Jag har blivit mor

God kväll på er! ♥

Livet tog en drastisk vändning och inte bara av den anledning att jag har blivit mor och att Husse uppgraderade sig till far. Föräldrarollen famnade oss två och en halv månad i förväg, då våran lilla krigare Iris var beräknad i slutet av juli egentligen. Istället kom hon till vår värld den 21 maj 2018. Och jag kan inte hålla mig för att säga, när datum ändå är på tal, att hon delar födelsedag med Orchidéa ♥

Livet tog som sagt tagit en drastisk vändning då jag fick HELLP-syndrom, vilket kort sagt innebär att organen sviktar och det enda botemedlet för att varken jag eller Iris i magen skulle dö är urakut kejsarsnitt. Jag vill låta bearbetningen ha sin naturliga gång genom handlingar allt eftersom solen går upp och ned, dag för dag. Jag växer sakta in i mitt fullständigt nya jag. Ni ska få veta varför och jag varnar för att förklaringen kvar verka långsökt.

Jag inser att jag under flera år strävade efter att vara den perfekta hästägaren inför folk och fä. Som alltid ödmjukt lyssnar på andra, accepteras att utvärderas av andra och utvecklas genom andra. Det blev till sist bortom dugligt att våga tro på mig själv och min personliga utveckling avstannade helt. Den ståndpunkten är på gång att förändras. Jag känner det inombords, hur jag blir allt snällare mot mig själv och förstår att jag är unik och perfekt som jag är. Varje gång jag ser Iris påminns jag om hur viktigt det här är för livet vi lever.

På hästfronten levde jag under extrem inre stress för att vara på topp och mer ändå. Det skulle vara perfektion ut i varje millimeter. Jag gjorde allt i min makt för att bemöta det här på ett så ocensurerat och ärligt sätt som möjligt – ändå lurade jag ingen mindre än mig själv allra mest. Vid kritik, värdelös som konstruktiv, tog jag åt mig något fruktansvärt hårt att det känts som betong på axlarna. Genom att korrigeras hela tiden, har jag känt behov av att förklara allting och i sin tur korrigerat och kritiserat hästvännerna vid olika tillfällen. Liksom helt tappat min filosofi och den jag var-är-vill vara. (Det är kanske därför jag också tappat den effektiva uppdateringen på sociala media). Perfektionisten i mig har hanterat prestationsångesten genom att bli rädd till sist, på riktigt. Den har gjort mig skärpt, för jag vågar inte vara mig själv och våga tro att jag duger som jag är. Det har gjort mig skör, stressad och en inre hysteri har härjat okontrollerat. Ingen ro för fem öre.

Till en början var prestationsångesten ingenting som jag tyckt varit ett så stort bekymmer. Framgångar och all den kärlek jag också fått (!) i tuffa tider har absolut varit oslagbar metod för att lappa över det oroliga. Det är först när jag tvingades pausa världen utanför sjukhusbubblan som jag verkligen värderade om vart jag var på väg. Jag vill verkligen lära mig leva igen istället för att hjärnan alltid ska tänka överlevnad. Min personliga utveckling tar enorma steg just nu, vilket gör att den inre tryggheten återföds och en ny inställning växer sakta fram. Jag är tillräcklig, jag är stark, jag är perfekt som jag är. Jag märker direkt skillnad på allting runt mig, vilket är så vackert och älskvärt ♥

Jag vill bli den jag vill vara för min egen skull, så att jag kan ta hand om mig själv. Men genom det kan jag vårda dem vackra runt omkring mig. Familjen. Samtidigt vill jag att Iris ska få möjlighet att hitta inspiration och motivation hos sin mor som lever enhetligt med sig själv och livet runt omkring. Jag vill visa Iris, genom handlingar, att hon är unik och perfekt som hon är. Det är en livsuppgift, som börjar nu, hos mig själv.

Till sist vill jag bara säga att jag älskar Iris. En person jag avgudar och beundrar, trots att hon mest bara knorrar och grymtar. Så fantastisk liten individ, som lyckas vända sin mor till att förstå lite bättre, lite mer. 

Som jag är idag

Jag vill att du ska se mig som jag är idag. Jag vill att folk ska ta mig för den jag är just nu, och inte för vem jag var eller vad jag gjorde förr. Allra helst vill jag att folk ska se mig för den jag är just nu och samtidigt ha förmågan att föreställa sig mina framsteg till att bli den jag vill vara i framtiden.

Någonting jag inte vill, är att känna att du antar mig att vara den jag var igår. Eller ännu värre, den jag var för en lång tid sedan. Jag är hela tiden en person i utvecklingsfas. Min person, den jag är, står aldrig still. Ibland är jag på flykt från mig själv, det ska jag erkänna. Men så gott som alla mina val är medvetna kring varje konsekvens och jag resonerar kring dem. Utvärderar, tänker och känner. Bakom en rad av handlingar finns det en emotionell pilot som är jag.

Jag vill inte att saker jag gör idag ska chockera dig. Istället vill jag att du ska tänka uppmuntrande “Vad fritänkande du är!” eller ge mig ett gott råd insvept i förståelse varför du tror att det inte kan vara lämpligt. Jag vill inte känna mig låst och hämmad i dina versioner av mitt dåtida jag. För jag i jaget är alltid på språng. Vill alltid finna någonting nytt. Vill alltid hitta en väg som känns anpassad efter dagsform och mina förväntningar om framtiden.

Så det är så jag kommer att leva, fri och egen. Trogen mot mig själv och dem som ser mig som jag är idag och vill vara.

Palpera din häst | Del 1

Från boken “Den skadefria hästen” författad av Amanda Sutton, publicerad 2004, s. 20-22.

Palpation används vid varje undersökning av hästen för att upptäcka områden där det finns eller verkar kunna bli problem.

När du palperar din häst, och du vet att den brukar bli irriterad när du känner på något särskilt område, vänta med det området till sist, då den har hunnit slappna av.

Man använder olika mycket tryck för olika ändamål och på olika områden; från lätt, via medelhård, till kraftigt.


Använd fingertopparna, tummarna och handflatan.

  • Cirklar – På ryggmusklerna brukar man använda cirklande rörelser.
  • Sicksack – För att hitta spänd muskulatur i mankregionen och över bakdelen.
  • Kupad hand – Används rund bringan och buken och även på bakbenen över lårmusklerna.
  • Linjepalpation – Kan man använda överallt, men vanligtvis på bogen och i bröstregionen.

Medan du palperar, se efter hur hästen håller huvud och hals, vilket uttryck den har i ögonen, och hur den andas, så har du hela tiden koll på om den tycker om det eller inte.


  1. Låt händerna vila på hästens hud – Hur känns den?
  2. Slappna av och andas ut – Se och känn hur hästen reagerar
  3. Slappna av i hela kroppen och luta dig mot händerna – Känn hur hästen förändras och slappnar av
  4. Notera hur huden känns och ser ut – Vävnadsskador medför ärrbildning, som känns som förhårdnader eller knutor.
  5. Känn kvaliteten i vävnaden – En svag/försvagad muskulatur känns slapp och lös, om den är spänd känns den hård och stram.
  6. Normalt varm – Varmt kan vara inflammation, kallt kan vara dålig blodcirkulation.
  7. Är hästen normalt känslig? – Ovanligt känslig beror på att någonting inte är som det ska, alternativt har ont.
  8. Se och lyssna – Ögonen: Vidöppna och stirrande kan betyda rädsla. Halvslutna och dimmiga kan betyda lugn och avspänd. Andningen: Snabb och synlig kan betyda stress. Djup och lugn betyder avspänd och nöjd.

Relation före prestation gäller än

Jag har tänkt mycket.

Jag har känt mycket.

Min slutsats är att detta gäller än; relation före prestation. Jag vill inte och som det ser ut idag kommer jag heller aldrig, göra någonting som endast är för min skull. Att få egen vinning av vissa handlingar eller värdering är inte mitt syfte med att äga hästar. Så långt jag bara kan och har möjligt, tänker jag alltid se till att dem får ansvara för sina kroppar och rätten till den. Kanske det sistnämnda som är det absolut viktigaste också.

“Rätten att få äga sin egen kropp och ta egna beslut kring den. Att leva sunt, behöver inte betyda att livet ska vara helt problemfritt. Att drabbas av problematik, är endast problematiskt tills en lösning och strategi är hittad. Det är kanske det viktigaste i livet för mig och enligt mina hästvänner och de hästar jag träffat. Att känna sig levande, det gör man först och främst när livet är en salig kompott av allting.

Det naturligaste faller mig i smaken, kort sagt. Sådant som är naturligt, är det som händer utan att man egentligen påverkar det själv. Om jag blir varm, så svettas jag för att kyla ned mig. Kanske får en lite rinnig näsa, men när jag torkar njuter jag avsevärt mer av en värmande sol än annars. Även om solen inte dyker upp förrän flera dagar efteråt. Regnet och vinden renar hud och hår från att porer ska täppas igen av biprodukten från att ha rört sig mer intensivt.” — Orchidéa, 1/9/2017.

Det här är anledningen till varför jag gör många av mina val. Tid är handlingar. Handlingar ger konsekvenser. Vissa konsekvenser öppnar möjligheter för en och stänger möjligheter för en annan. Det är det här som leder till att individanpassning är det ultimata för varje enskild individ. Ingen är som den andra.

Jag och Blomman kom på tal om det här eftersom jag tänker ofta på det och plötsligt hörde jag henne svara på mina funderingar. Jag reflekterar mycket kring livet, hur situationer hade sett ut om jag bara gjorde på ett annorlunda sätt. Om jag rent av struntade i hur hästarna ser på vår relation, så hade jag kanske haft två smala och snärta hästvänner. Men utan att känna in deras psykiska hälsa finns ingenting kvar. Att motionera sig svettiga är ingenting som dem gör för jämnan, det är kraftansträngning som sker när vissa aktiviteter blir tillräckligt trygga och roliga att det ändå i det slutgiltiga blir motionen.

Det är också just det som är så ofattbart unikt med livet.