Resan med Probihorse

Orchidéa skadade sitt öga som ettåring. Det var en olycklig allvarlig skada på hornhinnan och pupillen, som skedde i hagen. Jag fann henne svullen som en tennisboll runt det drabbade området och behandlade utan förändrat tillstånd med ögonsalva. Dagen efter kontaktade jag distriktsveterinären som skickade oss till akutmottagningen på Strömsholm. Där fick jag lämna min älskade vän på intensivvård. Efter en tid kunde jag ta hem Blomman, som fortsatt intensivvårdades på hemmaplan. Jag spenderade all tid hos henne, då hon var tvungen att gå själv med ögonlapp.

Orchidéa blev bättre och sedan sämre. Några av de tyngre medicinerna fick hon ta i två omgångar. Jag har skrivit under att hon inte får gå till livsmedel, vilket säger mig att Orchidéa alltid kommer ha läkemedelssubstanser kvar i kroppen eller att organ, kött och blod påverkats en gång i tiden tillräckligt illa att inte en människa vill föda sig på det ens om det sker efter trettio år. Inre organ har tagit allvarlig skada helt enkelt. Jag ryser av tanken, även om jag är medveten om att det var tack vare vården som hon blev frisk till sist.

Redan när hon påbörjade medicineringen märkte jag negativa skillnader hos henne. Klåda, irriterad hud, rinniga och känsliga ögon, ibland orolig mage, hon såg ovanligt kantig och lustig ut i figuren, pälsen blev förändrad och hon fick ett hiskeligt humör till och från, hovarnas skick bara kollapsade. Hon var med om mycket tufft, som såklart påverkade henne på flera vis mentalt också. Hon fick svårt att lämna flocken, stå själv, koncentrera sig, och så vidare. Jag fick många gånger backa för när jag frågade om någonting kunde hon många gånger få panik inombords. Det bröt ofta ut fysiskt och jag åkte sällan hem utan nya blåmärken.

Hon fick en tuff start som tonåring och då är hon en extremt stark och skarp individ i grunden. Vi har kämpat oss fram. Verkligen svetsas samman och vi blev snabbt bästa vänner. Orchidéa är min syster i hästkropp. Vi älskar varandra oändligt, på alla tänkbara sätt. Jag är stolt över vår vänskap, vad vi kan åstadkomma, att jag kan skriva om vår relation utan att överdriva, skämmas eller känna att den måste bevisas eller bekräftas av någon annan. Vi har varandra och det är bland det finaste jag har. Blommans kärlek och värme är en gåva, en stolthet och någonting jag får uppleva för att vi finns för varandra i alla lägen. I vår relation finns tillit i grunden, så stark att jag till och med vet när jag inte borde lita på henne, skämt åsido. Och hon vet vem jag var, är, vill vara och har kapacitet att bli. Det är därför vi kan se ut som de mest fantastiska ekipaget och nästa stund stå fäktandes i en catfight. Vi dansar, krockar, svävar, faller, reser oss upp och kommer igen.

Att kämpa för att bli av med Orchidéas fysiska och psykiska besvär som hon drog på sig genom ögonskadan och tiden efteråt har alltid varit självklar. Jag är och försöker alltid vara noga, av flera skäl. Innan jag provar en väg vill jag samla information. Jag gillar att prova och skapa egen uppfattning, som blir ärlig, ocensurerad och trovärdig. Dels för att göra anpassade val runt mig och hästarna. Dels för att jag tycker om att ge inspiration, sprida erfarenheten och kunskapen vidare till fler hästägare om det var någonting att hänga i julgranen så att säga. Kan jag hjälpa någon i liknande situation blir jag glad. Jag vet hur kämpigt det kan vara.

Jag hade provat en del grejer när jag hörde av mig till Probihorse första gången. Jag tog kontakt, jag frågade ut dem, jag avvaktade. Provade lite andra grejer under några månader, men upplevde ingen betydelsefull skillnad. Så jag hörde av mig till Probihorse igen och sade att jag satsar. Jag beställde Flytande Probihorse och gav det en chans. Jag lärde mig mer om levande mikroorganismer i takt med att jag såg de första positiva förändringarna hos Blomman redan några dagar efter starten.

Jag som känner Orchidéa innan och utan, lade märke till hur mycket lugnare hon blev. Hela hästen ”piffades” upp. Som att någon tog henne i kragen varje gång hon kände av de inre obalanserna. Hon hade känts frånvarande en lång tid för att kropp och knopp var överbelastat av läkeprocessen, som först nu kunde ta sina första framsteg utan konstant motvind.

Jag fortsatte ge Flytande Probihorse och första sommarsäsongen kom. Hovarna var bättre, ögonen rann inte längre, träcken hade konsistensen tillbaka, klådan i man och svans var bättre. Framsteg var det, men inte helt bra. Jag ökade dosen, vilket satte igång utrensningsorganen så alla restämnen letade ut.

På vintern tog vi åtgärder som stärkte upp igen efter att ha en sommar som rensade ut. Gick ned till en underhållsdos av Flytande Probihorse och jag satte mig in i olika ämnen som skulle vara nyttig kunskap inför nästa sommarsäsong. Under tiden kämpade vi med röta och hålväggar.

Det känns inte klokt alla gånger att skylla på någonting som hände för många år sedan, men jag kan säga att efter tredje sommarsäsongen med Flytande Probihorse, med så nära korrekt sammansättning av mineraler och allra helst god kombination av energi/protein/träning så har Orchidéa ALDRIG varit finare, trevligare och mer tillfreds med sig själv. Den andra vintern med Flytande Probihorse var hon heller inte besvärad av pälsätare, och har inte varit sedan dess trots stor blandad flock precis som vanligt.

Blomman är en individ jag förmodligen alltid kommer få kämpa och leta strategier med de behov hon har, beroende på inre och yttre omständigheter. Men efter i år är jag helt frälst till vetenskapen kring levande mikroorganismer och det Probihorse gjort för oss har bara ökat livskvalitén. Den mikrobiella balansen invärtes är så otroligt viktig för matsmältningssystemet, tarmfloran, immunförsvaret, nedbrytningen av näring och extremt viktig för upptaget likaså. Miljön är utarmad av både näring och mikroliv att Probihorse är livsnödvändigt enligt mig. Det finns en hel bred bas av välfärdsbekymmer som kan bemötas. När jag ger mina hästar Probihorse boostas deras kroppar med levande mikroorganismer som redan finns arbetande levande och lever sitt liv i hästarnas kroppar. Det viktiga att ha i åtanke när vi väljer att prova någonting är att allt är inte svart eller vitt – det finns ingen snabbfix – tillvägagångssätt och resultat är fullt beroende på vad individen har för utgångsläge, förutsättningar och bekymmer. För mig handlar välfärd om balans mellan alla enheter som sluter en cirkel. Den balansen är beroende av alla sina komponenter för att det ska klaffa, fungera, ge positiva resultat.

I år är jag extremt tacksam för att jag var både noga och vågade ge Probihorse en chans. Jag har lärt mig mer än vad jag hinner hantera dagligen och jag är otroligt tacksam för att Blomman förtjänar verkligen att må så gott hon bara kan. I sommar har hon kunnat levt som en symtomfri individ. Fri. I år var året då flera komponenter matchade och resultatet blev långsiktigt hållbart. Som jag väntat, längtat och hoppats på att få tjoa lyckan rakt ut. Äntligen grejer som faktiskt ger hållbar effekt på sikt. Jag har som många vet knappt spenderat tid i stallet sedan i maj på grund av bäbislyckan och sjukdomsbilden som förföljt mig. Så Orchidéa har många gånger riskerat att rasa, men står stadigt ändå. Det är vad jag kallar hållbart resultat med naturlig balansering av in- och utsidan.

Varför bettlöst

Då får vi se om jag fortfarande kan det här med att författa åsiktsinlägg. Det var ett tag sedan jag berättade vad jag tycker och känner inför val som jag gör och aktivt handlar utifrån runt mina hästar.

Orchidéa har aldrig haft ett bett i sin mun. Orcado har haft det innan han flyttade till mig, när han var på avelsvärdering. Odette har aldrig haft bett och jag planerar att ingen av mina ska ha bett i sina munnar framöver.

Jag ska vara ärlig. Jag förstår bett, jag förstår att det finns skäl till bett av världens alla nyanser av orsaker, anledningar och resonemang. Jag lägger ingen vikt i att döma någon annan än mina egna val. Men jag vägrar bett på mina hästar tack vare min erfarenhet och den relationsbaserade hästfilosofi jag starkt är dragen till. För mig är det bara fullt naturligt att inte använda bett. Lika naturligt som en annan känner tvärt om, och det lägger jag inget omdöme i så länge jag inte blir frågad.

Jag har lite grund i min åsikt kring mitt val. Delvis säger min erfarenhet att bett är en typ av rustning som inte fungerar som nödstopp vid sken, trots allt. Jag har varit i situationen och lärt mig det. Ena gången var det inte bettet som stannade hästen – utan trädet och kraschen som stod i vägen. Hästen fick avlivas på plats. Andra gången var det utmattningen som fick hästen att återkoppla in världen bortanför skräcken, att jag lyckades lirka fram en kontakt som låg an djupt rotat för att avleda. Sedan har bettet skapat stort obehag de gånger jag använt bett på andra hästar, för att bettet inte varit bemästrat av ekipaget (många gånger på grund av okunskap eller omedvetet). Jag upplever att alla gånger jag haft bett på andra hästar har dem sällan varit i god relation med det.

Kommunikation har alltid varit nyckeln för att aktiviteter av alla dess slag ska fungera. Samspelet, mellan människa och häst. Faktiskt två individer med var sitt emotionellt och intellektuellt perspektiv på sitt egocentriska jag, andra och omgivningen. Kommunikationen består av tankar, känslor och utrymme för dem. Här spelar inskolningen roll, signaler, inställningen, kommandon, uppgifter och utmaningar, krav, normer och målsättning. Allt blir någonting fantastiskt utvecklande och stimulerande via kommunikationen – som byggs upp på den relationsbaserade filosofin jag har.

Allt detta kan jag som hästägare uppnå bettlöst. Precis liksom med bett. Det går alltså välja, vad som en föredrar! Jag lägger all min vikt i att göra ett bettlöst val för att det är ett naturligt val för mig.

Jag ska vara ärlig ännu en gång; det är nu när jag har väldigt mycket tid att tänka och planera hur mycket kul jag och hästvännerna har framför oss i framtiden som jag faktiskt tänkt tanken, “Vore det inte spännande att våga prova bemästra bett med mina puttar?” Men sedan tänker jag ett steg längre och påminns om den andra orsaken till varför jag vägrar bett på mina hästvänner.

Olyckan som inte går att förutse. Jag kan aldrig garantera att jag inte skulle kunna använda bettet och samtidigt lova att det inte blir på hästens bekostnad om olyckan är framme. Det skulle räcka med att jag tappar tömmen och det blir ett ryck i munnen som skapar obehag. Eller att de självförvållat skapar obehaget. Jag som vet att mina hästar kan gå mot trycket på nosryggen när de gärna tjuvnyper gräs längst vägen om möjligheten finns. Jag vet att mina hästvänner hade gått vidare i livet, för de är öppensinnade, förlåtande och ödmjuka. Men i det stora hela har jag eller dem verkligen noll nytta av att kunna bemästra ett bett.

Nya tag!

Det är dags för nya tag. Innan jag lades in på sjukhuset (läs mer här) var jag i full gång med mina hästar. Mina planer för dem i sommar var uträknade till punkt och prick.

Ingenting blev som jag planerade och planerna för sommaren gick åt skogen.

Orchidéa såg helt fantastisk ut. Orcado var på god väg att slimma till sig. Sedan fick jag gå ifrån mina planer totalt, för att underlätta arbetet för min stallmatte och company. De har båda två varit på bete; en av mina största no-no, haha. Men ponnyerna har helt klart levt livet och njutit varje sekund. Jag är evigt, oändligt, förbannat tacksam för all hjälp jag har fått med mina älskade hästvänner! ♥

MEN – inget slår att få borsta igenom mina hästars tagel… Inget slår att få famna dem, dra fingrarna genom deras pälsar, luta min kind mot deras mular, höra deras andetag. Vara kreativ, pyssla och fixa. Jag ser så mycket fram mot att få ta hand om mina kära hästvänner igen, hihi.

Min lilla skrutt Iris har precis fyllt två hela månader och är numera utskriven från sjukhuset sedan ett tag tillbaka. Jag är piggare och sundare i kropp och mentalt. Jag började ge Orcado och Orchidéa munkpeppar i måndags i hopp om att de lugnt ska kunna gå ihop igen. Tro det eller inte, men det hjälper faktiskt! Orcado är inte ett dugg intresserad och Orchidéa har slutat brunsta.

Nästa projekt var att ordna en väl sammansatt mineralblandning. Tidigare har jag beräknat mineralblandning för varje enskild individ eftersom dem haft olika behov. Däremot kommer båda stå ett bra tag framöver. Därför har jag nu gjort en “generell” mineralblandning, som jag kommer kunna ge båda två och bara reglera mindre eller mer i dosering om behoven ökar eller sänks (beroende på grovfoderintaget). Jag har jämfört färdiga mineralblandningar på den svenska marknaden för att få fram ett hum om hur de lagt upp det. Jag tycker inte det känns bra att ge 1 dl mineraler, när det går att få lika mycket eller ännu mer inom en mindre volymmått. Så jag satte ihop Koppar, Mangan och Zink + B-vitaminer (från Forageplus, säljs hos Greenfoot Probihorse) och det landade på att jag endast behöver ge så lite som 1 msk för att täcka behov och boosta deras kroppar ordentligt nu när de gått på “sparlåga” under perioden jag inte har givit dem mineraler alls.

Det här känns jättebra och jag ser ljust på framtiden. Sanningen är att på både Orchidéa och Orcados hovar syns tydliga skillnader från då jag gav mineraler + levande probiotika och då jag slutade med det. Hornet som når marken är slät och motståndskraftig – hornet som vuxit ut från kronranden har en annan kvalité.

Blå markering: Gav mineraler + Probihorse. Röd markering: Endast mineraler och mikroorganismer från naturens resurser. Extrem tydlig skillnad? Det återstår att se om hornkvalitén är sämre eller bättre – men förändrad är den!

Bli av med bukighet hos häst

Min Shettis har alltid sett ut så här…
Alla organ måste få plats någonstans…
Näe, inte är den tjock, den är bara söt, dem ska ha lite hull…

Orchidéa idag ↑ – ett mål är uppnått, att kunna spänna alla tre remmar runt buken vilket tidigare aldrig varit möjligt! Vi är på mycket god väg.

Varför blir hästar bukiga? Samt matsmältningssystemet – hur fungerar det? Vad tål hästar egentligen? Hur kan jag stötta nedbrytningen, öka upptaget och förbättra transporteringen? En av de viktigaste frågorna för mig som vill prioritera relationen mellan mig och hästvännerna: Hur känns en ärligt nöjd häst när den inre balansen faktiskt fungerar som det är meningen?

Efter att ha bildat tillräckligt med kunskap och erfarenhet drog jag en slutsats till den mycket vanliga orsaken varför hästar blir bukiga. Jag ville sätta min teori i verk – vilket jag gjorde. Jag har fått hjälpa flera som fått fina resultat liksom mig. Bukighet som byggts upp år efter år kan inte förändras på en natt och därför har jag öppensinnat tittat på medan Orchidéa sakta blivit mindre och mindre bukig, månad efter månad.

Vad är orsaken och hur kan du påverka din hästs figur?

Hästar har ett behov av energi (MJ) och omsättningsbar protein (smb rp). Om en häst får i sig ett överskott av MJ och smb rp blir den övervikt och fortsätter det på samma sätt drabbas den av fetma.

Det är skillnad på att hästen är fet och bukig – dags att lära sig skillnaderna. En fet häst har depåer. Känn och bedöm hullet på din häst. Har den kuddar längst nacke, hals, manke, bakom armbåge, ryggraden, rumpa, runt svansroten och på låren? Då är hästen fet. Har den inte dessa kuddar, utan snarare en stor mage? Då är hästen bukig, vilket tyder på en obalans i kosten.

Om hästen inte har ansamlat depåer med fett då finns det ingenting att banta, eller “motionera bort” för den delen. Buken kommer från för stora mängder MJ som lagras. Stryp intaget av MJ, annars göds ett problem. Om hästen samtidigt ligger under eller på gränsen till att få sitt proteinbehov täckt är bukighet ett snabbt resultat eftersom hästkroppen tar av överlinjen för att övriga system ska fungera.

Svaret blir inte att banta en bukig häst – snarare att balansera dess kost på ett rimligt vis. Kort och gott innebär det att balansera MJ- och proteinintaget. I många fall strypa intaget av MJ och öka intaget av protein.

För att veta hur mycket MJ och protein din häst får i sig behöver du ha analys på ditt vallfoder. Allt som oftast får du en analys från din bonde som du köper vallfodret av. Om inte kostar det inte mycket att ta en analys och få svart på vitt vad ditt vallfoder innehåller per kg foder.

Orchidéa – “härligt sommartjock” 2017.

Nedan har jag skrivit upp en vuxen Minishetlands och en vuxen Standardshetlands underhållsbehov av MJ och smb rp.

Minishetland (100 kg kroppsvikt):
15,9 MJ
95,3 g smb rp.

Standardshetland (200 kg kroppsvikt):
26,7 MJ
160 g smb rp.

Om ditt vallfoder innehåller 8,5 MJ per kg foder:
Betyder det att du räknar; 8,5 – 17 – 25,5 – 34…
Det krävs knappt 2 kg vallfoder för att komma upp i 15,9 MJ till Minishetlandsponnyn och dryga 3 kg vallfoder för Standardshetlandsponnyn.

Om vallfodret innehåller 60 g smb rp per kg foder:
Betyder det att du räknar; 60 – 120 – 180 – 240…
På 2 kg vallfoder får Minishetlandsponnyn i sig 120 g smb rp och på 3 kg foder får Standardshetlandsponnyn i sig 180 g smb rp.

Exemplet ovan har bra balans och ger lätta förutsättningar att lyckas balansera sammansättningen bra. Men säg att MJ per kg foder är ännu högre eller smb rp ännu lägre – då blir det krångligare. Hästars kost ska baseras på vallfoder, men de gånger det inte går att balansera utan att det svajar iväg för mycket kan det vara ett gott råd att titta på vilka kraftfoder som harmlöst balanserar ditt vallfoder utifrån vad du förväntar dig av hästen.

Alla vallfoder har sitt egna näringsinnehåll och tränar du ditt öga att åtminstone lära känna hur din häst fungerar som individ i förhållande till MJ och smb rp-behoven kommer du kunna förebygga och faktiskt förändra din hästs bukighet. Förändringen sker inte över en natt, men det går med tid och engagemang. Med vana och rutin kan du senare lära dig reglera detta utifrån hur mycket arbete din häst utför, unghästens behov månad för månad och så vidare.

Att välja bort bete för din bukiga häst är att bemöta problemet med minst 50-60% och det är endast till din hästs fördel. Beten innehåller enorma mängder näring och du kan på mycket kort tid omedvetet dubbla, trippeldubbla, din hästs MJ- och proteinbehov. Hästens intag drar iväg och situationen blir ohållbar. Det kan leda till bukighet, fetma och allvarliga sjukdom (hålväggar, tunna och platta sulor, bakterie- och svampangrepp, hudproblem som solbränna, eksem eller överreagera på insektsbett, etc). De symtom som vi hästägare varje dag får pyssla med hos våra hästar, tar grund allt som oftast inifrån – kosten. Vissa lindras, andra botas helt på grund av lämpligt intag av näringsämnen.

Lösningarna är flera för att balansera kosten hos bukiga hästar enligt mig. Jag hoppas att mina punkter nedan kan vara inspiration eller får er att se möjligheter till era egna situation och hästhållning.

  • Låt vallfodret analyseras för energi och protein – minst.
  • Ta reda på din hästs vikt, gör hullbedömning och var ärlig för hästens skull – ta hjälp av folk du litar på om du är osäker. Gör en lika ärlig bedömning av hur mycket din häst faktiskt förbrukar sitt intag av vallfoder. Glöm inte att ha eventuellt kraftfoder i beräkningarna.
  • Begränsa mängden mat, men dryga gärna ut tuggtiden. Idag finns det många varianter av utfodringsmetoder och hjälpmedel för att hästen ska hjälpas hålla en sund figur, samtidigt som det ska matcha dina resurser.
  • Prova uteslutningsmetoden – rata betet i minst 1-2 säsonger bara för att någonsin kunna lägga handen på hjärtat och säga om det hjälpte eller inte. Vad blev fördelar? Vad blev nackdelar?
  • Välj kraftfoder och färdiga mineralblandningar med omsorg. Dagens utbud av färdiga kraft- och mineralfoder är generellt bättre än någonsin om vi ser till både ingredienser och näringsanalys. Dock, gå inte på “Passar alla hästar” och svälj konceptet – det är för ospecificerat och ger dig ingen tydlig bild av vad eller hur mycket du faktiskt ger. Läs innehållsförteckningen istället – det är ju det du ger din häst. Välj det som du tror passar er och ge det minst 4-6 månader för att uppriktigt kunna utvärdera resultatet (om det inte ger uppenbara positiva/negativa resultat snabbare förstås). Det tar tid för cellernas nya byggstenar att skapa.
  • Immunförsvarets huvudkontor ligger i tarmen. Det är mikroorganismerna i tarmfloran som arbetar för att hästens inre balans mellan organ och system ska fungera som det är menat. Det finns flera skäl till att tillsätta goda bakterier i hästars kost. Svenska marker och vatten har ofta en rubbad balans mellan positiva och negativa bakteriestammar på grund av utvecklingen i miljön som sker på moder jord. Många av mikroorganismerna dör vid tillverkningsprocessen av färdigfoder och många kan notera en inre obalans när hästar exempelvis får i sig läkemedelssubstans (vaccin, kemisk avmaskning, medicin, etc).

Andra orsaker till bukighet

» Vanvårdade hästar som levt med extrem proteinbrist under en längre tid kan drabbas av muskelförtvining, inklusive bukmuskulaturen, därför blir buken stor i förhållande till tunn överlinje. Finns det inte tillräckligt med protein, tynar muskelmassan sakta bort. Men en frisk individ som fått gott om mat och daglig utevistelse kan det sällan gå så långt illa för.

» Inre parasitangrepp kan påverka upptaget av protein på grund av att näringen delvis går till att föda parasiterna.

» Om ett sto varit dräktig och fått föl kan det vara en anledning till bukighet och där är det många gånger svårt för Shetlandsponnyn att strama till bukmuskulaturen igen, om hon blev väldigt stor och musklerna tänjts ut/blivit förslappade.

En liten sidfot: Givetvis är alla hästar individer, alla hästar och dess ägare har olika situationer och fallbeskrivningar framför sig. Jag har full förståelse för att hälsa pendlar upp och ned. Jag vill hålla inlägget sakligt och därför är det formulerat på det sättet.

Källförteckning:
SLU:s utfodringsrekommendationer
Nutrient Requriment of Horses, 6th revised edition
PC-Horse foderstatsberäkningsprogram

Läsvärda länkar:
http://www.grovfodertillhast.se/2017/08/15/skillnader-mellan-starkelse-och-socker/
https://www.hastsverige.se/hastensnaringsbehov.html
http://www.greenfoot.se/h%C3%A4star-anv%C3%A4ndning-21691936