Eländiga vind

Idag tog jag mig till Orchidéa och trotsade en stamhals och harkel-hosta. Jag hämtade hinken med lite gott och blandat. Väl i lösdriften mötte Orchidéa upp mig med en välkomnande energi. Hon såg nästan lite snopen ut, precis som att “Oj, hej matte, vad glad jag blir av att se dig!”. Sedan knatade hon fram och jag förstår inte hur den där fluffiga luggen får plats mellan hennes två små söta öron.

Jag borstade lite på henne och raspade lite på bakhovarna samt tog ned traktstöden på framhovarna. Efter att ha släppt hästarna på betet har trakterna på framhovarna skjutit iväg i världens fart. Trots att jag verkar en gång i veckan. För övrigt är alla hennes hovar torra, hårda och känns mycket bättre än när de är regelbundet blöta. Att hon fortsätter slita jämnt och runt på alla hovar glädjer extra mycket. Borstade igenom hennes tagel därefter och åh. Som den hov- och tagelnörd jag är, kan jag få glädjetårar för att hennes man fortsätter att växa i en väldig takt. 

I övrigt mår min mycket vackra Blomma väldigt bra, vilket förstås glädjer mattehjärtat mest av allt. Jag älskar min hästvän något otroligt, men det känns samtidigt bra att hon inte är fullständigt beroende av mig för att ta sig igenom vardagen. Även om jag inte besöker henne varje dag, vet jag att hon alltid har utevistelse, vänner, grovfoder, vatten och får chans att stimulera sina behov naturligt i sin vardag. Skulle det hända någonting vet jag lika väl att stallmatte hör av sig direkt.

Det som jag dock reagerar lite på, är att Orchidéa rinner ur ögonen till och från. Jag är inte helt hundra på vad det beror på och när det kommer till ögonen är jag högst nojig med tanke på våran historik. Jag tror att jag har ett hum om vad det kan bero på, men jag fortsätter forska i det.

Utöver det här mår jag själv bättre och bättre för varje dag psykiskt. Det betyder att både jag och Kladbollen är redo för att snart kanske smutta på lite svänga, böja och lira på promenader igen! Och så längtar jag efter sommaren extra mycket nu bara för att jag fick ett fotografi på Orchidéa, som går att jämföra med en liknande bild som jag tog i juni förra året. Åh ja, ni ska få se.

143 147 149 152 161 169 170 171

Den fria leken

Precis i början av året, den 4 januari 2015 för att vara på pricken, följde husse med mig till Orchidéa. Husse ville fotografera – lyckan var ett faktum då det betydde att jag skulle få lite bilder på min och Orchidéas grej som vi då provade på. Det var lek med positiv förstärkning som stod på schemat i mitt huvud och Orchidéa var öppen till förslaget.

Däremot visar hon markant att hon inte uppskattar det här. Hon blir snabbt riktigt frustrerad att hon biter, hugger, kastar på huvudet av frustration och upplevs rastlös-maktlös. Sedan lättar den där frustrationen när godbiten kommer och så förstår hon ganska fort vad det var hon gjorde rätt för att belönas. Även om hon förstår består frustrationen.

Det kan handla om att vi är två orutinerade individer som inte kan det här helt, men det kan också handla om att Orchidéa har en viktig poäng att ta hänsyn till. Känslorna vi bär. Efteråt hade jag och Orchidéa en pratstund om vad hon tycker om den här formen av träning. Hon berättar att hon tycker det är fritt och jämställt, utan att tycka illa om det, men hon tycker att det finns skillnad på lek och träning. Aha! Den skillnaden är viktig att ge rum. Orchidéa menar på att hon vill dela upp det i två delar. Fri lek är när den fria leken är uppfunnen med energi, som när vi bara springer runt och tjoar. Den går inte att belöna på något vis, än att de involverade är innerligt lyckliga. Att upptäcka ny lärdom är träning mycket mer fysisk och saklig. Genom att röra kroppen mot ett mål tar man sig framåt i utvecklingen.

Tack vare att Orchidéa får tänka själv hittar hon på flera aktiviteter som hon själv väljer ut, vilket är godkänt. Sedan är jag snabb med godbiten för att förhoppningsvis få se mer av det önskade beteendet. På det viset ställs ett dolt krav, som inte längre är dolt när Orchidéa belönas. Då blir det jag önskar tydligt och hon förstår, men som jag nämnde är det här inte begripligt för henne.

Att inte separera den fria leken och lärdom gör henne ställd. Det är inte så hon föreställer sig att det ska vara. Mycket det hon berättar stämmer i praktiken, för att när vi promenerar och rör oss är hon mycket mer mottaglig för positiv förstärkning, än när vi leker omkring för att öka samspel och kroppslig kommunikation.

Min personliga åsikt är att oavsett om jag säger lösarbete, markarbete, lek i frihet eller sätter ett pris på godbiten, så är det här ett sätt att lära känna varandra och våra kroppar. Jag kan ge henne en godbit för det jag vill se mer utav, men hon kommer alltid vara den som bjuder till och väljer vad hon vill och med vilken känsla. Varken jag eller Orchidéa menar inte att utesluta den här form av aktivitet, men vi fastnade inte för metoden. Vi utvecklas alltid åt något håll när vi umgås med varandra, oavsett vad vi aktiverar oss med.

4 5 7 8 10 11 13 15

Från och med nu

Jag är jätteinspirerad och full av motivation till att starta och driva Urhästen, på det vis som speglar vem jag och Orchidéa var, är och förvandlas till att bli. Det går inte att räkna på mina fingrar hur många gånger jag har hoppat från blogg till blogg, testat på flertalet olika portaler, och så vidare. Det har nog aldrig känts så bra som det gör nu, faktiskt. Här hör jag och mina reflektioner hemma, det känns enda in i hjärtat.

Så från och med nu hör jag till Urhästen och mitt huvud sprudlar av idéer. Jag har mycket hemma redan, men minst lika mycket som måste struktureras och köpas hem. Bland annat är hela mitt sinne en bunt med drömdressar. Bestående av kappor, klänningar och vackra accessoarer till både mig och Orchidéa. Just nu är medeltida nutiden en stor källa till vad jag vill få fram.

I helgen som var, befann jag och husse oss på Stockholmsgatorna och såg massor av stånd där de sålde svärd, sköldar, läder, örter, kryddblandningar och allt möjligt. Jag tittade med stora ögon överallt och fick med mig två värdefulla prylar hem. Jag berättar mer om det så småningom.

Att jag är förkyld och bär på något konstigt virus är också synd. Jag som ville hälsa på min mycket saknade hästvän redan igår, men fick ställa in det på grund av väldigt ont i öronen, bihålorna, halsen och allmäntillståndet motsvarade en människa med 40 graders feber. Nåväl, snart så, hoho.

206