Distansrekord!

Idag har jag och Cadon tagit oss 11 km!

Ja, ni läste helt rätt. Det är det längsta vi någonsin kört och jag kan inte direkt påstå att han var totalt energilös på vägen hem heller, utan saker och ting släppte verkligen för honom. Vi har jobbat otroligt mycket på signaler, övergångar, öka och minska tempo i gångarter. Han har fått se ny miljö och kändes otroligt härlig efter åtta kilometer.

Jag lade märket till en sak och det var att när vi arbetade i traven och jag frågade om mer än jogging, så ökade han lite ängsligt på i några steg för att sedan sakta av igen. När vi upprepat det här ett par gånger såg jag att det började på att dallra till vid korset ovanligt mycket. Diskuterade lite med en bekant och har Googlat som en tok. Nu slår jag fast vid att hans korsmuskulatur mjuknade till och en spänning mindre i kroppen. Vilken lycka, underbart.

Cadon har en markbunden skritt. Vi har arbetat mycket på olika vis för att förebygga och bättra på gångarten, men har inte lagt lika mycket vikt i att faktiskt forska vidare i exakt vilka muskler det gäller. Från och med nu ska jag leta upp bra med information om massage och stretchingövningar. Massage innan arbete och stretching efter. Så hoppas jag att han ska känna sig smidigare och våga jobba på ännu bättre i framtiden.

Efter den här körturen kommer Cadon få massage resterande dagar, i alla fall fram till söndag. Fy, satan, vad fint han har arbetat den senaste tiden. Vad mycket vi lärt och lär oss. Vad mycket som släppt och byggts upp. Idag hade Orcado verkligen en wow-faktor över sig.

Riktig jogging och jobbigt

Cadon, Cadon. Stel som en liten fiolsträng, för att han drog sig målmedvetet till Jonna som körde sin amerikanska miniatyrhäst Star. De har körts ihop någon enstaka gång tidigare, men inte ensamma på tumanhand. Han var helt säker på att han skulle svansa efter det ekipaget, men jag var faktiskt fast beslutsam om annat; fokus på oss.

Även om jag krävde att vi skulle lyckas samarbeta var det inget som jag kunde gnällde över och tro att det skulle hjälpa. Jag fick vara roligare, helt enkelt. Så vi körde lite filbyten, gångartsbyten och sådant hittepå för att bli liksidig. Förutom det här fortsatte vi öva på att hålla tempo i skritten. Vi lyckades jättebra. Därefter var det trav och mer trav. Det börjar visa sig det vi arbetat för nu under hela sommaren. Att gladeligen trava på gör mig så glad. Sakta orkar han mer och mer.

Uppmuntrade att utmana gränserna

Jag körde Cadon, första gången på ett bra tag. Han var verkligen jättefin och trevlig. Framåt, alert, driven och positiv. En ny häst var med som han aldrig träffat förut. Först var han förskräckt, mer eller mindre, sedan vart han mer nyfiken.

Han var helt klart framåt på grund av det här, men det tycker jag bara är roligt eftersom jag får se vad han verkligen går för. Dem hjälper honom att utmana sina gränser, utan tvekan. När han hade det här modet kändes det alldeles naturligt att arbeta mestadels i traven och övergångar i skritt-trav. Det gick också hur bra som helst att arbeta mellan trav-galopp. Han väntade hungrigt efter uppgifter och det var en härlig känsla. Jag hade honom verkligen mellan töm och motor.

Vi provade nya hackamoreskänklarna. Det kunde verkligen inte gått bättre. Egentligen fanns det ingen större skillnad mot när vi har sidepullet, men det är så snyggt och vi trivdes mycket bra båda två ♥

Världens bästa Cadon

Jag och Cadon har kämpat – å vad vi har kämpat! ♥

Idag, kära du, har vi tagit oss för den bästa körturen någonsin. Ja, det tror jag faktiskt att underbarast var den här turen. Regnet har piskat oss, men han var så extremt lyhörd, engagerad och koncentrerad så att allt det jag fått lära mig av honom satt på sin plats. Allt – vad gäller tydlighet, knyta teori med det praktiska, erbjuda lagom avancerade utmaningar. Kanske framför allt att regelbundet hitta på uppgifter för mig och honom. Inte ett skvatt kom gratis och jag var tvungen att arbeta lika mycket som honom om än på olika sätt. Kontinuerligt fokuserade jag på hur jag höll tömmen, pisken, när och hur jag drev, förde hans kropp, förhöll mig till medtrafikanter, var 100% närvarande med honom och strävade att sitta avslappnad i miljondollarsätet.

Det här väckte upp motivationen i honom och när vi kom in i ett flow som talade om för honom att; se Cadon, du kan, då blev han mäkta glad och inte nog med det så rakställdes hela hans kropp. Han höll sig på sin sida av vägen, vi banade mellan olika brunnslock och klev genom djupa vattenpölar. Hittepået tog aldrig slut. Saker han sneglat på tidigare var inte lika intressant som att invänta nästa uppgift. Det här är ganska ofattbart för mig, för jag har nog aldrig in sett förrän idag hur viktigt det här är för honom med ett ärligt stöd och att båda är elektriska.

Sedan vet jag knappt vad som hände. Jag bad om trav ungefär som vi när vi travade igång igår och vad gör Cadon? Jo, han sätter av i trav. Den sträckan som var svår igår var hur lätt som helst. Körturen fortsatte i den här andan. Kilometer efter kilometer travade han fram hur stadig och glad som helst. Jag blev så lycklig över allting. Hur hårt han kämpade och att se honom växa där framme, känna sig så trygg och medveten. Hungrig efter mer.

Totalt blev det 7,6 km och 1 tim och 35 min. Jag hyllar min hästvän till skyarna! ♥