Resan med Probihorse

Orchidéa skadade sitt öga som ettåring. Det var en olycklig allvarlig skada på hornhinnan och pupillen, som skedde i hagen. Jag fann henne svullen som en tennisboll runt det drabbade området och behandlade utan förändrat tillstånd med ögonsalva. Dagen efter kontaktade jag distriktsveterinären som skickade oss till akutmottagningen på Strömsholm. Där fick jag lämna min älskade vän på intensivvård. Efter en tid kunde jag ta hem Blomman, som fortsatt intensivvårdades på hemmaplan. Jag spenderade all tid hos henne, då hon var tvungen att gå själv med ögonlapp.

Orchidéa blev bättre och sedan sämre. Några av de tyngre medicinerna fick hon ta i två omgångar. Jag har skrivit under att hon inte får gå till livsmedel, vilket säger mig att Orchidéa alltid kommer ha läkemedelssubstanser kvar i kroppen eller att organ, kött och blod påverkats en gång i tiden tillräckligt illa att inte en människa vill föda sig på det ens om det sker efter trettio år. Inre organ har tagit allvarlig skada helt enkelt. Jag ryser av tanken, även om jag är medveten om att det var tack vare vården som hon blev frisk till sist.

Redan när hon påbörjade medicineringen märkte jag negativa skillnader hos henne. Klåda, irriterad hud, rinniga och känsliga ögon, ibland orolig mage, hon såg ovanligt kantig och lustig ut i figuren, pälsen blev förändrad och hon fick ett hiskeligt humör till och från, hovarnas skick bara kollapsade. Hon var med om mycket tufft, som såklart påverkade henne på flera vis mentalt också. Hon fick svårt att lämna flocken, stå själv, koncentrera sig, och så vidare. Jag fick många gånger backa för när jag frågade om någonting kunde hon många gånger få panik inombords. Det bröt ofta ut fysiskt och jag åkte sällan hem utan nya blåmärken.

Hon fick en tuff start som tonåring och då är hon en extremt stark och skarp individ i grunden. Vi har kämpat oss fram. Verkligen svetsas samman och vi blev snabbt bästa vänner. Orchidéa är min syster i hästkropp. Vi älskar varandra oändligt, på alla tänkbara sätt. Jag är stolt över vår vänskap, vad vi kan åstadkomma, att jag kan skriva om vår relation utan att överdriva, skämmas eller känna att den måste bevisas eller bekräftas av någon annan. Vi har varandra och det är bland det finaste jag har. Blommans kärlek och värme är en gåva, en stolthet och någonting jag får uppleva för att vi finns för varandra i alla lägen. I vår relation finns tillit i grunden, så stark att jag till och med vet när jag inte borde lita på henne, skämt åsido. Och hon vet vem jag var, är, vill vara och har kapacitet att bli. Det är därför vi kan se ut som de mest fantastiska ekipaget och nästa stund stå fäktandes i en catfight. Vi dansar, krockar, svävar, faller, reser oss upp och kommer igen.

Att kämpa för att bli av med Orchidéas fysiska och psykiska besvär som hon drog på sig genom ögonskadan och tiden efteråt har alltid varit självklar. Jag är och försöker alltid vara noga, av flera skäl. Innan jag provar en väg vill jag samla information. Jag gillar att prova och skapa egen uppfattning, som blir ärlig, ocensurerad och trovärdig. Dels för att göra anpassade val runt mig och hästarna. Dels för att jag tycker om att ge inspiration, sprida erfarenheten och kunskapen vidare till fler hästägare om det var någonting att hänga i julgranen så att säga. Kan jag hjälpa någon i liknande situation blir jag glad. Jag vet hur kämpigt det kan vara.

Jag hade provat en del grejer när jag hörde av mig till Probihorse första gången. Jag tog kontakt, jag frågade ut dem, jag avvaktade. Provade lite andra grejer under några månader, men upplevde ingen betydelsefull skillnad. Så jag hörde av mig till Probihorse igen och sade att jag satsar. Jag beställde Flytande Probihorse och gav det en chans. Jag lärde mig mer om levande mikroorganismer i takt med att jag såg de första positiva förändringarna hos Blomman redan några dagar efter starten.

Jag som känner Orchidéa innan och utan, lade märke till hur mycket lugnare hon blev. Hela hästen ”piffades” upp. Som att någon tog henne i kragen varje gång hon kände av de inre obalanserna. Hon hade känts frånvarande en lång tid för att kropp och knopp var överbelastat av läkeprocessen, som först nu kunde ta sina första framsteg utan konstant motvind.

Jag fortsatte ge Flytande Probihorse och första sommarsäsongen kom. Hovarna var bättre, ögonen rann inte längre, träcken hade konsistensen tillbaka, klådan i man och svans var bättre. Framsteg var det, men inte helt bra. Jag ökade dosen, vilket satte igång utrensningsorganen så alla restämnen letade ut.

På vintern tog vi åtgärder som stärkte upp igen efter att ha en sommar som rensade ut. Gick ned till en underhållsdos av Flytande Probihorse och jag satte mig in i olika ämnen som skulle vara nyttig kunskap inför nästa sommarsäsong. Under tiden kämpade vi med röta och hålväggar.

Det känns inte klokt alla gånger att skylla på någonting som hände för många år sedan, men jag kan säga att efter tredje sommarsäsongen med Flytande Probihorse, med så nära korrekt sammansättning av mineraler och allra helst god kombination av energi/protein/träning så har Orchidéa ALDRIG varit finare, trevligare och mer tillfreds med sig själv. Den andra vintern med Flytande Probihorse var hon heller inte besvärad av pälsätare, och har inte varit sedan dess trots stor blandad flock precis som vanligt.

Blomman är en individ jag förmodligen alltid kommer få kämpa och leta strategier med de behov hon har, beroende på inre och yttre omständigheter. Men efter i år är jag helt frälst till vetenskapen kring levande mikroorganismer och det Probihorse gjort för oss har bara ökat livskvalitén. Den mikrobiella balansen invärtes är så otroligt viktig för matsmältningssystemet, tarmfloran, immunförsvaret, nedbrytningen av näring och extremt viktig för upptaget likaså. Miljön är utarmad av både näring och mikroliv att Probihorse är livsnödvändigt enligt mig. Det finns en hel bred bas av välfärdsbekymmer som kan bemötas. När jag ger mina hästar Probihorse boostas deras kroppar med levande mikroorganismer som redan finns arbetande levande och lever sitt liv i hästarnas kroppar. Det viktiga att ha i åtanke när vi väljer att prova någonting är att allt är inte svart eller vitt – det finns ingen snabbfix – tillvägagångssätt och resultat är fullt beroende på vad individen har för utgångsläge, förutsättningar och bekymmer. För mig handlar välfärd om balans mellan alla enheter som sluter en cirkel. Den balansen är beroende av alla sina komponenter för att det ska klaffa, fungera, ge positiva resultat.

I år är jag extremt tacksam för att jag var både noga och vågade ge Probihorse en chans. Jag har lärt mig mer än vad jag hinner hantera dagligen och jag är otroligt tacksam för att Blomman förtjänar verkligen att må så gott hon bara kan. I sommar har hon kunnat levt som en symtomfri individ. Fri. I år var året då flera komponenter matchade och resultatet blev långsiktigt hållbart. Som jag väntat, längtat och hoppats på att få tjoa lyckan rakt ut. Äntligen grejer som faktiskt ger hållbar effekt på sikt. Jag har som många vet knappt spenderat tid i stallet sedan i maj på grund av bäbislyckan och sjukdomsbilden som förföljt mig. Så Orchidéa har många gånger riskerat att rasa, men står stadigt ändå. Det är vad jag kallar hållbart resultat med naturlig balansering av in- och utsidan.

Hovvård att ta ikapp

God kväll på dig!

Jag har en aktiv inflammation i tarmen, gått med övre luftvägsinfektion i snart fyra veckor och tragglar med trista hovstatusar på hästarna. Min lycka är inte gjord förrän framför allt hovarnas status förbättras. Jag har inte varit mycket i stallet på senare tid som ni förstår, men idag var det dags och jag planerar att åka ut regelbundet för att komma ikapp (och trotsa att jag egentligen borde vila).

Cadon har haft en hålvägg på höger framhov för drygt ett år sedan. Det krävdes att en del av hovväggen skars bort för att komma åt och det ledde i sin tur till ojämnheter. När den mänskliga faktorn är orsaken till obalansen vill jag åtgärda det i takt med att hoven blir redo och växer ut. Det är väl ungefär där vi är nu. Cadon är den av mina hästar vars hovar ser trevligast ut i skrivande stund.

När jag lämnade Cadon i hagen hörde Blomman mitt hostande från fjärran trots att hon inte såg mig och kom till grinden i full fart. Där hon parkerade och tittade nyfiket. Efter Cadon kommer Blommans hovar, som just nu är så fulla av röta i strålarna, och dras med underutvecklad bakre del av hovarna främst fram, att hon var öm när jag kratsade dem. Jag verkade, kletade grankådsalva och satte på boots fram som hon får ha i hagen. Jag provar det här, för om det skyddar och ger hovarna bättre chans att återhämta sig var det grymt värt att jag försökte. Om det ger resultat kan hon gå skyddad några dagar i veckan samtidigt som jag imorgon startar en kur med Pau D’Arco.

Annars var hon mysig och lite gnällig när jag kramade och pussade på henne. Sådant gulligull som hon inte alltid är jätteförtjust i, hehe. Enligt hennes storlek på juver diar Dettan inte mycket längre. Och på tal om Dettan – Räserfräser – så har hon helt klart värst hovar. Dels hålväggar, dels strålröta, dels ojämnheter. Saker som är så vanligt på unghästar. Min teori varför det händer Dettan är ganska enkel: Hon behöver få i sig sina mineraler som hon behöver, men fröken vill bara pilla i sig det som hennes mor serveras i foderbyttan. Eftersom hon övergår mer och mer till hö, får hon inte tillräckligt med mineraler genom att dia. Vi ska hitta ett sätt som får mineralerna att slinka ned. Det gäller bara att hitta det som hon inte kan motstå! ♥

Hästarnas kost har enorm påverkan och betydelse för hur hovarna ska må. Jag ser skillnaderna som kommer på kort sikt och långt fram i tiden. När kosten är lite ur balans, syns det på hovarna.