Vackraste hingsten

Några bilder på oss vart det, men det var svårt att koncentrera sig på att slappna av och ta god tid åt själva fotograferingen, när vi var upptagna i våra olika dagsformer. Husse frös och kämpade på som tusan. Jag blir alldeles varm när jag ser på bilderna. Jag får höra att jag är lite väl kräsen, men om inte fotografen styr får väl modellerna göra det *flin, skämt åsido*. Innerst inne vet Husse att jag innehåller en liten perfektionist som bara menar väl i allt iver när den sidan väl kikar fram, men ändå är oändligt tacksam ♥

Jag börjar bli medveten. Kring det faktum att Orcado är en tillräckligt viljestark och positiv individ som, oavsett tillstånd, alltid uppmärksammar små detaljer som gör ögonblick till gyllene energikällor. Att även när han till och med har ont i magen finns där ting som, handlingar skapade av antingen en själv eller andra, skapar kraft och ork. Det är en enormt stor insats att ställa upp på det vi människor hittar på, i det här fallet en löjlig fotografering, oavsett dagsform. Jag är, liksom mot Husse, oändligt tacksam mot Lilla Grå som ställde upp ♥

Orcado är en viktig inspirationskälla.

104 111 118 124 130 134

Äntligen fri

Natten till fredagen var inte bra. Jag vaknade varannan timme för att vara på den “säkra sidan”. Jag fick inte missa alarmet och försova mig till utsläppet som skulle äga rum klockan halv sju på morgonen. Hopplöst. Vaknade sedan halv sex, det tog fem minuter innan jag somnade om. Det var de fem längsta minuterna på länge. När alarmet väl ringde kvart i sex, hur tror ni att jag mådde då? Jag vet att jag inte var så värst pigg och kry i alla fall. Irriterad som få, dessutom.

I stillsam panikartad chock vaknade jag kvart över sex och fick tyvärr stressa iväg, någonting som jag är van att göra sedan flera månader tillbaka i samband med slutet av övningskörningsperioden. Jag tog med mig brevet till SSS (Sveriges Shetlandssällskap) som innehöll Orcados pass, givetvis. Det här ska jag hinna med att posta – perfekt och skönt att få det gjort, var den spontana känslan av att få det genomfört.

Väl i stallet träffade jag en lugn, men vaken, liten Orcado. Cadon stod och tittade lite nyfiket bakom sin enorma lugg. Väl vad som hände i stallet vill jag skriva i ett separat inlägg, eftersom det var en sådan fin stund. Det tog inte lång tid innan Stallmatte och hennes, nyblivna valack, Kristall tittade in under taket. Efter en kort stund tog vi ut båda pållarna till lösdriften och det var en otroligt känsla att få se lilla vännen Grå springa av all energi och känslor som blomstrade inom honom. Han var innerligt lycklig av att få komma ut i den friska morgonluften. Att Kristall blev hans nya vän, var endast ett stort plus för honom. Jag tror att de får underbart mysigt tillsammans. Så småningom ska även Stallmattes äldsta dotters häst Magic flytta in och då blir det en liten grupp hästvänner.

Följande bilder är katastrofala fotmässigt. Det var mörkt ute och jag hade inte tid för att ställa in manuella inställningarna mer än lite blixtsnabbt. Oavsett kvalitén blir jag glad av att se på bilderna. Min fina Orcado, hans fina stund i friheten!

22 23 24 25 28 30 31 32 34 38 41 43 44