Tårtan var ingen succsé

Husse följde med till stallet idag och det gjorde mig alldeles varm i kroppen. Idag har vi sjungit “Ja, må hon leva” och bjöd Orchidéa på en, vad vi trodde, smarrig tårta. I lösdriften tog det lång tid innan Orchidéa hade tid för att överhuvudtaget komma fram. Det var inte fören jag gick närma och tjatade hål i öronen på de som hästarna till sist kom fram. På åkte lädergrimman och vi tog lång tid på oss att komma till stallet. Bland annat var Orchidéa lite slagen av värmen och samtidigt tröttseg på det. 

Efter att Kladbollen hade ratat tårtan borstade jag igenom henne och husse åkte iväg för att fiska. Jag verkade hovarna och sedan gick jag och Orchen en promenad. Jag berättar om verkningen i ett enskilt inlägg så småningom. Däremot ska jag berätta att promenaden var ganska… Olämplig, men nyttig likaväl. Alltså, min hästvän Kronblads Orchidéa, har minst sagt utvecklats att bli en ödmjuk individ. Trots att hon var stekhet i solen med sin ulliga päls, gick hon tålmodigt efter mig. Helt med på beslutet, men ändå seg. Vi stannade flertalet gånger på vägen som kompromiss antar jag. För att äta och… Gäspa. Ni vet den där dagsformen “Jag är öppen till det mesta, bara jag slipper anstränga mig mer än nödvändigt”. Den inställningen hade hon, för att försöka pricka känslan. Haha!

Hon är en ängel, en sann underbaring som fungerar utmärkt i de situationer vi hittills har genomgått. Idag träffade vi på människor, som jag den här gången lät hälsa på Orchidéa. Vill hon inte, får hon helt enkelt säga till själv – ta det beslutet själv. När Orchidéa var bitsk sade jag mest ifrån om andra ville hälsa, just för att jag inte hade orkat riskera andras hälsa. Blomman vart alldeles tacksam i tanternas och gubbarnas klappar, gulli-gull-prat och allt vad de kunde komma på för att beskriva hur vacker och snäll hon var. Blomman endast stod där och njöt. Perfekt dag för att bli lite extra uppmärksammad. Utöver detta susade bilar, bilbussar, traktorer och hingstar (hon brunstar också för den delen) förbi henne och allt hon gör är att ge en vänlig blick och lunkar vidare.

Nåväl. På väg hem hade jag tyvärr ett svajande humör. Klockan närmade sig slutet av stallvistelsen för den här gången och övningskörning hem stod på schemat därefter [ångestladdning]. Detta gjorde att Orchidéa återigen fick en ypperlig anledning att bita tag i mig innan jag gick in för stressen. “Såklart” var jag inte mentalt mottaglig för detta, utan viftade surt på näven så repet svajade framför henne. Hon förstod mig och jag förstod henne, men kombinationen krockade aningens. Dock ältades detta inte, vilket visar på hur långt vi har kommit i utvecklingen. Vi höll oss på varsin sida av vägen och knatade sista minuterna i våra egna tankar. Dock kunde jag ibland inte låta bli att snegla åt hennes håll, för att hon är så fin att titta på.

Älskade, älskade, Blomman.

334335339340341342

300 301 308 311 315

En dag för två år sedan

Grattis på födelsedagen älskade, uppskattade, bästa, vackraste, kärleksfulla, lilla, stora Orchidéa – på din tvåårsdag! ♥

Jag har inte möjlighet att vara där och gratulera, men jag får skriva det här speciella inlägget. Ord kan egentligen inte beskriva vilken betydelsefull individ hon är, för mig. Det är som att jag inte riktigt kan förstå det själv eller sätta finger på vilka känslor som eskalerar inom mig när jag tänker på bara hennes tilltalsnamn. För det eskalerar, hur mycket jag älskar henne. Hur mycket hon gör det möjligt för mig att skapa magi där hon är trollformeln, hur mycket hon alltid finns där oavsett i min närhet eller på distans. Det faktum att hon finns och att jag fann henne. Att hon finner mig. Att hon väljer att umgås med mig, utan att känna sig trängd, tvingad eller övertalad.

En dag för två år sedan levde jag i destruktiva förhållanden mot mig själv. Jag hade en period som jag inte tog hand om mig själv. Men jag tog tag i mitt inre, insåg att min livsstils karaktär hade bleknat och det ville jag förändra. Efter en tid i denna insikt, när jag hunnit ta mig an mig själv och plockat ihop mina splittrade delar, träffade jag den människan i mitt liv som jag sedan aldrig skulle kunna tänka mig att leva utan. Husse är en individ som jag har umgåtts med regelbundet i över två år och han har varit med i drömmarna där jag ser en liten häst. Alltså, det står en liten häst bredvid oss i ett vackert landskap. Drömmen är lite svår att se då den inte är fullt skarp, precis som många av mina bilder från drömmar som fastnar på hornhinnan. Men, där står en mörkare liten häst med i bilden, lite dov solnedgång och jag har alltid undrat – vem är detta? Är det min förra hästs föl? En annan häst? Vem är främlingen i bilden?

Så här, två år senare, förstår jag och har bilden framför mig betydligt mycket tydligare. Det är inte ödet, meningen, slumpen, tur eller otur. Det är hur vi har skapat oss möjligheter, som har lett våra gemensamma handlingar mot att tillsammans en dag mötas, på samma väg. 

68 78 128Foto: Toti Lindblom

Torka brännässlor

Jag brukar aldrig torka brännässlor, men idag gjorde jag det. Jag vet heller inte riktigt vad jag ska göra med de, men lite ska gå åt till födelsedagstårtan eftersom – åhå, någon liten Brunsak fyller år snart! ♥

Orchidéa fyller två år den 21 maj och jag vill kunna ge henne någonting speciellt som smakar nomnom. För mig är födelsedagar lite speciella. Det finns trots allt en dag för två år sedan, då den här underbara individen föddes och i många år till hoppas jag att hon kan få leva friskt, lyckligt och i harmoni. I min ägo, såklart, hoho.

Åter till tårtan vill jag försöka pyssla ihop en god, men mag- och tarmvänlig sådan. Jag vill inte skiva äpplen och morötter, klappa ihop med knäckebröd, som är som att ge sockerbitar för henne. Hon är inte van att få någonting av det, därför ser jag ingen anledning att automatiskt välja detta som innehåll när det finns en hel värld full av örter, grässorter, växtligheten. Jag tror aldrig det har varit mer spännande att göra en tårta till häst förut!

204 205

Fördelar med lösdrift

  • I en tillräckligt stor lösdrift får vi möjlighet att placera hur många hästar som helst i en och samma lösdrift. Det betyder att flera behov blir tillgodosedda automatiskt. Hästarna får umgås med olika individer i olika former och åldrar.
  • De får chans att anpassa hårrem och hälsa utefter väder och klimat. Med en känsla av fullkomlig valfrihet, att välja vistas i regnskuren eller skyddas från den i en bäddad ligghall. En kry häst fryser oftast en gång och snart är en kraftigare päls satt, samtidigt som den som svettas snart fäller snabbt.
  • Hästarna som får gå i en flock dygnet runt uppmuntras automatiskt till rörelse alla 24 timmar om dygnet. För att uppmuntra till ännu mer rörelse kan vi placera en foderstation, vattenbar och ligghall på olika håll och kanter.
  • Är terrängen dessutom varierad med skog, fält, upp- och nedförsbackar, vattenhålor och hårt underlag blir hästen mer flexibel. För att stärka en unghästs skelett, leder, muskulatur, senor och ligament är det här punktens innehåll ultimat. Genom det tränas även hovarna för att kunna utföra atletiska rörelser vi en dag önskar av våra blivande atleter.
  • Genom lösdrift har vi möjlighet att erbjuda våra hästar fri, men begränsad, tillgång på grovfoder. Med en tillräckligt stor lösdrift och harmonisk flock leder detta till djupt tacksamma hästmagar om finner tillit till att mat alltid är ett alternativ – av tusen många andra aktiviteter. Fetma är i många fall utom räckhåll, men individuellt är fortfarande fallet.
  • Aktiviteter för en häst på lösdrift kan vara så som att beta på markens olika innehåll tack vare Sveriges fantastiska årstider. I följd med att skritta, trava, galoppera eller flänga över liknande bommar, gnaga på trädens alla grenar, jäklas med flockens mest lättirriterade, busa järnet med bästa vännen eller vila tryggast med flockens minnesbärare. Bada i värsta leran, beta i det bästa vädret, etc.

Fördelarna är många och dessa är baserade på erfarenhet och det jag får uppleva med Orchidéa och våra hästvänner i flocken. Mycket går att leta studier som underlägg för mina punkter ovan, men jag väljer att höja handen som en personlig värdering inom ämnet. Jag är ett stort fan av lösdrift och den dag jag har hästarna hemma på min egen gård är lösdrift det jag och husse kommer att bygga.

Jag deltog också i en diskussion på ett forum där en hästägare skulle placera sin tvååriga unghäst i ett stall där utevistelsen var på fyra timmar. Resterande tid i en box. Mitt hjärta missade nog ett slag då jag läste det första gången. Att det finns dessa värderingar, det är för mig ofattbart och när det faktumet sjunker in i skallen blir jag lite mer tacksam för min filosofi och hur jag ser till Orchidéas behov. Hon kan stå en natt i box och sedan berätta för mig hur det påverkade henne.

Sedan kom det likaväl upp i diskussionen att unghästar på lösdrift skulle vara mindre hanterbara eller hanterade överhuvudtaget. Vilket givetvis inte stämmer. Snarare blir människans vilja mot hästens brukbarhet mer naturlig om vi börjar där de är trygga och för hanteringen mer och mer i stallet och i annan miljö. Det finns hästägare som placerar sin häst på lösdrift, med hopp om att hästen ska sköta sig automatiskt, med. Det är inte heller helt rättvist. Hur ska det gå tryggt utan en successiv förändring i takt med förståelse och acceptans, om den unga individen ena stunden är ”orörd” och plötsligt ska fungera lugn och sansad fast på stallgången?

Vi är alla olika. Världen har oändliga nyans av alla färger.

81