Sextio centimeter

Efter allt bus och tok i åkerpaddocken kom Husse och hans familj (förutom fader). Då var vi uppvärmda, men ganska rejält trötta mentalt. Blomman var som en övertrött toka och tog till tänderna fler än ett tiotal gånger. Inte mot dem andra, utan snarare speciellt mot mig som hon känner och vågar prata öppet med. Jag visste att hon var trött, men jag försökte ignorera betten och hennes tillstånd för att avdramatisera det hela. Jag berättade att jag ser henne, men vi tar i från tårna och ger dem en hopplektion. Jag försökte peppa vilket gick jättebra, faktiskt.

Både Husses syster och broder hoppade högt tillsammans med oss, hela sextio centimeter. Vi tog oss över det kanske fem gånger. Sedan var Kladbollen jättetrött. Fysiskt fortfarande ganska pigg, men mentalt – inte värst pigg. Hon lägger väldigt mycket kraft i allt vi gör. Hon gör ingenting halvdant, allting är alltid helhjärtat. När dem andra kom in till oss på åkerpaddocken hälsade hon noggrant. Hon kom fram till mig mellan hälsningarna för att återhämta sig i tryggheten. Sedan att hoppa och få till ett samspel med okända individer – det kräver mer än vad en kan tro. Speciellt när alla pratar och skrattar åt allt och inget som händer.

Det var väldigt roligt att få ha den här dagen i stallet. Den gav extremt mycket. Jag tror vi ska till åkerpaddocken ännu fler gånger. Det var extremt kul där. Att finna den där energin och känslan, det är då ju som vi har på känn att klara vad som helst.

84 87 86 85888990919293 101 100 99 98 97 96 95 94

En väl igenkänd gnista åter tillbaka

På dagens datum, den 25 december 2015, dagen efter julafton, skulle jag och hästvännerna få besök av Husse och hans familj. Åh, vilken dag. Den var fantastiskt. Husses syster har varit med innan, men inte brodern eller modern. Det var mysigt på det sättet att det inte hänt förut att så nära och kära velat involveras i hästeriet. Det glädjer mig inifrån och ut. Idag fick vi dessutom till en aktivitet, ”mer” än att hänga i lösdriften.

Jag åkte till stallet lite tidigare för att fylla på vatten och sådant. Sedan tog jag med Orchidéa, en lång och tung bom samt fyra bomklossar. Det var lagom tungt, men det hela gick galant utan problem eftersom jag har en sådan rutinerad hästvän numer, hihi. Nej, men hon travade väl runt mig ett par meter för att identifiera situationen och granska hur situationen egentligen såg ut. Jag lät henne ta ett eget beslut. Sedan kom hon på att hon får plats framför hela cirkusen, så vi tömkörde till åkerpaddocken med en lina och sedan drog jag släpet. Rättvist fördelat – skönt med en vän som kan ansvara och vara självständig, tycker jag.

Väl i åkerpaddocken hände någonting magiskt.

Innan vi svängde in, sade jag att vi ska till åkerpaddocken och i följd patrullerar hon in dit. Och skiner upp. Glöden, energin, allt, ökade. Det förhöjdes något otroligt. Precis som innan vi vart så här matta på allt överväldigande nytt. Och saken är den, att hon endast dansade in och jag hade två val. Ett) Släppa henne lös eller två) släppa bommen och bromsa henne. Så jag släppte henne. Hon travade iväg. Helt överlycklig. Hon tittade runtomkring sig, hon såg ut som en drottning äntrade sitt slott. Otrolig syn. Så jag stängde till öppningen och sedan så fokuserade jag på mig och hinderbygget. Hon stannar hos mig, innanför trådarna.

Blomman stannade verkligen hos mig. Hon knatade runtomkring mig, trots att paddocken är markerad med enbart två el-lösa trådar, där ena tråden är ungefär trettio centimeter över marken och den andra är tillräckligt högt för att Ochi ska kunna gå rakt ut utan att nudda. Det hela kändes så stort. Hon vill vara här, hon vill hoppa, hon vill springa, hon älskar det här. Att vara med mig. Det var mäktigt, jag är så ärad. Och energin finns här.

Efter att jag hade satt upp en trippelbarr, mark – tjugo centimeter – trettio centimeter, vart jag riktigt nyfiken på henne. Om vi ska bruka denna energi på ett klokt vis, vart ska vi börja? Så jag tog upp min, ökade stegvis, och varje steg vi tar känns som vi går upp på moln högre och högre upp. Ofattbart. Hon sökte kontakt, hon sög sig åt mig vilket jag nog aldrig upplevt på samma sätt förut. Hur blicken riktar in sig, hur hon stryker öronen, plockar fram den där stekheta energin som när som helst exploderar och far åt alla håll. Det är svårt att veta – vart ska jag fara eller blir det att jag tappar glöden och bromsar oss? Så jag tog all kraft mot trippelbarren och när jag landar för tredje gången ser jag henne för första gången bredvid mig. DET VAR EXEMPLARISKT. Att se båda båda fronter, hov och fot, att landa samtidigt där och då.

Och där sprang vi omkring ett bra tag. Följde efter varandra i olika hastigheter, lekte. Inte tränade. Lekte. Det spelade ingen roll om hon följde efter eller svarade mig och det finns ingenting på att träna kring det. Allt är på full känsla; ärligt och äkta.

79 83

Dagen efter andra gången

Dagen efter Blomman drog vagnen för en andra gång, hade vi det skönt. Redan i lösdriften kom inte Ochi fram till mig, utan hon stod skönt på kullen och spejade över framsidan av lösdriften, samtidigt som hon växlade ett öra bakåt för att höra baksidan där de andra hästarna åt hö.

Hon frågade mig vad vi skulle hitta på och jag sade som jag kände. Att vi kan behöva en trevlig stund med lugnet. Så efter en stunds mys och kramar traskade vi mot hagöppningen. Jag hann inte trä på grimman innan hon var på väg, haha. Min sötnos till hästvän.

Jag borstade igenom henne och sedan betade hon på stallplanen ett bra tag. Vi tog några skutt över en bom som jag hittade. Den här dagen skulle Toti ha följt med, men jag råkade glömma bort det och åkte ifrån henne. Så efter ett tag åkte jag till samhället för att plocka upp henne när hon hade klivit av bussen, hehe. Klantigt. Därefter körde jag och stallmatte Likör, som tyckte det var det tråkigaste som fanns att stå stilla medan vi försökte få till alla remmar, spännen, etc. När vi äntligen var iväg gick alltid galant och jag fick på känn att Likör är riktigt bra inkörd som tutade på med spetsade öron och energi jämnt hela korta snutten vi körde.

56 57 63 72 76 78