Byte av hage och foderstatsberäkning

Igår bytte Orcado (och hans hagkompis hingsten Likör) till deras vinterhage. Orchidéa och Odette bytte till deras vinterhage (samtliga flockmedlemmar också förstås). Många tankar, många känslor. Det är alltid spännande! Som sagt tänker jag så gott som alltid förebyggande och långsiktigt. Nu visar det sig vad jag gjort bra och vad jag behöver förändra.

Det finns en del som undrar hur jag beräknar foderstater och jag tänkte att jag ska sätta lite ringar på ytan. Först och främst har jag en grovfoderanalys som ger mig riktlinjer. Ingenting annat än riktlinjer, jag kompletterar med sunt förnuft och kläm å känn. I min grovfoderanalys visas bland annat energi (MJ), smältbar råprotein (smb rp), makromineraler (Ca, P, Mg, Na, K, S) och mikromineraler (Fe, Mn, Cu och Zn).

Varför kvoter?
Analysen beräknar MJ/smb rp-kvoten, Ca/P-kvoten, men inte mikromineralkvoten. Kvoter hjälper oss att veta att balansen mellan de olika näringsämnena är i balans. Att det fungerar harmoniskt mot hästens förutsättningar. Hästar i det tama dör sällan av obalanser och brister, men det påverkar absolut individens förutsättning att prestera och utvecklas till “brukbara atleter” – som hästägare ofta mer eller mindre ställer som krav. Krav som går att se på olika vis. Jag som exempel älskar att umgås med mina hästvänner och ärligt tycker jag att det ibland ger mer än att träna dem fysiskt. Medan jag älskar aktiviteter och presenterar gärna förslag för dem. Om jag ser att någonting fattas, försöker jag förändra det för att dem ska ha bästa möjligheterna att göra bra ifrån sig både mentalt och kroppsligt.

Let’s move on… Jag använder SLU:s utfodringsrekommendationer (vilka utgår från den senaste forskningen och studier, Nutrient Requriment of Horses, 6th revised edition). Det fungerar för dig med, om du liksom mig inte fixar läsa en engelsk roman som maler på i sin heliga evighet!

  1. Jag antecknar mina hästars behov utifrån detta.
  2. Därefter räknar jag hur mycket mina hästar får i sig av varje näringsämne per kg och dag. Jag antecknar det som “intag”.
  3. Jag räknar ut mellanskillnaden mellan behovet och intaget, för att veta vad som skiljer, vad de får i sig och genom det får jag veta vad jag behöver tillsätta i foderstaten.
  4. Omvandlar mg och g till exempelvis ml, tsk och dl för att det ska vara lättare att komma ihåg till vardags.

Och ja, det blir ett antal burkar att öppna, men det blir mer sunt för mina hästar att få i sig det dem behöver – och endast det dem behöver. För att inte glömma nämna mer ekonomiskt i längden. Jag ger 0,5 ml av mineralen Selen (Se), vilket är 0,75 mg Se. Jag har fortfarande samma burk idag som för ett år sedan. Om jag skulle ge en färdig mineralblandning hade jag kanske behövt ge en helt annan och större giva, samtidigt som jag adderar andra näringsämnen som jag kanske inte ens hade gett annars.

Vore det intressant att läsa och veta mer? Låt mig gärna veta i så fall, så kanske jag kan publicera mina hästars enskilda foderstater och berätta hur jag har gått till väga.

Jag skriver ut ännu en gång vart jag får tag i mineraler för att ni ska slippa leta bland mina tidigare inlägg. Here you go, Greenfoot är återförsäljare av Forageplus rena och enskilda mineraler!

40 kg hö lastat på Ljungblomsflaket. Jag följer upp och ska då beräkna mer exakt hur mycket Orcado faktiskt pillar i sig per dygn. Min förhoppning är ~3 kg/dag.

Arbete över bommar på volten

Tidigt på förmiddagen idag körde jag och Ladie till stallet. Vi gjorde i ordning paddocken med bommar och sedan fick Ladie vänta där medan jag hämtade Blomman. Tanken var att få hämta henne själv, utan Odette, men jag var inte helt säker på om jag skulle lyckas undvika lilla Räserfräser. Hästarna hade i alla fall vaknat när jag mötte Blomman och när vi var på väg ut svansade Odette med. Attans… men vi tog det lugnt. Dem är vana vid att båda följer med när jag sätter grimman på någon av dem.

Jag skickade ut Blomman ur öppningen och hejdade Odette när hon tänkte att det var hennes tur att kliva ut. Vi tog det lugnt för att fortsätta hålla situationen harmonisk. Odette stod där och glodde undrande, men var inte ett dugg upprörd. Blomman kunde verkligen absolut inte brytt sig mindre. Vi gick några steg, stannade, kollade in reaktionen, gick lite till, checkade av. Men Oos bara stod där och tittade. När jag och Orchidéa var riktigt långt ifrån hagen skrittade Oos och Lemon till övriga flocken.

I paddocken var Orchidéa underbar. Det är fantastiskt hur bra jag tycker att vi har det. Hon är mycket fräschare i kroppen, även om högervarvet är ganska tungt än. Hon är som jag nämnt tidigare något stel/öm/spänd i bogen. Högervarvet framhäver det mer än annars. Det syns också tydligare när skuldrorna får tårna att peka inåt. Eftersom Blomman är helt lös i paddocken får hon reglera om och när hon vill gå på rakt eller böjt spår. Förr har hon kunnat vända in mot mig stegrande, slängt ett ben när jag råkat trycka för hårt eller fara iväg när hon känner att det blivit för mycket. Jag tycker det är hennes ansvar att få bestämma över hennes kropp och ingen annan än hon själv vet bäst hur hon känner.

Trots att det var lite tungt arbetade hon på klockrent. I vänstervarvet höll hon sig på volten, både minskade och ökade storleken. Hon höll ett relativt jämnt tempo över bommarna och fick ett trevligt flow. Uthållighet har hon definitivt, men styrkan att koordinera olika kroppsdelar mer detaljerat saknar hon. När jag ser att hon uppnår mina önskningar tackar jag – varje gång. Jag backar undan med min energi, som annars är riktad mot henne där hennes energi möter upp min, för att ge och ta. Kommunikationen mellan oss var verkligen perfekt, då jag blev förstådd varje gång jag tackade. Likaså varje gång jag hade tackat för mig växte hon och ville ge ännu mer. Vi tänjde lagom på gränserna innan vi bröt av.

Jag vill sällan, helst aldrig (även om det ibland kan vara nödvändigt), nöta någonting. Jag ser ingen mening med att trava tjugo varv på volten i båda varven i sträck, bara för att nöta. Att nöta riskerar för mycket, kan vara glädjedödande rent ut sagt. Själv tycker jag inte om att nöta, utan gillar att variera de sinnen och muskelgrupper som används. Det är då också lättare att se och känna olika brister, skavanker – uppmärksamma det en är bra på, och så vidare.

Det känns i alla fall riktigt bra att så smått smyga igång Orchidéa nu, för hon vill så väldigt mycket och har mycket energi. Vi håller oss till stärkande, uppbyggande och mer intensiva korta arbetspass. I takt med bättre styrka och kondition ökar vi svårighetsgraden.

Tillbaka i hagen låg Odette ned och sov med Lemon. Det var fint att se ♥