Körning med Blomman

Efter 7,4 km, 1 tim och 32 min, var jag och Blomman hemma igen. Dagens körtur med henne var magisk. Tokan med den livliga fantasin njöt av att få komma framåt och arbetas igenom ordentligt. Till en början var hon något stel i bogen, de första 20 minuterna. Vi skrittade upp två kilometer och travade smått igång för att värma upp.

I mitten av turen arbetade vi med gångarterna. Gångartsbyten och de olika tempon som finns. Hon är häftigt, min lilla Blomma. Vi hade travat upp i ett lägre tempo. När jag smackade som för att förbereda henne om en ökning tände hon till. Flög in i en ökad trav och jag kan inte hålla mig för att skratta rakt ut.

Allting med Blomman är väldigt spännande då hon egentligen inte är vidare rutinerad. Är inte jag finkänslig och lyhörd kan det bli uppriktiga kommunikationsmissar. Vi kommer arbeta ihop oss och lära känna varandra på ett helt nytt plan. Underbart.

Uppmuntrade att utmana gränserna

Jag körde Cadon, första gången på ett bra tag. Han var verkligen jättefin och trevlig. Framåt, alert, driven och positiv. En ny häst var med som han aldrig träffat förut. Först var han förskräckt, mer eller mindre, sedan vart han mer nyfiken.

Han var helt klart framåt på grund av det här, men det tycker jag bara är roligt eftersom jag får se vad han verkligen går för. Dem hjälper honom att utmana sina gränser, utan tvekan. När han hade det här modet kändes det alldeles naturligt att arbeta mestadels i traven och övergångar i skritt-trav. Det gick också hur bra som helst att arbeta mellan trav-galopp. Han väntade hungrigt efter uppgifter och det var en härlig känsla. Jag hade honom verkligen mellan töm och motor.

Vi provade nya hackamoreskänklarna. Det kunde verkligen inte gått bättre. Egentligen fanns det ingen större skillnad mot när vi har sidepullet, men det är så snyggt och vi trivdes mycket bra båda två ♥

Världens bästa Cadon

Jag och Cadon har kämpat – å vad vi har kämpat! ♥

Idag, kära du, har vi tagit oss för den bästa körturen någonsin. Ja, det tror jag faktiskt att underbarast var den här turen. Regnet har piskat oss, men han var så extremt lyhörd, engagerad och koncentrerad så att allt det jag fått lära mig av honom satt på sin plats. Allt – vad gäller tydlighet, knyta teori med det praktiska, erbjuda lagom avancerade utmaningar. Kanske framför allt att regelbundet hitta på uppgifter för mig och honom. Inte ett skvatt kom gratis och jag var tvungen att arbeta lika mycket som honom om än på olika sätt. Kontinuerligt fokuserade jag på hur jag höll tömmen, pisken, när och hur jag drev, förde hans kropp, förhöll mig till medtrafikanter, var 100% närvarande med honom och strävade att sitta avslappnad i miljondollarsätet.

Det här väckte upp motivationen i honom och när vi kom in i ett flow som talade om för honom att; se Cadon, du kan, då blev han mäkta glad och inte nog med det så rakställdes hela hans kropp. Han höll sig på sin sida av vägen, vi banade mellan olika brunnslock och klev genom djupa vattenpölar. Hittepået tog aldrig slut. Saker han sneglat på tidigare var inte lika intressant som att invänta nästa uppgift. Det här är ganska ofattbart för mig, för jag har nog aldrig in sett förrän idag hur viktigt det här är för honom med ett ärligt stöd och att båda är elektriska.

Sedan vet jag knappt vad som hände. Jag bad om trav ungefär som vi när vi travade igång igår och vad gör Cadon? Jo, han sätter av i trav. Den sträckan som var svår igår var hur lätt som helst. Körturen fortsatte i den här andan. Kilometer efter kilometer travade han fram hur stadig och glad som helst. Jag blev så lycklig över allting. Hur hårt han kämpade och att se honom växa där framme, känna sig så trygg och medveten. Hungrig efter mer.

Totalt blev det 7,6 km och 1 tim och 35 min. Jag hyllar min hästvän till skyarna! ♥