Odette på sommarbete

Tjingeling!

I söndags släpptes Odette med övriga flocken på sitt sommarbete. Vi släpper tidigare medan gräset är klent samtidigt som höet utgör största delen av kosten fortfarande. Successivt vänjer dem in sig och anpassar foderbytet själv. Här kommer flocken gå hela sommaren, in på hösten.

Hittills har stuteriet fått två friska och sunda föl. Många frågar mig om jag är sugen på att betäcka Orchidéa ännu en gång, men för att vara ärlig har jag inget syfte med att avla fram fler föl. Odette är mycket speciell eftersom hon är Orcados enda avkomma ihop med Orchidéa. Tre fina och friska puttar på “O”, vilket är precis lagom och perfekt. Att få vara med om Odettes uppväxt från dag ett har varit magiskt, men mycket påfrestande likaväl. Spänningen är både positiv och negativ. Negativ eftersom oron är ett ständigt faktum. Hur ska det gå? Vad gör jag om det går fel? Allt vakande, checkande och allt runt omkring det fantastiska. Jag är väldigt glad att jag inte planerar föl, medan jag får min dos föl ändå ♥

I sommar kommer tandläkaren till stallet och då får Odette sin första check. Så spännande! Hennes underbett tycker jag är grovt då framtänderna inte går ihop alls. Jag pillar då och då i hennes mun för att hon ska tolerera hanteringen inför ett liv med regelbunden tandkontroll, samt för att jag ska kunna se hur det ser ut. Visst vore det att ta nördigheten till ännu en nivå genom att införskaffa en egen munstege? Hehe. Av det jag kan se hittills har hon inga tandfickor eller annat fult med kindtänderna, men en ordentlig bedömning görs först i sommar av utbildad inom ämnet. Som jag sagt och säger hela tiden; Jag kommer göra allt som krävs för att det här inte ska påverka hennes livskvalité, precis som jag resonerar kring allt som har med mina hästvänner att göra. Som hon lever och mår idag finns det inte en annorlunda skillnad från vilken annan häst som helst.

Det vänder i sol och vind

Kära du!

Orchidéa har haft boots på framhovarna i hagen. Det har gått fyra dagar med intensivbehandling mot rötan. Att ha boots på alla timmar om dygnet har verkligen inte varit något problem, endast till vår fördel. Hovarna har varit skyddade från att packas in i jord och avföring. Samt att jag har kunnat behandla med både Grankådssalva och Hovboost Probihorse. Det har fått verka ifred. Invärtes har vi bemött det här bakterieangreppet med barken från Pau D’Arco, Flytande Probihorse och dubbel dos av mineralerna som jag slarvat med att ge under tiden jag var sängliggandes.

Resultatet är mycket fint och idag tog jag av bootsen för att det fryser till ordentligt i marken nattetid och då mår hovarna bra av att luftas ordentligt.

När jag kom hem tog jag med Orcados och Odettes mineralburkar som behövde fyllas på med ny kompott. Tyvärr, får jag utesluta Natriumet i deras mineralblandning på obestämd tid eftersom det förmodligen är där skon klämmer för dem. Det blir för salt, det kyliga klimatet och utebliven motion bidrar till att de helt enkelt inte är sugna. Saltsten har dem fri tillgång på i hagarna, så jag bedömer att det är prioriterat att de får i sig de övriga mikromineralerna och slicka salt vid behov.

Jag fick en fråga från en nyfiken om jag med andra ord blandar mina egna mineraler till mina hästar. Svaret är: Ja, det gör jag. Eftersom jag inte anser att det går att matcha med det som finns färdig på marknaden blandar jag enskilda mineraler utefter mina hästars individuella behov och våran grovfoderanalys. De största och absolut bästa förmånerna jag har som lärt mig beräkna både MJ, smb rp, makro- och mikromineralerna är att jag kan reglera dosering från varje individs behov vid vila, grad av träning, och så vidare. Samt att jag minskar kraftfodermängden drastiskt eftersom jag inte behöver ge det mer än som krubbskrammel för att mineralerna ska slinka ned.

Min fula ankunge

Att ha boots på Blomman i hagen har hittills varit en sjukt positiv grej. Dem satt kvar, inget smuts eller bajsinpackningar i fåror och bästa av allt som jag ser det – att behandlingen mot rötan går mycket lättare. Hos hästarna är det blött och milt, siffran pendlar mellan 0-5 grader. Trots att bootsen var våta hade hon inte det minsta påverkats genom skav eller sådant. Jag kan nog inte bli nöjdare. Förutom detta fick hon sin första portion av Pau D’Arco och Blomman har blivit fantastiskt duktig på att käka upp all mat.

Till skillnad från Odette, som inte ens tyckte det var gott med äpple när de var helt mineral-iga. Urk och fy och blä! Hon må ha många hålväggar, men på henne verkar det vara under ett stabilt läge sedan sist. Lite försvann när jag verkade idag.

Igår hade jag lite smått panik över att det var så mycket med varje hovar, men idag inser jag att paniken var överdriven och lite onödig. Men det ledde till att jag fick lite krut till att göra snabbare insatser ändå, haha.

Kolla in Dettan. Så himla oproportionerlig kropp och dant. Min lilla fula ankunge som förhoppningsvis förvandlas till en vacker svan till sist. Och se hur hon dräller, suck..!

Utvecklande hästhållning

Min vistelse i olika stallar när jag var barn lägger min grund varför jag förespråkar naturlik hästhållning idag. Eftersom jag fått uppleva att det förhållningssättet fungerar och går att anpassa åt många olika håll. Men det betyder inte att jag förväntar mig att det ska passa för alla hästar och dess ägare. Det handlar om att lära känna sin häst, hur en själv kan lösa situationer på bästa sätt utifrån sina egna resurser. När det gäller att se till detaljerna i sin hästhållning tänker jag framför allt på miljön, relationen till sin ägare och närmsta umgängeskrets, kost och motion.

 

En snabb frågeställning:

  • Om jag släpper mina hästar på gräs varje år, hur kan jag säga att jag vet hur dem mår om dem har det ur systemet?
  • Om jag mer i regel än undantag får samma symtom år ut och in, hur får jag veta att det kan bli bättre om jag aldrig förändrar någonting?

Mitt svar blir följande, att det finns flera nyanser. Jag vill inte fastna i min utveckling när det kommer till hur mina hästar hålls. Jag tycker inte om att acceptera Orchidéas svullna buk år ut och in om jag inte får reda på orsaken. Jag vill veta om det eventuellt går att åtgärda. Jag vet att svaren kommer till oss om vi får prova oss fram på olika vis tills det lyckas, för en handling får alltid en respons eller konsekvens. Även om mina hästar inte lider eller är sjuka, kan vissa besvär eller mindre problematik vara tillräckligt för att göra mig nyfiken på varför och se vilka lösningar som kan resultera i en bekvämare vardag. Nyfikenheten driver och engagerar mig.

Jag kan ta Orcados värmeutslag denna vintertid som exempel. Cadon har en extrem päls mot vad jag någonsin sett hos en Shetlandsponny. Han är rustad för enormt många minusgrader. Värmen får knappt någon cirkulation under hans tjocka man, att det blir utslag. Dessa kliar och förra året trodde jag det var pälsätare, men trots behandling blev han inte bra. På vårkanten när han börjat fälla såg jag att huden på halsen under manen var drabbad av flera värmeutslag som han kliat upp. Han led inte, men han njöt inte heller. I år har vintern varit ännu mildare och han har blivit för varm. Jag klippte då av pälsen på halsen för att förebygga i tidigt stadium. Det har hjälpt honom och jag känner att det var en bra åtgärd på ett mindre problem som yttre påverkan orsakat. Annars har Orcado jättefin hud och pälshälsa. Eller Orchidéa, på tal om hud, som tycker fruktansvärt illa om bromsar och insektsbett. Ett simpelt flugtäcke förebygger vid behov och jag slipper använda giftiga medel i tid och otid.

Detta betyder att jag individanpassat utifrån hästarna, mig och situationen. Samt att jag uppmanas att utvecklas på grund av att behoven alltid pendlar i takt med hästarnas hälsa och status.

Jag kommer alltid förespråka individanpassad hästhållning, för det är den som är mest utvecklingsbar och besvarar varje häst enskilda behov. Det finns ingenting funktionellt eller nödvändigt att stå fast vid en värdering om det inte lever upp till vad individen behöver och mår bäst av. Ibland får jag svaja bort från den eftersträvade naturlika hästhållning som jag föredrar, ibland är det inget annat än perfekt att låta naturen ha sin gång.