Min fula ankunge

Att ha boots på Blomman i hagen har hittills varit en sjukt positiv grej. Dem satt kvar, inget smuts eller bajsinpackningar i fåror och bästa av allt som jag ser det – att behandlingen mot rötan går mycket lättare. Hos hästarna är det blött och milt, siffran pendlar mellan 0-5 grader. Trots att bootsen var våta hade hon inte det minsta påverkats genom skav eller sådant. Jag kan nog inte bli nöjdare. Förutom detta fick hon sin första portion av Pau D’Arco och Blomman har blivit fantastiskt duktig på att käka upp all mat.

Till skillnad från Odette, som inte ens tyckte det var gott med äpple när de var helt mineral-iga. Urk och fy och blä! Hon må ha många hålväggar, men på henne verkar det vara under ett stabilt läge sedan sist. Lite försvann när jag verkade idag.

Igår hade jag lite smått panik över att det var så mycket med varje hovar, men idag inser jag att paniken var överdriven och lite onödig. Men det ledde till att jag fick lite krut till att göra snabbare insatser ändå, haha.

Kolla in Dettan. Så himla oproportionerlig kropp och dant. Min lilla fula ankunge som förhoppningsvis förvandlas till en vacker svan till sist. Och se hur hon dräller, suck..!

Hovvård att ta ikapp

God kväll på dig!

Jag har en aktiv inflammation i tarmen, gått med övre luftvägsinfektion i snart fyra veckor och tragglar med trista hovstatusar på hästarna. Min lycka är inte gjord förrän framför allt hovarnas status förbättras. Jag har inte varit mycket i stallet på senare tid som ni förstår, men idag var det dags och jag planerar att åka ut regelbundet för att komma ikapp (och trotsa att jag egentligen borde vila).

Cadon har haft en hålvägg på höger framhov för drygt ett år sedan. Det krävdes att en del av hovväggen skars bort för att komma åt och det ledde i sin tur till ojämnheter. När den mänskliga faktorn är orsaken till obalansen vill jag åtgärda det i takt med att hoven blir redo och växer ut. Det är väl ungefär där vi är nu. Cadon är den av mina hästar vars hovar ser trevligast ut i skrivande stund.

När jag lämnade Cadon i hagen hörde Blomman mitt hostande från fjärran trots att hon inte såg mig och kom till grinden i full fart. Där hon parkerade och tittade nyfiket. Efter Cadon kommer Blommans hovar, som just nu är så fulla av röta i strålarna, och dras med underutvecklad bakre del av hovarna främst fram, att hon var öm när jag kratsade dem. Jag verkade, kletade grankådsalva och satte på boots fram som hon får ha i hagen. Jag provar det här, för om det skyddar och ger hovarna bättre chans att återhämta sig var det grymt värt att jag försökte. Om det ger resultat kan hon gå skyddad några dagar i veckan samtidigt som jag imorgon startar en kur med Pau D’Arco.

Annars var hon mysig och lite gnällig när jag kramade och pussade på henne. Sådant gulligull som hon inte alltid är jätteförtjust i, hehe. Enligt hennes storlek på juver diar Dettan inte mycket längre. Och på tal om Dettan – Räserfräser – så har hon helt klart värst hovar. Dels hålväggar, dels strålröta, dels ojämnheter. Saker som är så vanligt på unghästar. Min teori varför det händer Dettan är ganska enkel: Hon behöver få i sig sina mineraler som hon behöver, men fröken vill bara pilla i sig det som hennes mor serveras i foderbyttan. Eftersom hon övergår mer och mer till hö, får hon inte tillräckligt med mineraler genom att dia. Vi ska hitta ett sätt som får mineralerna att slinka ned. Det gäller bara att hitta det som hon inte kan motstå! ♥

Hästarnas kost har enorm påverkan och betydelse för hur hovarna ska må. Jag ser skillnaderna som kommer på kort sikt och långt fram i tiden. När kosten är lite ur balans, syns det på hovarna.

Utvecklande hästhållning

Min vistelse i olika stallar när jag var barn lägger min grund varför jag förespråkar naturlik hästhållning idag. Eftersom jag fått uppleva att det förhållningssättet fungerar och går att anpassa åt många olika håll. Men det betyder inte att jag förväntar mig att det ska passa för alla hästar och dess ägare. Det handlar om att lära känna sin häst, hur en själv kan lösa situationer på bästa sätt utifrån sina egna resurser. När det gäller att se till detaljerna i sin hästhållning tänker jag framför allt på miljön, relationen till sin ägare och närmsta umgängeskrets, kost och motion.

 

En snabb frågeställning:

  • Om jag släpper mina hästar på gräs varje år, hur kan jag säga att jag vet hur dem mår om dem har det ur systemet?
  • Om jag mer i regel än undantag får samma symtom år ut och in, hur får jag veta att det kan bli bättre om jag aldrig förändrar någonting?

Mitt svar blir följande, att det finns flera nyanser. Jag vill inte fastna i min utveckling när det kommer till hur mina hästar hålls. Jag tycker inte om att acceptera Orchidéas svullna buk år ut och in om jag inte får reda på orsaken. Jag vill veta om det eventuellt går att åtgärda. Jag vet att svaren kommer till oss om vi får prova oss fram på olika vis tills det lyckas, för en handling får alltid en respons eller konsekvens. Även om mina hästar inte lider eller är sjuka, kan vissa besvär eller mindre problematik vara tillräckligt för att göra mig nyfiken på varför och se vilka lösningar som kan resultera i en bekvämare vardag. Nyfikenheten driver och engagerar mig.

Jag kan ta Orcados värmeutslag denna vintertid som exempel. Cadon har en extrem päls mot vad jag någonsin sett hos en Shetlandsponny. Han är rustad för enormt många minusgrader. Värmen får knappt någon cirkulation under hans tjocka man, att det blir utslag. Dessa kliar och förra året trodde jag det var pälsätare, men trots behandling blev han inte bra. På vårkanten när han börjat fälla såg jag att huden på halsen under manen var drabbad av flera värmeutslag som han kliat upp. Han led inte, men han njöt inte heller. I år har vintern varit ännu mildare och han har blivit för varm. Jag klippte då av pälsen på halsen för att förebygga i tidigt stadium. Det har hjälpt honom och jag känner att det var en bra åtgärd på ett mindre problem som yttre påverkan orsakat. Annars har Orcado jättefin hud och pälshälsa. Eller Orchidéa, på tal om hud, som tycker fruktansvärt illa om bromsar och insektsbett. Ett simpelt flugtäcke förebygger vid behov och jag slipper använda giftiga medel i tid och otid.

Detta betyder att jag individanpassat utifrån hästarna, mig och situationen. Samt att jag uppmanas att utvecklas på grund av att behoven alltid pendlar i takt med hästarnas hälsa och status.

Jag kommer alltid förespråka individanpassad hästhållning, för det är den som är mest utvecklingsbar och besvarar varje häst enskilda behov. Det finns ingenting funktionellt eller nödvändigt att stå fast vid en värdering om det inte lever upp till vad individen behöver och mår bäst av. Ibland får jag svaja bort från den eftersträvade naturlika hästhållning som jag föredrar, ibland är det inget annat än perfekt att låta naturen ha sin gång.

Här skriver jag vad jag vill

Ett långt inlägg om att nå dit du vill.


Någonting som jag har funderat mycket på senare tid är; hur kan det vara möjligt att jag numera tillhör samma team som jag alltid sett upp till? Självklart syftar jag på Greenfoot Probihorse och skaparna bakom företaget. Jag kan tänka mig att vi är fler som undrar hur det egentligen gick till. För mig är det här som en dröm som slår in och jag vet att vi är många som drömmer om att arbeta med det vi verkligen innerst inne älskar – men vägen till självförverkligande kan kännas omöjlig.

Jag har alltid känt att jag har haft det svårt att matcha in i någon av samhällets redan befintliga kategorier och det är väldigt tungt att känna så. Till sist blev jag inte vidare inspirerad att fortsätta och tvivel på mig själv som individ var ett faktum. Jag har lätt för stresspåslag, speciellt när resurserna om tålamod, motivation, glädje och sådana byggstenar börjar tryta. Att gå runt och känna sig otillräcklig är en enorm stress och påverkar inte endast den drabbade, utan även folk runt omkring. Men jag försökte få plats någon stans…

Omkring 2015 tog jag mitt förbaskade körkort, hatat, men älskat. Jag tyckte om mitt dåvarande yrke inom förskolan, men har alltid längtat efter att få känna mig totalt matchad med mina arbetsuppgifter. Jag blev i samma veva allvarligt sjukare på grund av min kroniskt inflammatoriska tarmsjukdom – samtidigt som jag kallades ung och dum för att ha tackade nej till fortsatt anställning på min dåvarande arbetsplats. Jag kände att det var valet var det rätta i hjärtat, men oj… Jag sade precis ifrån mig en trygg framtid ekonomiskt framför allt. Tack vare allt stöd jag fick (och får!) av älskade Husse, har min resa sedan dess inte stupat totalt nedåt och varje svacka har jag klarat. Tror jag, för här står jag?

Under tiden har jag haft ett samarbete med Greenfoot Probihorse, vilket inte har varit en hemlighet. Jag har regelbundet och ofta nämnt högt hur betydande deras Probihorse-serie och produkter varit för mig och hästvännerna – kanske mest för Orchidéa som har haft en del spöken i kroppen sedan ögonskadan (som drabbade henne för en herrans massa år sedan). Innan samarbetet var bestämt var det jag som hittade och tog första kontakt med Probihorse. Två gånger förhörde jag dem med min skeptiska blick i mitt sökande att vilja hitta det som kunde balansera upp Orchidéa.

Ni som verkligen känner och följt mig vet att jag gör som jag vill utifrån vad jag finner är bäst för mig, hästarna och situationen. Jag följer mitt hjärta och må det ibland resultera i de mest krokigaste vägarna – men jag har alltid varit fullständigt ärliga med er. Det är den friheten som jag har prioriterat och alltid blivit uppmuntrad till när jag samarbetat med Probihorse. Jag har alltid skrivit vad jag vill och det som jag har skrivit om har alltid kommit från mig då hästhälsa är en naturlig del i hästvardagen. Precis som jag ocensurerat produkter som jag tycker fungerat bra från andra håll med, så har PH varit en av dem som jag värderat högst på grund av all förståelse och den fina kontakten vi haft från start.

Det är ett toppenteam bakom företaget som brinner för miljöhälsa, djurhälsa och har likasinnade värderingar som mig. Inte minst för att Orchidéa faktiskt blivit bra på extremt många punkter. Sedan är ingenting bestående, hälsa pendlar alltid upp och ned. Men så stabil som Blomman är idag har hon då aldrig varit. En kombination av mikrobiell balans inifrån och ut, tid och bra byggstenar på cellnivå är grunden för hur jag ser på levande hälsa idag. Det är så mycket som förändrats, utvecklats och fått begrepp sedan samarbetet med PH började. Och ja, jag är nördig – väldigt nördig till och med! Jag har fått höra att det också är därför ni är många som tycker om Urhästen. Uppriktiga, personliga texter, som vi privata hästägare behöver när marknaden ofta trycker på oss vad vi ska välja fast vi egentligen känner det motsatta.

Idag är jag en av Probihorse. I skrivande stund kombinerar jag PH med samma yrke som tidigare för att det ska gå ihop ekonomiskt, men allting är så mycket roligare i livet när jag får känna flera gånger per dag att jag behövs, jag kan ta all min personliga erfarenhet och vetenskapliga kunskap som jag samlat på mig och sprida den – hjälpa djurägare. Aldrig har ett arbete varit lika stimulerande och inspirerande som det är att arbeta tillsammans med det här teamet.

Saker löser sig, men jag skulle tipsa dig att våga ta ställning – nu. Planera när vändningen ska komma eller ta ett spontant beslut. Vänta inte, för rätt tid kanske aldrig dyker upp. Du kommer kanske aldrig känna dig tillräckligt redo, så ta en blick inåt och rannsaka dig själv. Vad vill du? Vad drömmer du om? Vilka risker är värda att ta för att få så lite som en skymt av en liten chans? För tro mig, du är värd det.