grund för påståendet “att knäcka nosryggen” vid användning av hackamore. Så, om du någon gång råkar ta i för hårt med handen är det inte katastrof – men, kom ihåg att hästen känner sig fram med sina känselhår kring mulen eller när en fluga landar på dess rumpa. Dem känner också din sinnesstämning och en häst gör oftast allting för allas bästa. Så ta en lektion eller två med hackamoret, skola in signalerna och dubbelkontrollera att kommunikationen leder till ett gott samspel.

Därför är det viktigt att ett hackamore placeras på följande vis:

  • Nosdelen ska sitta ungefär 2 fingrars bredd från kindbenet. Då skaver inte skänkeln mot kindbenet och du är långt ifrån den känsligaste skelettdelen på hästens nosrygg.
  • Hakremmen ska spännas så pass att det inte hasar upp eller är överrörligt om mulen. På så vis får ni ett tydligt huvudlag som inte skaver eller irriterar.
  • Använd anpassade skänklar utifrån behov och syfte. Längre skänklar innebär såklart kraftigare hävstångseffekt.
  • Om du planerar att använda hackamore flitigt – införskaffa gärna anatomiska delar till huvudlaget. Det gör att rätt signaler inverkar där det ska.

På mina små hästvänner, där allting är väldigt litet och marginalerna är små, har jag löst det så här; en nosdel som gör att skänklarna hamnar längre bak. Vid rotation hamnar dem inte mot kindbenen, täpper inte till luftvägar eller trycker på smalaste delen av nosbenet.

Distansrekord!

Idag har jag och Cadon tagit oss 11 km!

Ja, ni läste helt rätt. Det är det längsta vi någonsin kört och jag kan inte direkt påstå att han var totalt energilös på vägen hem heller, utan saker och ting släppte verkligen för honom. Vi har jobbat otroligt mycket på signaler, övergångar, öka och minska tempo i gångarter. Han har fått se ny miljö och kändes otroligt härlig efter åtta kilometer.

Jag lade märket till en sak och det var att när vi arbetade i traven och jag frågade om mer än jogging, så ökade han lite ängsligt på i några steg för att sedan sakta av igen. När vi upprepat det här ett par gånger såg jag att det började på att dallra till vid korset ovanligt mycket. Diskuterade lite med en bekant och har Googlat som en tok. Nu slår jag fast vid att hans korsmuskulatur mjuknade till och en spänning mindre i kroppen. Vilken lycka, underbart.

Cadon har en markbunden skritt. Vi har arbetat mycket på olika vis för att förebygga och bättra på gångarten, men har inte lagt lika mycket vikt i att faktiskt forska vidare i exakt vilka muskler det gäller. Från och med nu ska jag leta upp bra med information om massage och stretchingövningar. Massage innan arbete och stretching efter. Så hoppas jag att han ska känna sig smidigare och våga jobba på ännu bättre i framtiden.

Efter den här körturen kommer Cadon få massage resterande dagar, i alla fall fram till söndag. Fy, satan, vad fint han har arbetat den senaste tiden. Vad mycket vi lärt och lär oss. Vad mycket som släppt och byggts upp. Idag hade Orcado verkligen en wow-faktor över sig.

Körning med Blomman

Idag blev det ett kortare och intensivare arbetspass med Blomman. Vi hade sällskap av Jullan och Florran, Jonna och Star. Det var jätteroligt. Blomman var till en början något stel, men efter lite uppvärmning travade hon glatt igång. I mitten av allting hade vi fyra galoppintervaller där vi sökte flow och fann flow! ♥

Som avslut stretchade jag hennes ben. Imorgon blir det förhoppningsvis Orcados tur att få komma ut en stund. Vi ska utforska lite nya vägar tänkte jag.