En hel månad tillsammans

Vilken söndag. Helt perfekt.

Började med att känna mig alldeles för trött. Avslutade med att känna mig som en bra människa, för att jag tog tag i dagen och fångade självkänslan. Vaknade en till grå värld som enbart kändes tragisk. Det ett mästerverk att klara av att skapa en vändpunkt som bryter all inställning som talar om för en själv varför dagen ska bli sämre. Utan nämnvärd anledning. Kontroll är ingen bra kombination alla gånger, men att ha kontroll över sig själv framhäver tryggheten som finns i ord som “Jag kan, jag vill, jag ska”.

Idag när jag var i stallet umgicks jag med Orcado på stallgången vilket fungerar som på räls, så att säga. Vi pratar, förmedlar känslor, berättar olika ting. Småsnackar, precis som vänner gör med varandra. Allt flyter på, det ena leder till det andra. Så vi tog vår första längre promenad. Vi gick hela vägen fram till asfalten, för därefter kommer samhället, men jag kände att det är när vi presterar som bäst som det är mest lämpligt att våga släppa ribban och traska mot nya mål eller trivsamt hemåt. Hela promenaden var en härlig upplevelse. Vi både skrittade, travade och galopperade. Han var lugn, harmonisk, taktfull. Jag trodde att han skulle reagera på olika ting längst galoppsträckan, men nej då. Vi flög fram.

Någonting jag lade märke till, nu när vi promenerar mer och mer, är hur han ibland kan snubbla på grusvägen. När jag tittade närmre när det här sker inser jag att han tålandar mer än traktlandar. Om domare tycker att han har markbunden skritt, förstår jag varför. Om han inte känner trygghet i att trampa ned ordentligt, tillåta en fullständig överrullning och fjäderlätt skjuta ifrån, blir han mer bunden till marken. Han tar sig fram över allt och hovväggen är till någon millimeter ovanför sulans nivå, men trots detta är trakterna något höga och trånga, strålarna är smala. Jag undrar om Orcado kanske har lite svampangrepp. Varför snubbar han annars på grus, varför sätter han inte ned hovarna, slappnar av och vågar ta ut steget? Jag undrar om Orcado kanske skulle behöva en liten kur med Pau D’Arco teet, för att se om det kan göra skillnad. Just nu får han lite EquiGard + Biopromin + ÄCV. Vi provar det en månad till för att se hur hans kropp svarar.

Hur som helst, var han en guldklimp, värd att hylla till skyarna. Helt underbar kille som utvecklas regelbundet, vilket märks något oerhört mycket. Genomsnäll, öppen, nyfiken, livlig och kraftfylld. Dagen vi firar en hel månad tillsammans kunde inte vara trevligare.

När jag skulle hälsa på Orchidéa såg hon mig långt innan jag hann fram till öppningen och alltså. Att mötas av hennes kramar, kärlek och värme är helt fantastiskt. Det är ingenting i världen som kan förklara hur mycket jag älskar den här lilla bruna Shetlandsponnyn. Hon är större än världens största häst, även om det inte syns på utsidan. Lilla Blomman följde helt klart med in, utan invändningar. Sedan travade vi till stallgången och där njöt vi av massage, kramar och värme. Jag pysslade även om hennes hovar lite. Bytte ut det jag stoppar upp hålväggarna med. Jag var väldigt nära på att föreslå en tömkörningstur, men jag avvaktar med det tills jag ser att sulan på vänster framhov är jämnare. Vill inte råka överbelasta med för mycket slitage av hoven när den är i det skicket.

Utöver all kärlek jag är omringad med, står jag fast vid att min mage och tarm är på bättringsvägen. Även om läkeprocessen är långsam, men viktig. Nu slipper jag magknip eller kolikanfall 24/7 i alla fall och jag hoppas det fortsätter i den här riktningen.

12202555_1222497834430747_2125792971_n 12208069_1222497841097413_1933706688_n

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.