Körning med Blomman

Efter 7,4 km, 1 tim och 32 min, var jag och Blomman hemma igen. Dagens körtur med henne var magisk. Tokan med den livliga fantasin njöt av att få komma framåt och arbetas igenom ordentligt. Till en början var hon något stel i bogen, de första 20 minuterna. Vi skrittade upp två kilometer och travade smått igång för att värma upp.

I mitten av turen arbetade vi med gångarterna. Gångartsbyten och de olika tempon som finns. Hon är häftigt, min lilla Blomma. Vi hade travat upp i ett lägre tempo. När jag smackade som för att förbereda henne om en ökning tände hon till. Flög in i en ökad trav och jag kan inte hålla mig för att skratta rakt ut.

Allting med Blomman är väldigt spännande då hon egentligen inte är vidare rutinerad. Är inte jag finkänslig och lyhörd kan det bli uppriktiga kommunikationsmissar. Vi kommer arbeta ihop oss och lära känna varandra på ett helt nytt plan. Underbart.

Uppmuntrade att utmana gränserna

Jag körde Cadon, första gången på ett bra tag. Han var verkligen jättefin och trevlig. Framåt, alert, driven och positiv. En ny häst var med som han aldrig träffat förut. Först var han förskräckt, mer eller mindre, sedan vart han mer nyfiken.

Han var helt klart framåt på grund av det här, men det tycker jag bara är roligt eftersom jag får se vad han verkligen går för. Dem hjälper honom att utmana sina gränser, utan tvekan. När han hade det här modet kändes det alldeles naturligt att arbeta mestadels i traven och övergångar i skritt-trav. Det gick också hur bra som helst att arbeta mellan trav-galopp. Han väntade hungrigt efter uppgifter och det var en härlig känsla. Jag hade honom verkligen mellan töm och motor.

Vi provade nya hackamoreskänklarna. Det kunde verkligen inte gått bättre. Egentligen fanns det ingen större skillnad mot när vi har sidepullet, men det är så snyggt och vi trivdes mycket bra båda två ♥

Världens bästa Cadon

Jag och Cadon har kämpat – å vad vi har kämpat! ♥

Idag, kära du, har vi tagit oss för den bästa körturen någonsin. Ja, det tror jag faktiskt att underbarast var den här turen. Regnet har piskat oss, men han var så extremt lyhörd, engagerad och koncentrerad så att allt det jag fått lära mig av honom satt på sin plats. Allt – vad gäller tydlighet, knyta teori med det praktiska, erbjuda lagom avancerade utmaningar. Kanske framför allt att regelbundet hitta på uppgifter för mig och honom. Inte ett skvatt kom gratis och jag var tvungen att arbeta lika mycket som honom om än på olika sätt. Kontinuerligt fokuserade jag på hur jag höll tömmen, pisken, när och hur jag drev, förde hans kropp, förhöll mig till medtrafikanter, var 100% närvarande med honom och strävade att sitta avslappnad i miljondollarsätet.

Det här väckte upp motivationen i honom och när vi kom in i ett flow som talade om för honom att; se Cadon, du kan, då blev han mäkta glad och inte nog med det så rakställdes hela hans kropp. Han höll sig på sin sida av vägen, vi banade mellan olika brunnslock och klev genom djupa vattenpölar. Hittepået tog aldrig slut. Saker han sneglat på tidigare var inte lika intressant som att invänta nästa uppgift. Det här är ganska ofattbart för mig, för jag har nog aldrig in sett förrän idag hur viktigt det här är för honom med ett ärligt stöd och att båda är elektriska.

Sedan vet jag knappt vad som hände. Jag bad om trav ungefär som vi när vi travade igång igår och vad gör Cadon? Jo, han sätter av i trav. Den sträckan som var svår igår var hur lätt som helst. Körturen fortsatte i den här andan. Kilometer efter kilometer travade han fram hur stadig och glad som helst. Jag blev så lycklig över allting. Hur hårt han kämpade och att se honom växa där framme, känna sig så trygg och medveten. Hungrig efter mer.

Totalt blev det 7,6 km och 1 tim och 35 min. Jag hyllar min hästvän till skyarna! ♥

Stolt över Cadon!

Jag är otroligt stolt över Cadon idag. Över mig också, faktiskt. Jag gav mig inte och inte han heller. Jag lyckades omvända hans inställning och fram i tömmen fick jag en fantastiskt trevlig Cadon som tyckte att det var riktigt skönt när spärrarna släppte. Många nöjda frustningar senare var vi äntligen hemma från dagens körtur och vi båda var svettiga.

Det blev samma tur som igår, 7 km genom skogen. Kommer kalla turen för 7:an, hehe. Hur som helst. Den själv tog 2 tim och 30 min. Då lät jag honom hålla den takt han hade och nöjde mig där. Idag hade vi Jullan och Florran med sig och då granskade jag honom djupt. Jag fick upptäcka att han KAN skritta mer elektriskt än vad han gjorde när vi var ute själva. Han KAN jogga i traven i flera kilometer efter kilometer. Han är bara en fruktansvärt smart kille som väljer det som är mest bekvämt och ja, det kan jag absolut köpa under olika omständigheter, men idag när han blev avslöjad kom jag på att faktiskt locka och dra fram räven bakom mitt öra och be om att han ska hålla det där tempot – typ hela tiden.

Jag lät honom inte släpa benen efter sig. Jag var där direkt och arbetade aktivt med att få fram honom till tömmen. Till en början höll han givetvis inte med, rynkade på ansiktet och sade nej tack. Men jag frågade, om och om igen. Jag nöjde mig inte med en blank avvisning. Idag fick han banne mig försöka. En vänskap handlar fint om att ge och ta. I flera omgångar har jag tagit, men jag har givit. Nu är det på tiden att vi försöker balansera det här när vi äntligen fått ordning på signaler och dess betydelser.

Det kan mycket väl uppfattas som att jag var sträng och orättvis mot honom, och jag erkänner; sträng var jag kanske, men inte ett dugg orättvis. Det är orättvist att utsättas för någonting som dem inte är mogna för, men han har visat i många omgångar nu att han kan. Det är bara dags att proppa i Lilla Grå ett stort lass med självförtroende som talar om för honom att han kan bara han bestämmer sig. Det visade sig efter halva turen, när vi var på gränsen att bli tokiga på varandra, att ja; det med fart är ju ganska kul och jag vet att tempo är Orcados kopp med te, så att säga.

Det här är absolut en balansgång som kräver bra grund att stå på. Jag kände så fort vi bar av att han var alert, men han behöver hela konceptet som jag nämnde igår. Trygghet, tydlighet, teori som knyter till det praktiska → utmaning och uppgifter. Där kan vi hitta effektiva äventyr som stärker på riktigt.