Hingsten Cadon

Jag och Cadon umgicks första gången i lösdriften i tisdags för att jag kände att jag behövde sätta mig ned och andas. Samt hade det varit spännande att lära känna Lilla Grå, på ett annorlunda sätt. För honom var det väldigt annorlunda. Jag satte mig på en sten i lösdriften, långt ifrån honom. Trots detta klev han raskt fram, men tog sin tid att utforska vägen framför honom noga.

Mötet var fantastiskt. Framåt, självsäker, men lite blyg och försiktig mot mig. Vi hälsade och pratade ett bra tag. Bland annat pratade vi om känslor, som nervositet han ibland har känt. Sist vi stod på stallgången berättade han att det kändes mycket lättare och att det var härligt. Han stod mer still, jag fick kratsa samtliga hovar. Jag hade hängt hö framför honom, som han vid ett tillfälle tog en tugga av. Tidigare har jag upplevt att han är lite för vaken för att tänka på annat än att titta noga runt sig (utan att vara stressad eller nervös). Jag önskar att allt ska vara avslappnat och lättsamt. Ingenting är omöjligt, ingenting ska kännas omöjligt.

Sedan kom det på tal om hur han har upplevt livet i hingstflock. Bland annat berättade han att flocklivet var som bäst när han var föl, gick vid sin mammas sida, delade dagarna ihop med sina vänner av båda kön. Han berättade att det inte finns några typiska “stobeteenden” eller “hingstbeteenden”, på det sätt som vi människor ser det som. Han berättar att jargongen formas utefter intresse i gruppen och det som ofta är intressant för en unghingst är att utveckla en styrka och energi. För att hitta en viss bekräftelse jämför de varandra regelbundet genom att leka; brottas, mäta energi och styrka mot varandra. Ibland på lek, ibland blir det på allvar. Ibland stöter det ut någon som inte vill eller kan mäta sig.

Att regelbundet mäta sig skapar en livsstil som innebär intensivt letande efter någonting att leva upp till. Samtidigt som ston generellt sätt har mycket mer intresse av att prata och socialisera sig emotionellt med varandra. Cadon vill understryka att det inte handlar om könen, utan hur intressen fångas upp och utvecklas i olika umgängen. En flock med varierade kön, åldrar och ursprung innebär också en varierad livsstil. Det innebär att den intensiva leken och exempelvis brottningsleken varvas av där andra intressen tar plats likaväl.

Det som var spännande och intressant, var när vi satt där (eller jag satt och han stod), så ville han även visa hur han menade för att vara tydlig. Han bufflade med sitt huvud, han smakade med munnen och undersökte mina armar, ben, ansikte, etc. Dessutom letade han upp en punkt att använda mot mig för att trigga igång någonting, bus och lek i det här fallet. Han bokstavligt talat drog i mitt hår, i min tofs, eftersom det är framför allt en lek som han har lekt i förra gänget. Det kanske förklarar hans till viss del avskavda man vid manken? Vem vet, inte jag, men jag tror på det han berättade och visade.

Det här slutade med att jag till slut satte ned foten, gled den framför mig, uttryckte “Sch!” och viftade med näven framför hans ansikte. Det fick vara bra, tack, jag förstår. Jag fick upprepa mitt nej, i utbyte av att förstå att även ett nej inte alltid är menat som ett avböjande. Tyvärr, tappade jag tålamodet vilket märktes i mitt handlande, men till sist lade han huvudet i famnen återigen. Och det som är nästan ännu mer spännande och intressant, är att när jag frågade honom “Har vi umgåtts klart?” sade han tack, stämningen gick från på snudd till hetsig till fullständigt avslappnad. Sedan gick han ifrån mig och bort.

Ingenting som han gjorde var för att skada mig eller irritera mig, men för att visa – berätta – hans erfarenhet. Allt det här har han berättat för att vi ska förstå varandra bättre. Jag fick upprepa mig och jag kommer säkert att få uppleva stunder där han faktiskt behandlar mig på det här viset, men då vet jag också varför. Det är så här han har pratat med sina vänner innan. Det är så här jargongen har sett ut tidigare. Kanske fortfarande. Känslan när han gick var inte ett dugg dryg. Vi var så lättade att det han ville förmedla fick sjunka intill mig och jag ska göra mitt bästa för att försöka förstå honom i stunder när han beter sig på det här sättet. Jag önskar inte att bli bufflad på, biten eller trängd fysiskt.

Jag undrar hur en annan hade reagerat. “Hej, här sitter din matte i din hage och nu ska vi umgås”, och så blir hästen dum och ska dominera. Eller hade någon funderat på varför? Vem vet, inte jag. Just jag är innerligt glad för att Lilla Grå vill berätta det här för mig. Han är social och närvarande. Jag tycker så mycket om de egenskaper hos honom. Jag vill trots allt veta just allt om honom. En del av det hela handlar om att våga möta den han var igår, för att våga möta honom idag, för att våga möta hans framtid.

Utöver den här rent ut sagt underbart mysiga stunden tillsammans har vi gått våran första “promenad”. Runt på stallplanen, där han drivs fram av nyfikenhet. Sedan har vi gått mot bron och tillbaka. När han hörde bilarna blev han något nervös, så jag lade handen mot hans bröstkorg, samtidigt gick vi hemåt igen och sade att vi klarar det här tillsammans.

Ingenting är omöjligt, allt är bara möjligt.

73 75 87 90 108 131

4 Comments

  1. Hej! jag ska nu ta tjuren vid hornen och påbörja min mentala resa “på riktigt” med Clooney, och jag söker nu upp folk jag vet har det där jag söker efter och som kanske kan hjälpa mig, skulle du vara intresserad? Inget allvarligt bara att jag förklarar lite om min häst i ett meddelande eller mail och så kan du komma med lite tips och sådär. Det är bara så svårt att börja när man inte vet vars.. :)
    Min häst är en sån som ska buffla med huvudet hela tiden (nästan). Jag vet inte riktigt varför, kanske har han ont eller så kliar det. Ska börja ge linfröolja mot eksemen han har (ganska lätt eksem men ändå lite problem), men om det inte är eksemen som kliar tror jag det är det du förklarar här att det är en lek liksom. Jag kan säga till men han lyssnar inte alltid..
    jag har iallafall lagt till dig på facebook så du får gärna acceptera om det är okej :) annars kan du maila mig.

    1. Hej Linnea!
      Det berör att du vänder dig till mig. Jag såg din vänförfrågan och accepterade den. Har mejlat dig, så får vi se vart vi hamnar. Det blir svårt att ge några vidare tips eller råd på rak arm. Det är lättare att prata om det som varit, är och önskas bli.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *