Riktig jogging och jobbigt

Cadon, Cadon. Stel som en liten fiolsträng, för att han drog sig målmedvetet till Jonna som körde sin amerikanska miniatyrhäst Star. De har körts ihop någon enstaka gång tidigare, men inte ensamma på tumanhand. Han var helt säker på att han skulle svansa efter det ekipaget, men jag var faktiskt fast beslutsam om annat; fokus på oss.

Även om jag krävde att vi skulle lyckas samarbeta var det inget som jag kunde gnällde över och tro att det skulle hjälpa. Jag fick vara roligare, helt enkelt. Så vi körde lite filbyten, gångartsbyten och sådant hittepå för att bli liksidig. Förutom det här fortsatte vi öva på att hålla tempo i skritten. Vi lyckades jättebra. Därefter var det trav och mer trav. Det börjar visa sig det vi arbetat för nu under hela sommaren. Att gladeligen trava på gör mig så glad. Sakta orkar han mer och mer.

Körning med Blomman

Efter 7,4 km, 1 tim och 32 min, var jag och Blomman hemma igen. Dagens körtur med henne var magisk. Tokan med den livliga fantasin njöt av att få komma framåt och arbetas igenom ordentligt. Till en början var hon något stel i bogen, de första 20 minuterna. Vi skrittade upp två kilometer och travade smått igång för att värma upp.

I mitten av turen arbetade vi med gångarterna. Gångartsbyten och de olika tempon som finns. Hon är häftigt, min lilla Blomma. Vi hade travat upp i ett lägre tempo. När jag smackade som för att förbereda henne om en ökning tände hon till. Flög in i en ökad trav och jag kan inte hålla mig för att skratta rakt ut.

Allting med Blomman är väldigt spännande då hon egentligen inte är vidare rutinerad. Är inte jag finkänslig och lyhörd kan det bli uppriktiga kommunikationsmissar. Vi kommer arbeta ihop oss och lära känna varandra på ett helt nytt plan. Underbart.

Uppmuntrade att utmana gränserna

Jag körde Cadon, första gången på ett bra tag. Han var verkligen jättefin och trevlig. Framåt, alert, driven och positiv. En ny häst var med som han aldrig träffat förut. Först var han förskräckt, mer eller mindre, sedan vart han mer nyfiken.

Han var helt klart framåt på grund av det här, men det tycker jag bara är roligt eftersom jag får se vad han verkligen går för. Dem hjälper honom att utmana sina gränser, utan tvekan. När han hade det här modet kändes det alldeles naturligt att arbeta mestadels i traven och övergångar i skritt-trav. Det gick också hur bra som helst att arbeta mellan trav-galopp. Han väntade hungrigt efter uppgifter och det var en härlig känsla. Jag hade honom verkligen mellan töm och motor.

Vi provade nya hackamoreskänklarna. Det kunde verkligen inte gått bättre. Egentligen fanns det ingen större skillnad mot när vi har sidepullet, men det är så snyggt och vi trivdes mycket bra båda två ♥