Andra gången över bron

Blomman och Odette fick upptäcka världen den här kvällen. Vi provade ett nytt huvudlag som jag köpt ny som begagnad; svart lädergrimma med silverbeslag. Den satt bra, är fin och ekipaget trivdes. Jag tycker om att den är riktigt rejäl och stabil.

Vi körde en snutt på 3 km, 47 min. Över bron har vi tagit oss en gång tidigare och det gick jättebra även den här gången. Det var skönt att få köra åt det andra hållet där det inte är lika mycket trafik och folk. Vi skrittade mycket, fart var mindre intressant. Tog några travsträckor där det var plant och mjukare i underlaget. Travsnuttarna gör att Blomman blir lite varmare i kroppen, samt får flåsa och frusta av sig lite, men annars gör skritten det bästa för henne i samband med igångsättningen.

Blomman är något stel i bogen, men knatade positivt fram ändå. Det som hände var att hon gled åt vänster så jag fick arbeta aktivt med att fokusera på vilken fil av körbanan vi hade och verkligen ge och ta i tömmen för att inte råka bli stum/stel tillbaka. Odette känns tryggare bredvid sin mor desto mer vi hålls. Hon tycker det är spännande att få vara med, titta och uppleva. Oos är ganska duktig på att trycka på sin moder åt höger/vänster för att bestämma vart det är roligast att gå. Hon är inte så klen heller, en riktigt stark Räserfräser, haha.

Ett stort plus på köpet är rena hovar och det tycker vi alla om. Ingenting rensar bättre än en motionsrunda.

Odettes historia

Hej på er, det var så länge sedan som vi hördes ordentligt sist. I maj förra året publicerade jag diffusa inlägg som ledde till ett säkert adjö på obestämd tid. Det har givetvis hänt otroligt mycket. Otroligt mycket, för att lägga betoning på otroligt och mycket. Stuteriet som jag har mina hästvänner inackorderade på har två föl. Eldvallas Lemon Crem och OO’s Odette. Men ett av dem är mitt.

Lemon, som han kallas till vardags, är född några veckor innan Odette, men ändå är hon större än honom. Dem växer upp och ihop, är riktiga vänner. Hittills är allting med Odette väldigt enkelt, men ändå avancerat. På samma gång kombineras det här på ett ultimat sätt som gör att jag helt enkelt inte får nog.

Allting med Odette betyder världen för mig. Hela mitt väsen är präglat till den här individen. Min svanprinsessa. Allting hon gör, vill jag se. Allting hon lär sig, upptäcker, utforskar, äventyrar, vill jag vara en del av. Jag har ett starkt behov av att vara vid hennes sida tills vi är upplösta av tiden själv.

Jag vill se Oos växa, falla, utvecklas. Jag vill vara hennes värsta fiende och bästa vän. Jag vill prata om svek och berätta livets historier. Jag vill stå vid hennes sida när hon känner sorg för första gången och jag vill känna hur tilliten eskalerar till någonting nästan så energiskt att det rinner över kanten. Redan har vi fått erfara en liten touch av allt det här. En liten beröring av allt mellan himmel och jord, men trots detta klarar jag knappt av att vänta innan jag får ta del av ännu mer. Jag är ivrig, längtansfull och hopplöst förälskad.

Hon är så fantastiskt livlig. Hon är aldrig tillräckligt mätt på livet för att klara av att göra en aktivitet längre än en kort stund, eller känna en och samma känsla längre än för några ögonblick. Enligt henne bör livet vara varierat och att växla aktivitet och känsla mellan varven fräschar upp tillvaron. Återvinna, är ordet som har fått en helt annan innebörd för mig.

Jag har mycket material att visa er, men uppstarten sker mycket försiktigt. Jag arbetar noga och vill anstränga mig så gott jag bara kan. Jag behöver dokumentera, reflektera. Ta varje ord, känna efter om det bringar rätt känsla, gestaltar situationer så liknande verkligheten och dess innebörd på bästa matchande sätt. Stiftelserna kommer fortsätta vara korta och lätta att tolka fritt eller långa och upprepande, knappt rum för ert eget andrum.

Välkommen tillbaka Lovisa och tack till alla som regelbundet besöker oss ♥

Orchidéa fölar 24 april 2017


Om fölningen
OBS! Jag reserverar mig för att stava och bygga meningar fel. Jag går på tomgång sedan ett par dagar tillbaka. Samt att känsliga tittare varnas inte, allt på den här bloggen tittas på egen risk, hehe.

På dagen, den 24/4/2017 skrev stallmatte, Cammen, att Orchidéas juver var stenhårda och att det hade utvecklats väldigt fort under dagen. Jag åkte ut. 

Väl i stallet känner jag på hennes juver och de var som sten! Mjölkade ur en droppe av misstag när jag skulle känna om det var något i spenarna. Mjölken var då genomskinlig. Jag hade en stark magkänsla av att det är nära nu, enda sedan i fredags har jag haft den känslan förmedlad av Blomman. Det kändes i hela kroppen att det var fölning på schemat kommande dagarna och lika starkt kände jag att det som väntar på att få födas till jorden är ett svart sto med något vitt tecken. Det är nästan läskigt hur rätt jag hade.

Jag hade precis bäddat ned mig i halmen, sagt “på återseende” till Cammen och äldsta dottern Jonna, och satt på filmen Flintstone Rock Vegas (eftersom Svanprinsessan inte fungerade). Innan visade Blomman tydliga smärtsamma värkar i hållningen, tömde tarm, urinerade, vankade av och ann, slog med huvudet, lade sig om vartannat, inte intresserad av sitt hö. Hann se ungefär tio minuter av filmen när jag hör från Blommans box att hon lade sig ned och började att andas mycket häftigt. Det var igång och jag hörde av mig till Cammen.

Klockan 22:11 var Odette i famnen hos Blomman och vi alla var så lättade, nöjda och präglade till det här, för mig, oförglömliga minnet. Fölningen gick jättebra. Cammen hjälpte till att dra ut Odette eftersom hon var stor och satt ganska hårt. Ingenting kunde gått bättre. Strax var Odette på sina långa ben och Blomman fann kärlek i sitt föl vid första ögonkastet.

Efter några timmar släppte efterbörden, hel och fin, Odette hade diat och sovit. Jag gick upp en gång i timmen för att se till att Odette verkligen diade och fick i sig mängder med råmjölk. För övrigt är Odette ett välskapt föl. Hon har ett litet underbett, men det bekommer mig inte alls eftersom föl kan se lite skrumpna ut när de är precis nykläckt. Ingen av föräldrarna har något bettfel. Förmodligen växer underbettet bort och förändrar sig självt eller så har hon det som vuxen med. Det är många hästar som har bettfel och lever oproblematiskt. Om det blir ett problem kommer jag göra allt i min makt för att hon ska leva ett sunt liv. Det här kan inte bli annat än perfekt! 

Orchidéa är en fantastisk mor. Hon är så ödmjuk, mild och vass på samma gång. Hon visar Odette precis vad hon tycker, men lyssnar ömt på Odette när hon hummar eller gnäggar, restas eller vill dia. Vid varje steg vill Blomman vara med, som att varje sekund räknas till det vackraste hon känt och sett. Dem älskar varandra och det gör mig så stolt att se dem. Varje gång Blomman låter mig vara nära, mysa, klia, pussa, prata, inspektera, klämma och känna, så känner jag mig så starkt bunden till henne. Efter allt vi har gått igenom och för allt vi är värda så ger hon allting tillbaka. För mig blir det som ett kvitto på att våran relation är fullständigt obrytbar. Tilliten blir till ära varje gång hon påminner mig om hur mycket vi betyder för varandra. Jag är tacksam att allting har gått bra och att jag, Blomman, Cadon och Oos har har hela livet framför oss nu.

Hon kommer heta OO’s Odette i passet och kallas Odette, men såg nu att jag råkat kalla henne Oos ovan, haha. Kärt barn har många namn. Vill också tacka var och en av er som kämpar, bringat oss kärlek och lycka, hopp, tro, strävan. Det här har varit en tuff tid, med mycket oro, stress och ångest. Kommande natt är den första jag ser fram mot på länge. Sova i min säng och tills jag vaknar av mig själv. I vetskap om att allt är lugnt, bra, perfekt, obeskrivligt fantastiskt.

Torsdag 27 april 2017

Ur dagboken den 27 april 2017.


Kära dagbok, wow. Vad tiden går. Det har inte funnits utrymme alls för att skriva, men nu tar jag mig lite tid innan jag tänkte sova.

Klockan 22:11 den 24 april 2017 föddes lilla OO’s Odette. Det var magiskt att se och vara med om. Det var den första fölningen jag sett på riktigt.

Fölningen gick mycket bra och Cammen, samt hennes äldsta dotter Jonna, var med mig och Blomman hela tiden. Det betydde så mycket för oss. Ut kom det ett stort svart sto med en liten stjärna/vita hår i pannans virvel.

Visst är det helt sjukt hur Blomman kunde veta det här, att hon berättade för mig. Precis som jag kände på mig och även önskade.

Idag är Odette tre dygn och är fullt frisk. Cadon var en riktig härjare i stohagen så att han fick flytta till en hage med valacker, storhästen Rocky och minishetlänningen Kadi.

Urhästens foto.Urhästens foto.Urhästens foto.Urhästens foto.Urhästens foto.Urhästens foto.Urhästens foto.Urhästens foto.Urhästens foto.