Vi dansade

Husse och våran Chihuahuatik Ladie följde med till stallet igår. Jag tänkte mig ett arbetspass i paddocken med Blomman. Jag plockade fram koner och placerade en i varje hörn och i mitten av långsidorna. En simpel rubin i mitten och slalom på mittlinjen. Två bommar på ena långsidan. En liknande bana som jag och Cadon tittade på för inte så länge sedan.

Om jag visste i förväg att kvällens pass skulle bli så fantastiskt som det blev redan när jag såg Blomman i kvällssolen, så hade jag nog knappt vågat tro att det var sant. När jag såg henne stå där själv och hon mötte upp mig ensam, förstod jag att hon och Odette hade lite egentid ifrån varandra. Jag vet att Blomman längtat lite efter det, men anade inte att det skulle hända nu-NU. Jag och Ochi gick mot öppningen. Det fanns inget att tveka över.

Väl i paddocken var det inget rop, en orolig nerv eller fundersamhet. Det är på det här sättet avvänjning ska gå till. Jag har varit fundersam och undrat när jag kan sära på de två för korta stunder i början – men jag antar att jag fick mitt svar helt naturligt igår. Det går inte skylla på att “Jag tog Blomman när Odette inte såg”, för att dem två hade redan gjort ett medvetet val i att lämna varandra för en stund, bara det att saken blev mer uppenbar. Ändå var separationen så naturlig och avslappnad.

Hur som haver, introducerade vi fyrkantspåret, volten och slalom. Blomman är stel i bogen och frampartiet. Därför tänkte jag att vi skulle fokusera på att lösgöra och stärka muskelgrupperna där på olika sätt. Vi skrittade och travade, värmde upp. Sedan långtyglade vi många fina och ofina varv i dem olika spåren och över bommarna. Därefter gick på de svårare bitarna.

Härifrån överraskade hon mig gång på gång. Sidvärtsrörelserna? Klockrena och detta utan att behöva påminna om drivet framåt överhuvudtaget. Hon tog sig fram med lätthet. Buga? Hon sjönk ned på båda sidorna hur lätt som helst, om och om igen. Stegringen? Var högre än någonsin, hon balanserade upp sig så vackert och hållbart. Hon till och med gick på sina bakben och koordinerade sina rörelser tillräckligt att kunna fäkta med frambenen likaväl.

Du som älskar dokumentation, kan nog förstå lyckan när det visar sig att vi fick allting med på bild. Igår dansade vi. Jag kan knappt tro det, men jag inser att det är vårat mästerverk efter allt vi gått igenom. Orchidéa är ovärderlig.

Andra gången över bron

Blomman och Odette fick upptäcka världen den här kvällen. Vi provade ett nytt huvudlag som jag köpt ny som begagnad; svart lädergrimma med silverbeslag. Den satt bra, är fin och ekipaget trivdes. Jag tycker om att den är riktigt rejäl och stabil.

Vi körde en snutt på 3 km, 47 min. Över bron har vi tagit oss en gång tidigare och det gick jättebra även den här gången. Det var skönt att få köra åt det andra hållet där det inte är lika mycket trafik och folk. Vi skrittade mycket, fart var mindre intressant. Tog några travsträckor där det var plant och mjukare i underlaget. Travsnuttarna gör att Blomman blir lite varmare i kroppen, samt får flåsa och frusta av sig lite, men annars gör skritten det bästa för henne i samband med igångsättningen.

Blomman är något stel i bogen, men knatade positivt fram ändå. Det som hände var att hon gled åt vänster så jag fick arbeta aktivt med att fokusera på vilken fil av körbanan vi hade och verkligen ge och ta i tömmen för att inte råka bli stum/stel tillbaka. Odette känns tryggare bredvid sin mor desto mer vi hålls. Hon tycker det är spännande att få vara med, titta och uppleva. Oos är ganska duktig på att trycka på sin moder åt höger/vänster för att bestämma vart det är roligast att gå. Hon är inte så klen heller, en riktigt stark Räserfräser, haha.

Ett stort plus på köpet är rena hovar och det tycker vi alla om. Ingenting rensar bättre än en motionsrunda.

Odettes historia

Hej på er, det var så länge sedan som vi hördes ordentligt sist. I maj förra året publicerade jag diffusa inlägg som ledde till ett säkert adjö på obestämd tid. Det har givetvis hänt otroligt mycket. Otroligt mycket, för att lägga betoning på otroligt och mycket. Stuteriet som jag har mina hästvänner inackorderade på har två föl. Eldvallas Lemon Crem och OO’s Odette. Men ett av dem är mitt.

Lemon, som han kallas till vardags, är född några veckor innan Odette, men ändå är hon större än honom. Dem växer upp och ihop, är riktiga vänner. Hittills är allting med Odette väldigt enkelt, men ändå avancerat. På samma gång kombineras det här på ett ultimat sätt som gör att jag helt enkelt inte får nog.

Allting med Odette betyder världen för mig. Hela mitt väsen är präglat till den här individen. Min svanprinsessa. Allting hon gör, vill jag se. Allting hon lär sig, upptäcker, utforskar, äventyrar, vill jag vara en del av. Jag har ett starkt behov av att vara vid hennes sida tills vi är upplösta av tiden själv.

Jag vill se Oos växa, falla, utvecklas. Jag vill vara hennes värsta fiende och bästa vän. Jag vill prata om svek och berätta livets historier. Jag vill stå vid hennes sida när hon känner sorg för första gången och jag vill känna hur tilliten eskalerar till någonting nästan så energiskt att det rinner över kanten. Redan har vi fått erfara en liten touch av allt det här. En liten beröring av allt mellan himmel och jord, men trots detta klarar jag knappt av att vänta innan jag får ta del av ännu mer. Jag är ivrig, längtansfull och hopplöst förälskad.

Hon är så fantastiskt livlig. Hon är aldrig tillräckligt mätt på livet för att klara av att göra en aktivitet längre än en kort stund, eller känna en och samma känsla längre än för några ögonblick. Enligt henne bör livet vara varierat och att växla aktivitet och känsla mellan varven fräschar upp tillvaron. Återvinna, är ordet som har fått en helt annan innebörd för mig.

Jag har mycket material att visa er, men uppstarten sker mycket försiktigt. Jag arbetar noga och vill anstränga mig så gott jag bara kan. Jag behöver dokumentera, reflektera. Ta varje ord, känna efter om det bringar rätt känsla, gestaltar situationer så liknande verkligheten och dess innebörd på bästa matchande sätt. Stiftelserna kommer fortsätta vara korta och lätta att tolka fritt eller långa och upprepande, knappt rum för ert eget andrum.

Välkommen tillbaka Lovisa och tack till alla som regelbundet besöker oss ♥

Lördag 22 april 2017, kl: 05:14

Ur dagboken, den 22 april 2017.


Tidig morgon, eller vad säger du, dagboken? På ett vis har den här natten varit superbra, på ett annat vis varit mycket påfrestande. Dels har jag klarat mig, dels känner jag mig inte helt OK. Det som känns bra är att jag är mätt, otörstig och lagom varm. Lagom road… Men jag saknar att vara proppmätt, dricka o’boy och kunna ta ett hett bad. När temperaturen gick ned mot noll och minus ett grader kändes det i kroppen och andningen. Snart är klockan sex och då ska temperaturen gå upp igen, mot en grad och stiga i takt med förmiddagens timmar. Jag har fortfarande internet på telefonen, men vid tolv gick jag in till Blomman. Vi myste och jag fick fläta hennes man, lugg och svans. Alla hästar har varit aktiva hela natten. Ätit, kliat sig, pysslat runt i halmen. Senare idag ska Klara förbi och om hon fortfarande vill så kommer hon sova med mig natten till söndag. Jag ser att temperaturen ska vara som lägst minus tre och jag är väl ingen person som avgudar den här råa kylan. För rått är precis vad det är.

21:41
Blomman ligger ned och stönar jättehögt. Tittar sig mot magen, pruttar, stönar, snarkar, fläktar med svansen. Är det dags? Cammen kom ned när jag skrev och skickade en video. Det känns tryggt med all hjälp. Vi får se när och om Odette har tänkt komma ut.

Annars har dagen flutit på ganska snabbt, men samtidigt i ett lugnt tempo. Sov inte jättemycket på natten, så passade på att sova på dagen. Glömde en medicin hemma så jag bilade hem på morgonen och hämtade den. Samt ett par vinterkängor och överdragsbyxor. I natt förväntas som sagt minusgrader och jag vill inte vara helt genomkyld.

Tanken nu är att hålla ett öga och öra mot Blommans box. Om det är förvärkar som är på gång så vill jag inte missa självaste fölningen av älskade och efterlängtade lilla Odette.

God natt så länge.

PS: Klara har inte hört av sig så förmodligen kommer hon inte.

Urhästens foto.Urhästens foto.Urhästens foto.Urhästens foto.Urhästens foto.Urhästens foto.Urhästens foto.