Alla kungens hästar

Jag har äntligen läst klart “Alla kungens hästar” författad av Emelie Cajsdotter. Finns att köpa på Adlibris. Det här är en fantastisk bok som jag tycker styrker väldigt mycket av min egen filosofi. Det sköna är att hon formulerar sig alldeles underbart, till skillnad från mig som kan ha svårt att sätta ord på min filosofi. Orchidéa är den första hästen och lyckliga som får utveckla den tillsammans med mig.

En del reagerar på att jag har den hästhållning som jag har och på det vis som jag bemöter min hästvän Orchidéa. Eftersom det är nytt för mig att gå ut offentligt har jag ibland svårt att formulera mig, även om jag har en kristallklar bild i huvudet. Det kommer nog ta tid innan jag kan sätta ord på allt jag upplever och känner inom mig. 

Jag tänkte skriva några utdrag från boken då och då för att minnas och påminnas av viktiga delar.

Vad vore en värld utan hierarki? Den frågan ställde jag mig, när jag som barn förälskat mig i en ilsken ponny. En hierarkisk ordning förutsätter en åtskillnad, en möjlig definition av separata ting. Om den gränsen upphör, försvinner all vår kunskap och erfarenhet. Jaget vore inte längre enskilt. 

“Alla kungens hästar”, Emelie Cajsdotter. Förord.

66

Boukje och stallmatte, vår 2015.

 

Frågor om digital konst

Hur länge har du vart igång med digital konst?

Om du menar hur länge jag har tecknat digitalt vill jag minnas att jag gjort det från 2007 då jag även fick min ritplatta i dem krokarna. Jag började alltså teckna digitalt med mus. Ni är helt klart värda att få se dem bilderna, det kan vara lite kul att se. Inom en snar framtid.

→ Noname

Skriket

Är du självlärd på att teckna, eller har du gått utbildningar redan som liten?

Jag är självlärd. Jag har lärt mig fotoredigeringsprogrammet själv, jag har lärt mig ritplattan likaväl, jag har inte gått kurser eller läst mig till svar på internet. 

Tecknandet är en resa som jag har tagit mig an och jag har hittat nycklar för att öppna dörrar. Däremot har jag givetvis gått i skolan där jag har haft bild sedan grundskolan till och med första året på gymnasiet. I låg-, mellan- och högstadiet har jag inget minne av hur pass invecklat det var förutom att när lärarna hade högläsning på mornarna valde jag alltid att rita i mitt ritblock, när jag var intresserad av att lyssna på lärarna tecknade jag och förstås på fritis med. När jag började i årskurs 7-9 hade jag en fantastisk bildlärare som jag förmodligen aldrig kommer glömma. Första året på gymnasiet hade jag Estetisk verksamhet.

→ Noname

Skogsvänner

Den konstnärliga Urhästen

Jag har inte riktigt kommit fram med att jag tecknar digitalt sedan flera år tillbaka. Tidigare har jag drivit och varit bloggerska för Art of Lovisa. Det var en blogg vars hållbarhet aldrig hade slocknat om det inte vore för att jag tyvärr är en liten “periodare”. Jag tecknar väldigt ofta och mycket i perioder, samtidigt som jag vissa perioder inte tecknar överhuvudtaget och när jag väl gör det känns det inte bra.

Att teckna är inte enbart att teckna, utan det har lockat fram mycket mer än så. Framför allt har det gjort mig bekant med hästars anatomi och olika rastypiska drag hos djur, samt att jag har blivit en jäkel på att uppmärksamma detaljer i vår omvärld. Jag är en konstnär vars syfte är att korsa fantasin med realism. Mina bilder och material behöver aldrig uppfattas som verklighetstroget om man inte vill det, men det får gärna kännas som att man upplever ett nytt perspektiv på realismen och det vi har runt omkring oss.

Hästar har alltid varit ett fokus sedan dag ett. Jag tecknar inget annat mer än vad jag tecknar hästar. Är jag förbannad blir det en häst, är jag lycklig blir det en häst. Hästar är djur med otrolig uttrycksförmåga och det är älskvärt. Det finns mycket i en hästkropp som går att måla för att blotta sina egna känslor och mående.

Föralltid-Ett-(K) Ledande-Vänskap Shiny-Feeling-(stor)

När den minsta talar

Vad har livet gett dig hittills?

Jag har förstått att det finns glädje och kärlek. Men att det också finns sorg. Även om sorgen uppstod för en tid sedan delas denna sorg med mig och det skapar en naturlig livscirkel för mig. Samtidigt som ett liv avslutades, började mitt liv. Det känns ju inte främmande när det är en gemenskap mellan oss alla. Jag tror inte det finns möjligheter i brådska, när allt som är redo kommer inom sin tid. Ungefär som när jag förstod hur snabb och stark jag är. Allt är som olika upptäckter. 

Det skönaste med att vara tillsammans i lyckan är att det är delad lycka. Jag vet att mina bitmärken i vänners päls inte alltid är uppskattade, men det är likaväl en del av att vara lycklig. Glädjen och kärleken finns i det vi får lov att känna tillsammans. 

→ Opal, “Villain”

160 162 163

Jag tycker att det är spännande att få lära känna Villain, som det lilla föl han är. Jag undrar vilka tankar som snurrar runt i hans huvud och vilken energi som sipprar i hans kropp. Vad ett gnägg betyder och hur han tänker kring människan som varelse. Vad han vill här näst. Det är speciellt, att få vara med från första tiden i livet och det jag citerade ovan från honom känns nästan för logiskt för att vara sant.

Varför brådska när det inte finns möjligheter fören tiden är inne?

164 165