Kluvna tankar och känslor

Jag har en hel del funderingar. Tankar. Känslor. Värderingar som slår ut systemet. Det system som finns och fungerar runt oss hästägare. Kanske framför allt oss hingstägare, eller kanske mest hos mig som hingstägare. Skallen min går på högvarv och kroppen spänner och vrider sig. Ingenting blir som det förväntades, men allting är perfekt ändå. Hur kommer det sig? Jag bär inga vidare förväntningar. Ni som läst Urhästen ett tag förstår att jag är en ganska lugn, avslappnad och känslig person, som inte vidare planerar hur jag ska ha det. Jag är beslutsam i mina värderingar som är fulla av känslor, försöker grundlägga de så starkt jag kan på erfarenheter och kunskap eftersom jag är en tydlig människa. Vem jag är och vad jag vill bli är tydligt för mig. Jag kämpar dagligen med att vara öppen, tänka flexibelt i en rutinerad vardag där kärlek omfamnar mig själv, även andra jag håller kärt.

Många har talat om för mig hur jag bör hantera en hingst. Hur jag bör hantera Orcado. Min vackra vän, som förväntas vara “hingstig”, en stegrande, svår och komplicerad individ. En parningsfixerad unghingst som absolut inte kommer kunna leva ett liv utan regler, korrigering, uppfostran eller utan en tydlig ledare.

Orcado är min första hingst. Han är liksom den första hingsten jag egentligen har vidare hanterat. Det säger en hel del om hur fantastiskt ovetandes jag är. Jag förnekar inte min brist på erfarenhet eller kunskap. Jag har lyssnat noga på dem som berättar ordagrant hur jag borde vara mot honom för att han ska fungera. Det som dock rör om i hela grytan är att ingenting jag blivit lärd av mina medmänniskor stämmer överens med det Orcado själv berättar eller praktiskt taget visar för mig.

Han har aldrig nämnt ledarskap, ett begär efter ston eller att han behöver tydliga regler. En till fundering jag har är att enbart för att jag möjligtvis inte bestraffar, enligt mig och andra, negativa och oönskade beteenden betyder det inte automatiskt att jag uppskattar bett, sparkar, stegringar, rus, elaka medvetna aggressiva beteenden mot mig eller andra överhuvudtaget. Jag blir lika frustrerad och sårad som alla er där ute. Jag hanterar bara dessa känslor på ett sätt som för mig ligger närmare min natur. Jag reagerar allrahelst på ett sätt som gör mig stolt, inspirerad och öppnar för fortsatt utveckling. Hur jag är som individ, vilka tendenser jag får om jag är i ett visst tillstånd och miljö.

Jag fastställer inga värderingar efter det här inlägget, men jag vill lägga fram mina tankar som fortlöper tills jag står stadigare i frågorna som jag söker svar för. Hittills har jag kommit fram till att alla Orcados beteenden grundar sig i en bakgrund, vem han har varit som individ, vem han är och vem han hoppas att vara i framtiden. Det hela handlar egentligen inte om vilket kön han har, utan om förutsättningarna som ges på grund av vilket kön han har.

193 194

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *