Leriga årstider = strålröta = falskt

Så här tänker jag: allt nytt hästen stoppar i sig, mer eller mindre, blir ett foderbyte. Ett byte av foder. Är hästen inte van att äta gräs, men äter gräs – foderbyte. Är hästen van att äta gräs, men äter inte gräs – foderbyte. Allt som inte håller sig till vad hästen är van vid resulterar en balansrubbning. Här hör även avmaskningsmedel till, eftersom det ges oralt. Obalansen jag pratar om sker främst kring MJ, protein, fett, mineraler och vitaminer. Du vet, sådant som ger cellerna och mikroorganismer byggstenar och kvalité.

Friska och sunda hästar klarar förändringar galant, en del hästar reagerar på minsta lilla. Jag skulle nog säga att jag har en häst som klarar det mesta utan problematik (Odette). En som reagerar på förändringar, men hamnar rätt inom 7 dagar, alltså ganska snabbt, utan att det sätter sina spår vidare synligt (Orcado). En annan som reagerar på förändringar, men som hamnar rätt inom 7 dagar men ändå påverkas genom ett något nedsatt immunförsvar under tiden och blir lite allmänt känslig (Orchidéa).

Jag är kanske ensam om det, men jag kan dra en koppling på att miljön sällan är grundorsaken till exempelvis strålröta “leriga årstider”. Leriga årstider är ofta vår och höst. Då det ofta pågår foderbyte efter foderbyte, förändring efter förändring. Våren där gräsets status förändras dramatiskt tills sommaren tar sin plats. Hösten och vintern då gräsets status förändras, hästar tas från sommarbetet, till höstbetet, stallas in, du börjar utfodra med vallfoder. Jag vet hästar som reagerar vid varje ny bal. Vi får inte glömma avmaskningarna, för dem som har avmaskning på rutin.

Det finns många anledningar till varför hästarna drabbas av hovproblematik som exempelvis strålröta, lamellröta och hålväggar. Viktigt att tänka på är, som min vän påminde mig; hur såg hovarna ut för ett år sedan? För det som visar sig nu, är horn producerat för 10-14 mån sedan (beroende på horntillväxten).

Hornets kvalité + hästens nuvarande form + miljöns status = är det du har framför dig.

Det som jag regelbundet strävar efter är stabilitet. Förhoppningsvis tillräcklig balans för att hästvännerna ska klara av förändringarna som väntar dem. Jag tänker ofta förebyggande redan idag för att om ett år förhoppningsvis ha ännu bättre förutsättningar på hovarna. Sedan kan det plötsliga hända, absolut, och saker kan dala upp och ned, det finns ibland att bara välja på pest eller kolera. Men det går att agera redan nu, för att ha god förhållning.

Jag försöker också tänka: less is more. Jag ratar sådant som känns onödigt, exempelvis färdiga kraftfoder och mineralblandningar som redan innehåller mycket järn om min foderstat för övrigt har tillräckligt med järn. För ett år sedan hade jag inte hunnit börja ge mina hästvänner enskilda mineraler. Vilket syns, både Orcado och Orchidéa har tendens till bristningar i lamellranden än. Men sedan jag började ge dessa rena mineraler i kombination med mikroorganismer har det hållit hålväggar borta och dem som var har fått läka ut.

Leriga årstider är alltså bara en del av flera delar som samspelar med varandra.

Tips på rena mineraler

Bra mikroorganismer gör att transporteringen av näringsämnen blir super

Odette, sex månader | Foto Toti Lindblom

Bygga flakvagn | DIY Urhästen – del 3

Se även:
Bygga flakvagn | DIY Urhästen – del 1 (introduktion)
Bygga flakvagn | DIY Urhästen – del 2 (bygget)


Idag har jag och min sambo målat ramen på flaket och min farmors man hjälpte mig att fästa en sarg runt plywoodskivan, samt fästa en provisorisk bänk/säte. Dock blev det bra därför att två personer fick plats med en barnsrumpa till marginal, hehe. Så mycket mer avancerat behöver jag verkligen inte ha. Kanske att sätet kan kompletteras med ett enklare ryggstöd och mjukt fodrad dyna för rumpan. Flaket saknar (tyvärr) fjädring, men tycker att fårfäll är det ultimata. Sedan skulle jag vilja ha en piskhållare samt skydd/korgliknande framtill som fångar upp lite om hästen gör en plötslig inbromsning. På tal om det, även montera en handbroms för att hjälpa till vid nedförsbackar och i lut.

Flaket kommer kallas “Ljungblomsflaket” som min farmor och hennes man heter. Min älskade Orcado fick dra Ljungblomsflaket för första gången – premiärturen! ♥

Jag trodde att han skulle tuppa av. Även om jag drar och rullar den lätt, är det ingenting som Cadon dragit förut. Han har haft en tid där motivationen varit låg som du vet och jag har upplevt en och annan gång att han verkligen varit klurig. Men! Idag, jädrar vad han drog! Han lade sig otroligt fint i drag och drog på som sjutton. Han drog; Ljungblomsflaket, mig OCH min sambo – både upp och ned från backar. Vi tog en tur på knappt en kilometer, men ändå var häftigt att se hur mycket han tyckte om att faktiskt få använda sin styrka. När han har vant sig, fått in tekniken ordentligt och bättre fysisk status, kommer han absolut kunna dra det här utan minsta tvivel.

Distansrekord!

Idag har jag och Cadon tagit oss 11 km!

Ja, ni läste helt rätt. Det är det längsta vi någonsin kört och jag kan inte direkt påstå att han var totalt energilös på vägen hem heller, utan saker och ting släppte verkligen för honom. Vi har jobbat otroligt mycket på signaler, övergångar, öka och minska tempo i gångarter. Han har fått se ny miljö och kändes otroligt härlig efter åtta kilometer.

Jag lade märket till en sak och det var att när vi arbetade i traven och jag frågade om mer än jogging, så ökade han lite ängsligt på i några steg för att sedan sakta av igen. När vi upprepat det här ett par gånger såg jag att det började på att dallra till vid korset ovanligt mycket. Diskuterade lite med en bekant och har Googlat som en tok. Nu slår jag fast vid att hans korsmuskulatur mjuknade till och en spänning mindre i kroppen. Vilken lycka, underbart.

Cadon har en markbunden skritt. Vi har arbetat mycket på olika vis för att förebygga och bättra på gångarten, men har inte lagt lika mycket vikt i att faktiskt forska vidare i exakt vilka muskler det gäller. Från och med nu ska jag leta upp bra med information om massage och stretchingövningar. Massage innan arbete och stretching efter. Så hoppas jag att han ska känna sig smidigare och våga jobba på ännu bättre i framtiden.

Efter den här körturen kommer Cadon få massage resterande dagar, i alla fall fram till söndag. Fy, satan, vad fint han har arbetat den senaste tiden. Vad mycket vi lärt och lär oss. Vad mycket som släppt och byggts upp. Idag hade Orcado verkligen en wow-faktor över sig.