Ta inte min mat

”Ta inte min mat”, sade en Lilla Grå och tittade surt på sin nyfikne vän;

153 155 156

Sedan sade Lilla Grå ”Nu är det slut, så jag delar med mig av så mycket du vill ha ♥”.

Solig söndag

Dagens stallvistelse var skön. Solen sken och jag kände mest för att ta det lite lugnt tillsammans med hästarna. Njuta av sista lediga dagen. Imorgon börjar en ny vecka.

Lilla Grå fick mumsa lite EQ + Biopromin + ÄCV. Jag fotograferade lite, plockade lite nypon till Kristall och Cadon, körde lite ”Följa John”. Försökte höja energin lite och Orcado blir lika förvånad varje gång, tills de sista gångerna. Då höjde han mest ena ögonbrynet och jag ser på hans kroppshållning att han menar ”Allvarligt?” och fortsätter sedan raskt mot mig, haha. Någon gång skulle jag vilja hamna bredvid honom för att höja energin och se hur han förhåller sig. Går det att vända var och en mot varandra? Skulle energin krocka eller skulle vi hamna parallellt bredvid varandra? Jag är så nyfiken på honom.

Orchidéa och jag tog en vanlig tripp till stallet. Hon blir riktigt alert när hon får syn på mig. Hon trängde sig fram förbi sina hästvänner och möter upp mig tuggande på hö. Det är så vackert, haha. Lilla Blomman fick sina hovar checkade, samt en minimal portion av mig. Från och med idag drar jag ned portionen av EQ till så lite som möjligt egentligen. Sedan blandar jag i Biopromin, ÄCV och teet. Toppar med lite rivet äpple. Sådär ja, äntligen slank det ned i väldans fart.

Vi travade vidare till lösdriften igen och där sprang vi lite till, men jag tog mig tid att sitta och vara lugn i bakgrunden medan alla hästar betade, åt av höet eller vilade. Jag knappade lite segt på telefonen och skrev till Linnea. Linnea skrev en kommentar och bad mig höra av mig till henne om jag var intresserad av att hjälpa henne på vägen. Efter två samtal hoppas jag ha kunnat bidragit till någonting hjälpsamt.

Jag är väldigt trött nu, så vi säger god natt och på återseende, Urhästen och dess besökare! ♥

39 154 157 158 167 170 172 178

Toppen av berget

Idag, mina kära besökare på Urhästen punkt Sverige, har jag verkat Orcado. Det går av farten att tänka ”Det borde inte bli någon större grej”, men för oss är det stort. För att presentera vår resa tydlig att förstå; från att varit nervös och irriterad till att vara tacksam och ömsesidigt glad med vissa tokigheter för sig. Det är en sådan skillnad på att fråga om att lyfta hans hovar om jag jämför med första gången jag frågade.

Stunden att lyfta hovarna bemöts med mycket mer positiv känsla. Jag förbereder, frågar, får ett svar och vi känner ett sådant lugn inom oss. Kombinerat med sann glädje. Det här snappar den finkänsliga individ, som han är, upp direkt och allt förvandlas till en kärleksfull stämning. När värmen är tillåten, då spelar handlingarna i hans lätt kvarblivande nervositet ingen större roll. Idag som ett exempel råkade, faktiskt råkade, han lägga sig ned. Balansen rubbades och Lilla Grå hamnade på golvet. Han var förvånad. Sedan tittade han mycket med huvudet och smakade med munnen. Han var påhittig och kom hela tiden på nya ting att berätta om som kretsade kring oss just då. Han är speciell, tokig ibland, men utvecklas i sin egen takt. I en takt som låter honom vara sitt bästa möjliga jag.

Efter verkningen skrubbade jag honom med piggborsten, som han tycker mycket om. Sedan fick han mumsa i sig EQ + Biopromin + ÄCV. Jag är lite fundersam om han behöver lite Pau D’Arco te med, men jag avvaktar en stund till. Han tar sig fram över allt, så jag ser inte hans hovar som ett rehabiliteringsprojekt.

När allt på stallgången var färdigt gick vi tillbaka mot lösdriften, men av någon anledning fortsatte vi rakt fram. Han kändes riktigt lugn och redo. Dags att anta bron. Under bron går en motorväg där all tänkbar trafik löper i 110 km/h eller mer. Vi gick över halva och sedan vände vi hemåt. Jag var alldeles till mig. Vilken individ. Modig, nyfiken, observant, vaken, positiv. När vi var på väg hem igen, sände jag ut lite mer energi än vanligt och sade ”Ija!” och alltså. Jag är seriös när jag här och nu skriver i skrivande stund att han var ögongodis att se på. Han svävar fram i världens finaste trav, som snart övergår till galopp. Vi galopperar hela vägen fram till lösdriften. Tillbaka i lösdriften sade vi hej då och tack för idag.

Jo, just det. Glömde nästan berätta att jag tog några bilder idag också. Jag experimenterade lite med samma energihöjning och han är för skön. Han uttrycker ”Jag var inte förberedd, ju!”, ruskar på huvudet, vänder med en resning ifrån mig och pruttar iväg. På något vis verkar han frukta min handling likaväl som han är förtjust och kommer tillbaka igen. Haha, min fina Cadon.

136 140 141

Hingsten Cadon

Jag och Cadon umgicks första gången i lösdriften i tisdags för att jag kände att jag behövde sätta mig ned och andas. Samt hade det varit spännande att lära känna Lilla Grå, på ett annorlunda sätt. För honom var det väldigt annorlunda. Jag satte mig på en sten i lösdriften, långt ifrån honom. Trots detta klev han raskt fram, men tog sin tid att utforska vägen framför honom noga.

Mötet var fantastiskt. Framåt, självsäker, men lite blyg och försiktig mot mig. Vi hälsade och pratade ett bra tag. Bland annat pratade vi om känslor, som nervositet han ibland har känt. Sist vi stod på stallgången berättade han att det kändes mycket lättare och att det var härligt. Han stod mer still, jag fick kratsa samtliga hovar. Jag hade hängt hö framför honom, som han vid ett tillfälle tog en tugga av. Tidigare har jag upplevt att han är lite för vaken för att tänka på annat än att titta noga runt sig (utan att vara stressad eller nervös). Jag önskar att allt ska vara avslappnat och lättsamt. Ingenting är omöjligt, ingenting ska kännas omöjligt.

Sedan kom det på tal om hur han har upplevt livet i hingstflock. Bland annat berättade han att flocklivet var som bäst när han var föl, gick vid sin mammas sida, delade dagarna ihop med sina vänner av båda kön. Han berättade att det inte finns några typiska ”stobeteenden” eller ”hingstbeteenden”, på det sätt som vi människor ser det som. Han berättar att jargongen formas utefter intresse i gruppen och det som ofta är intressant för en unghingst är att utveckla en styrka och energi. För att hitta en viss bekräftelse jämför de varandra regelbundet genom att leka; brottas, mäta energi och styrka mot varandra. Ibland på lek, ibland blir det på allvar. Ibland stöter det ut någon som inte vill eller kan mäta sig.

Att regelbundet mäta sig skapar en livsstil som innebär intensivt letande efter någonting att leva upp till. Samtidigt som ston generellt sätt har mycket mer intresse av att prata och socialisera sig emotionellt med varandra. Cadon vill understryka att det inte handlar om könen, utan hur intressen fångas upp och utvecklas i olika umgängen. En flock med varierade kön, åldrar och ursprung innebär också en varierad livsstil. Det innebär att den intensiva leken och exempelvis brottningsleken varvas av där andra intressen tar plats likaväl.

Det som var spännande och intressant, var när vi satt där (eller jag satt och han stod), så ville han även visa hur han menade för att vara tydlig. Han bufflade med sitt huvud, han smakade med munnen och undersökte mina armar, ben, ansikte, etc. Dessutom letade han upp en punkt att använda mot mig för att trigga igång någonting, bus och lek i det här fallet. Han bokstavligt talat drog i mitt hår, i min tofs, eftersom det är framför allt en lek som han har lekt i förra gänget. Det kanske förklarar hans till viss del avskavda man vid manken? Vem vet, inte jag, men jag tror på det han berättade och visade.

Det här slutade med att jag till slut satte ned foten, gled den framför mig, uttryckte ”Sch!” och viftade med näven framför hans ansikte. Det fick vara bra, tack, jag förstår. Jag fick upprepa mitt nej, i utbyte av att förstå att även ett nej inte alltid är menat som ett avböjande. Tyvärr, tappade jag tålamodet vilket märktes i mitt handlande, men till sist lade han huvudet i famnen återigen. Och det som är nästan ännu mer spännande och intressant, är att när jag frågade honom ”Har vi umgåtts klart?” sade han tack, stämningen gick från på snudd till hetsig till fullständigt avslappnad. Sedan gick han ifrån mig och bort.

Ingenting som han gjorde var för att skada mig eller irritera mig, men för att visa – berätta – hans erfarenhet. Allt det här har han berättat för att vi ska förstå varandra bättre. Jag fick upprepa mig och jag kommer säkert att få uppleva stunder där han faktiskt behandlar mig på det här viset, men då vet jag också varför. Det är så här han har pratat med sina vänner innan. Det är så här jargongen har sett ut tidigare. Kanske fortfarande. Känslan när han gick var inte ett dugg dryg. Vi var så lättade att det han ville förmedla fick sjunka intill mig och jag ska göra mitt bästa för att försöka förstå honom i stunder när han beter sig på det här sättet. Jag önskar inte att bli bufflad på, biten eller trängd fysiskt.

Jag undrar hur en annan hade reagerat. ”Hej, här sitter din matte i din hage och nu ska vi umgås”, och så blir hästen dum och ska dominera. Eller hade någon funderat på varför? Vem vet, inte jag. Just jag är innerligt glad för att Lilla Grå vill berätta det här för mig. Han är social och närvarande. Jag tycker så mycket om de egenskaper hos honom. Jag vill trots allt veta just allt om honom. En del av det hela handlar om att våga möta den han var igår, för att våga möta honom idag, för att våga möta hans framtid.

Utöver den här rent ut sagt underbart mysiga stunden tillsammans har vi gått våran första ”promenad”. Runt på stallplanen, där han drivs fram av nyfikenhet. Sedan har vi gått mot bron och tillbaka. När han hörde bilarna blev han något nervös, så jag lade handen mot hans bröstkorg, samtidigt gick vi hemåt igen och sade att vi klarar det här tillsammans.

Ingenting är omöjligt, allt är bara möjligt.

73 75 87 90 108 131