Perfektion

Cadon beskrev perfektion igår. Han var sig själv, han visade vem han vill vara och han vågade vara den individ han är och vill vara. Allt var lugnt och harmoniskt. Vi börjar förstå varandra, mer och mer. Det känns snopet att känna det så här strax in i vår vänskap, men varför förminska oss? När jag lyfte ena framhoven lyfte han hoven som svar. Och han fick massor av betydelsefull kärlek, kli och mys. Sedan lyfte jag igen och kratsade. Hann kratsa en, två gånger tills han skulle bita mig i huvudet. Tyvärr, och som jag visste skulle bli min reaktion om ett sådant tillfälle skulle kräva det, försvarade jag mig med en rak-höger-näve förbi hans ansikte för att förhindra hans handlande mot mig. På grund av mitt sinnestillstånd kände jag mig tillräckligt svag för att känna behov av att försvara mig från honom, vilket är en naturlig reaktion när sinne och handling inte är sammanslaget.

Tack och lov, tacksamt, vare den hittills djupare uppbyggda kommunikationen vi har oss emellan, visste även han det här. Därför var han inte mer sårad eller förvånad än någon av oss. Han förstod mig, jag förstod honom, det är inte accepterat från någons håll, men förståelsen gör oss medvetna. Genom medvetenheten kunde vi ta oss tillsammans förbi det här. Det vart inget ältande. Snarare tvärt om, lugnade vi ned oss och han sade “Vi försöker igen”. Han är på ett annorlunda sätt, finkänslig. Fin och känslig. Go, toker, mysig, känslosam och kraftfull.

När lugnet tog vid återigen och harmonin återvände, fortsatte vi stallvistelsen med samma jargong. Jag liksom Cadon njöt av varandras sällskap. Massagen, pysslet. Nämnvärt, då jag nämnt det i andra inlägg, är att han inte lade sig den här gången eller snurrade runt när jag frågade om hovarna. Vilket jag påpekade. Det är sådant, sade han, som går över när båda tillåter det. Magisk individ.

Och efter det här föll det sig naturligt att fortsätta inspektionen av stallplanen och individerna runt i närområdet. Jag upplever att han är mycket lugnare kring deras närvaro. Han är inte full av iver och energisk energi som får honom att ibland på snudd tappa fattningen om vad han ska hitta på och hur han ska nå sina diffusa mål. Hälsa där, nosa här eller det är kanske lika bra att kasta sig in i världen och göra en så kallad “stagediving“, haha. Lilla Grå hälsade ödmjukt på baggen Mumrik, tittade på stona Rosa och Danija i hagen bredvid stallet. Sedan föll det sig ännu mer naturligt att gå i riktning mot samhället. Woa. Hur han är, det är enbart perfektion. Framåt, nyfiken, kraftfull, villig, undrande. Han berättar mycket på samma gång, om allt han ser. Han frågar mycket också, vad allt betyder och är. Han är förskräckt intresserad och energin rinner snart över.

Sist av allt gick vi tillbaka till lösdriften efter ungefär 50 meter promenad. Fina, fina Grå.

160 162 163 174 175 179 180

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.